Regionkommitten

Första etappen på EU-nivå är i hamn!

Publicerat den av agrenwikstrom

Maj månads största åtagande hittills för min del är i hamn, mitt yttrande om revideringen av lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet i EU antogs i ENVE-utskottet med majoritet! Det har varit ett intensivt arbete med detta fram till utskottet, och processen fram till det slutliga antagandet i Regionkommitténs plenarsession i juli pågår för fullt.

Glad (men helt ärligt trött) efter att yttrandet antagits på utskottet, så kände jag mig nöjd med diskussionen och debatten med utskottets ledamöter. Det har varit väldigt roligt att få jobba tillsammans med så kompetenta personer runt mig, mitt expertteam på SKR och Svenskt Vatten i huvudsak, men också den kompetens som finns i sekretariatet på EPP (partigruppen på EU-nivå) och Regionkommittén.

Det ger energi och som ni vet så tycker jag om att lära mig nya saker, och min inlärningskurva gällande hela kretsloppet kring avloppsfrågorna är både snabb och brant 🙂 . Samarbete med väldigt kompetenta personer är så inspirerande! Nu är det några lite lugnare jobbdagar kopplat till yttrandet, och sen fortsätter intervallarbetet ända in i kaklet i Bryssel i början av juli.

Innan det var dags att åka till Bryssel för arbete med yttrandet, så gick Europaforum norra Sverige (EFNS) av stapeln i Umeå. Det är en årlig konferens som roterar mellan våra fyra nordliga län och detta år var det Västerbottens tur. I år var det 200 deltagare på plats fysiskt i Umeå och utöver det så streamades eventet också.

Jag fick förtroendet att i egenskap av vice ordförande för EFNS också stå som värd för hela konferensen under två dagar. Väldigt roligt att få göra det och hälsa alla välkomna till min hemmaplan i Umeå!

Det är också roligt att se det markant ökade intresset för EU-frågor generellt och hur vi i norra Sverige kan påverka dem genom att vara aktiva och delta på alla nivåer. Om inte vi själva är aktiva och berättar om våra förutsättningar och problem, vem ska då göra det? Därför är det kul att den utbildning som hölls för kommun- och regionpolitiker kring EU-frågor i anslutning till konferensen var mycket välbesökt.

Den stora samhällsomvandling som pågår och norra Sveriges roll i EU var förstås temat under dessa två dagar, och jag fick även tala om infrastruktur och militär mobilitet (inte helt ovanligt 😉 ) ur ett öst-västligt perspektiv. Fungerande infrastruktur är det som lägger grunden till annan utveckling, och det är därför det är så intressant och kul att få jobba med.

Norra Sverige (och Europa) är intressant ur många perspektiv, och som ett exempel på det så valde EESC (europeiska ekonomiska och sociala kommittén) att lägga sitt sammanträde i Umeå i anslutning till Europaforum norra Sveriges konferens. Många goda samtal, som här med Slawomir Tokarski, som är chef på EU-kommissionen (Director for European Territorial Cooperation, Macro-regions, Interreg and Programme implementation in DG REGIO). En person som alltså har både stor kunskap om och inflytande på hur vi kan komma framåt i de utvecklingsprojekt vi står inför.

För lite drygt en vecka sen så fyllde lillebror jämnt, och han hade sagt att kalaset blir i sommar för alla vänner och familj. Men vi kunde ju inte riktigt vänta så länge, utan ville fira honom med familjen på den rätta dagen. Så vi överraskade honom med mat, prat, presenter och lite bubbel! Härligt att få tid tillsammans att bara prata och käka lite, det blir för långt mellan gångerna för sånt i vardagen.

Som en härlig bonus fick jag mysa massor med föräldrarnas ögonsten också, och försöka hålla hundlängtan i schack 🙂 .

Den gångna veckan bjöd ju på en långhelg, vilket gör att det blev lite lägre tempo under en tid. En vecka utan resor och med flera deadlines avklarade var välbehövligt och efterlängtat. Jag fick tid till egen träning eller rörelse varje dag och avslutade veckan igår kväll med ett långpass yoga. Det borde man verkligen göra oftare.

Imorgon är det Regionala utvecklingsnämnden samtidigt som Regionstyrelsens arbetsutskott och därefter avstämningsmöte innan jag åker till Stockholm. På onsdag blir det Bryssel över dagen för att tala på ett Round Table i egenskap av vice ordförande för Kvarkenrådet EGTS och Scandria Alliance. Och temat är förstås infrastruktur och revideringen av TEN-T (transeuropeiska nätverket för transport) som gör att Europa kopplas ihop. Det ser jag fram emot!

Torsdagen ägnas åt EU-beredningen och andra överläggningar på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) innan det blir årsmöte med Kvarkenrådet EGTS i Umeå på torsdag kväll och fredag. Det blir bra dagar resten av veckan, hoppas att du också får en fin vecka.

Trevlig måndag!

Inga kommentarer än

EU-möte med civilministern i Kiruna

Publicerat den av agrenwikstrom

Summerar ett par riktigt bra dagar i Kiruna dit Regionkommitténs ordförandekonferens för dess presidie hade förlagt sitt externa sammanträde. Jag fick mycket bra samtal med civilminister Erik Slottner som också deltog i debatten under Sveriges ordförandeskap i EU. Såklart lyfte jag förutsättningarna och de möjligheter som vi har i norra Sverige och även de problem som finns med kallt klimat och långa avstånd.

Summa summarum riktigt bra samtal både vid kvällens middag med civilministern i vår moderatledda regering (Erik representerar KD som även finns i samma familj som oss moderater inom EU, EPP ingår vi i tillsammans där) och även innan sammanträdet på fredagen. Erik Slottner har också en bakgrund inom SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) tidigare, så han är väl insatt i den lokala och regionala nivåns villkor och förutsättningar. Nu fick han också ytterligare info om specifikt norra Sverige 🙂 .

Jag fick förmånen att vara moderator och leda sessionen under rubriken “Att uppnå en hållbar utveckling i den europeiska delen av Arktis” under en timme, och det var mycket intressanta diskussioner från ledamöterna från alla delar av EU. Verkligen roligt att få leda samtalet i ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och dessutom i Kiruna!

Här är de panelister som ingick i timmen som jag fick moderera, från vänster: Mirja Vehkaperä, ReK-kollega och ordförande i Oulu; Patti Bruns, generalsekreterare för Arctic Mayor’s Forum och Isak Utsi, kommunalråd i Arjeplog.

Samtliga hade mycket intressanta inlägg och det blev goda samtal med alla ledamöter, så jag kände mig mycket nöjd med det.

På torsdagen blev det en tidig avfärd för en heldag med studiebesök och det första stoppet var 504 m under jord, nere i LKABs gruva. Som alltid är det så imponerande att få besöka LKAB och lära sig mer om teknikutvecklingen och hur omställningen till minskade utsläpp går framåt, genom det gemensamma projektet Hybrit tillsammans med SSAB och Vattenfall där det kommer att produceras stål utan kol och där det finns förutsättningar att reducera Sveriges totala koldioxidutsläpp med nästan lika mycket som hela landet släpper ut idag.

Det är lätt att känna sig liten bredvid några av fordonen som används i gruvan, och riktigt kul att få se det på plats.

Efter ett uppskattat besök i gruvan på LKAB så fortsatte studiebesöket på Icehotel i Jukkasjärvi. Det är mellan säsongerna där just nu, men det är kul att det går att se de fantastiska iskonstverken året om. Väldigt roligt och alla var imponerade av de olika rummen och konstverken i is från Torneälven.

Tänk ändå sån tur att det finns entreprenörer och idésprutor som Yngve Bergqvist, mannen bakom Ishotellet. Och att han fortsatte med sin övertygelse trots att det fanns många på den tiden som var skeptiska till idén om att folk skulle vilja komma och kolla på is och dessutom sova i isrummen.

Några av de långväga gästerna från olika delar av Europa skulle stanna kvar i Kiruna över helgen och passa på att få en natt att sova på ishotellet, i samband med att det inte fanns så många resmöjligheter tillbaka från Kiruna på lördagen.

Det sista besöket för dagen gjorde vi på Esrange Space Center och där fick man endast fotografera utanför området (av förståeliga skäl när man sen fick besöka området). Min kvarvarande känsla efter de högkvalitativa besöken var att OJ så mycket högteknologiska spetskompetenser vi har (även om jag förstås visste det 😉 ) i norra Sverige.

Som uppvuxen i Norrbotten har man i någon mån tagit det vi har i norra Sverige ibland lite för givet, alltså att det aldrig har varit särskilt märkvärdigt att vi har de olika kompetenser vi har, som gruvorna och rymdverksamheten. Men det är klart att det är häftigt att vi är världsledande i flera områden och i kombination med den natur och andra förutsättningar vi har, också väldigt roligt att fler upptäcker det.

Med mer än hundra ledamöter där merparten aldrig hade varit så långt norrut, så är det värdefullt att ha varit på plats och de facto ser och förstår oss när vi talar om att vi har långa avstånd och ett kallt klimat. Att också på plats se de byggnationer, rivningar och flyttningar av fastigheter som pågår när staden delvis ska flyttas är förstås också unikt. För några av ledamöterna som jag talade med var det också flera år sedan de hade sett snö, så även om jag just nu mer än gärna skulle se gröna gräsmattor och varmare väder, så gjorde det inget att det snöade i Kiruna i torsdags.

Jag kunde för allra första gången på alla år ta bilen till ett Regionkommittémöte, och även om jag körde drygt 61 mil enkel väg så var det den kortaste väg jag har haft till ett sammanträde. Jag passade på att pausa på halva vägen mellan Umeå och Kiruna, både på vägen norrut och sen hem för att hälsa på hos mina föräldrar. Så när jag kom hem för en stund sen så ska jag ärligt säga att det var skönt att parkera bilen och nu kunna koppla av hemma.

Ikväll blir det en lugn kväll, innan nästa veckas arbete ska förberedas senare. Det stundar regionstyrelse, rapportörsmöte med Europaforum norra Sverige (EFNS) och sedan två dagars Europaforum med ett stort antal besökare. Jag har fått förtroendet att vara värd för konferensen och det ser jag fram emot. Men först blir det en lugn kväll hemma med maken. Och som det känns nu efter veckan som gått, även en tidig sådan.

Trevlig lördag!

Frågor som ligger mig varmt om hjärtat

Publicerat den av agrenwikstrom

Denna söndag kombinerar jag med lite avkoppling, jobb och så hoppas jag få plats med lite träning under dagen också. Det behövs för min del när det är ett såpass högt tempo som det är dessa veckor. Som ni förstår så är det också därför som det har varit långa intervaller mellan mina inlägg här på bloggen, men om ni är nyfikna på att få lite mer täta uppdateringar så finns jag förstås på sociala medier som Instagram, Facebook, LinkedIn och Twitter också. Välkommen dit!

Senast vi sågs här på bloggen så förberedde jag mig inför att delta och tala på Järnvägsforum Norr som gick av stapeln i Luleå. Verkligen lyckad konferens och bra arrangemang! Extra roligt för egen del att få förtroendet att representera Botniska Korridoren som är vårt samarbete sen många år mellan de numera sju nordligaste regionerna i infrastrukturfrågor, främst järnväg. Infrastruktur och kommunikationer är det som lägger grunden för annan utveckling i näringslivet och annat, så det är riktigt roligt att få jobba med det!

Utöver att få tala så blev det även många goda och nyttiga samtal med många strategiska aktörer i dessa frågor, och den bild som jag avslutade med tror jag inte att många missförstod 😉 . Förstås med liten glimt i ögat, men detta jobbar vi aktivt med på många håll. Mycket glädjande så kom vår moderatledda regering och infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) med goda besked dagen innan konferensen, nämligen att de nu skyndar på Trafikverket i planeringen av att få Norrbotniabanan färdigställd och att satsningar på Malmbanan kommer till stånd. Bra!

Dagen innan Luleå så åkte jag tillsammans med moderata kollegor från Umeå och Västerbotten över till Vasa i Finland för att delta i deras valspurt inför riksdagsvalet som hölls 2 april. En extra bonus för min del var att få besöka bryggan (ber om ursäkt över att jag inte är helt hemma med sjöfartstermerna, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar 🙂 ) på världens mest miljövänliga färja Aurora Botnia mellan Umeå och Vasa. Imponerande teknik och riktigt roligt att få lära sig mer om det!

Vi följde med vårt systerparti Kokoomus (Samlingspartiet) och träffade även vännerna i SFP (Svenska Folkpartiet) för samtal om deras valrörelse för att lära oss mer och få idéer och inspiration till våra egna valrörelser. Lärorikt och trevligt att träffa våra finska vänner! Det var också roligt att följa riksdagsvalet i Finland på söndagen, och så roligt att vårt systerparti ökade sitt förtroende och verkar kunna bilda regering.

Påsken kom välbehövligt tidigt i år och att kunna få några lediga dagar var precis vad jag behövde, hemma med familjen. En extra lyx var att dottern var hemma över påskhelgen, och OJ så jag fick njuta av det! Dessa vackra tulpaner fick jag av henne och hennes barndomskompis som också hälsade på.

Jag och dottern hade många mysiga stunder, som till exempel med en ljuvligt god brunch och massor av fina samtal. Framför allt så härligt att få tid tillsammans med mina vuxna barn (för hur gamla de än blir så kommer de alltid att vara mina barn), det uppskattar jag nog mest av allt. Lyx var ordet!

Både träning och handarbete tillhör mina avkopplande hobbies, båda är lika roliga fast på olika sätt. Tröjan som dottern önskat sig växer fram, låt vara kanske inte i samma takt som jag annars hade hunnit med givet jobbtempot just nu, men då är det extra skönt att kunna ha någon annan avkoppling i händerna på kvällarna. Färgen och garnet blir man glad av!

Efter påskhelgen väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet EGTS som denna gång hölls i Korsholm, Österbotten. Mycket smidig transport med JonAir som har taxiflyg mellan Umeå och Vasa! Det gör avståndet mindre och ökar möjligheten till samarbete med våra vänner på den finska sidan. Öst-västligt samarbete förstärker vår region!

I torsdags deltog jag som talare på Zero Pollution Stakeholder Platform för att tala om arbetet som rapportör för avloppsdirektivet, där EU-kommissionen har kommit med revideringsförslag till lagstiftningen som har mer än trettio år på nacken. Mitt uppdrag är att lyfta fram konsekvenserna för den lokala och regionala nivån i EU och även föreslå förändringar och justeringar till detta.

Det är ett mycket roligt och lärorikt arbete och medför många olika sidoevent att tala på om detta. Som i torsdags som sagt på plats i Bryssel, och med intresserade deltagare och många som följde detta online. Kul! Nu är vi inne i en intensiv arbetsperiod då vi under nästa vecka ska gå igenom olika ändringsförslag från kollegorna i ENVE-utskottet för att göra yttrandet starkare och så småningom kunna få igenom det i plenaret i Bryssel i juli då jag går i mål med den största delen av mitt arbete med detta.

Igår hade Moderaterna i Västerbotten länsförbundsstämma som detta år hölls i Lycksele. Mycket god stämning och alla val togs i full enighet, det är så roligt att länet jobbar tillsammans som ett lag och visar också på alla framgångar som vi har haft i nästan alla kommuner efter valet. Vi gjorde vårt bästa val på 84 år i regionvalet till exempel och det går inte om vi inte jobbar tillsammans gemensamt. Maken fick också förnyat förtroende som länsförbundsordförande och det gillar jag förstås extra mycket 🙂 .

De kommande veckorna blir det inte särskilt mycket luft i heller, imorgon väntar kommunfullmäktige här i Umeå och resten av veckan kommer jag att ägna åt europeiskt arbete då Ordförandekonferensen inom Regionkommittén ska träffas i Kiruna och jag ska moderera ett talarpass där. Jag ser mycket fram emot att få tala om den gröna utveckling som just nu sker i en arktisk kontext i vår region, och förstås att besöka Kiruna igen. Det var ett tag sen senast, så det ska bli kul.

Veckan därefter kommer också att gå helt i EU:s tecken, fast på hemmaplan här i Umeå där vårt årliga Europaforum Norra Sverige (EFNS) går av stapeln. Jag har fått förtroendet att stå värd för hela eventet och det är ju frågor som ligger mig nära hjärtat så det gör jag förstås gärna. Det är många anmälda och fler blir intresserade av EU-frågorna som berör oss på många sätt på vår lokala och regionala nivå, så superkul att få jobba med dem!

Men nu är det dags för en kopp kaffe och sen förberedelser inför mina anföranden i Kiruna och en hel del annat smått och gott som ska falla på plats.

Trevlig söndag!

Fortsatt förtroende, Bryssel, Karlstad, Vasa och Luleå

Publicerat den av agrenwikstrom

Jobbet just nu är intensivt och mycket som händer, men OJ så roligt det är! Som synes så har bloggen fått vila ett tag nu och det är helt och hållet beroende på mängden arbete denna period. För min del är det alls inga klagomål på att det är mycket att göra denna vår, för arbetet hänger ihop och är både inspirerande, lärorikt och framför allt kul!

Tänkte att det får bli några nedslag i den senaste tidens arbete och vad som har hänt, och som vanligt så blir det fler uppdateringar i mina sociala medier för den som vill följa mig lite mer till vardags. Välkommen dit om du vill!

Sveriges Kommuner och Regioner hade valkongress tidigare i veckan och jag är så glad över förtroendet att få fortsätta arbeta som ledamot i EU-beredningen. Det hänger förstås ihop med mitt uppdrag i Regionkommitten EU, och jag ser mycket fram emot att få jobba vidare med de lokala och regionala frågorna såväl på den nationella som den europeiska nivån.

Igår kom jag hem från Sverigemötet där 1450 Moderater från hela landet träffas för att diskutera politik och aktuella frågor. Jag fick möjligheten att delta som talare om regionala utvecklingsfrågor tillsammans med mina kollegor och vänner från stora delar av landet. Från vänster: Anna Jähnke, Skåne; Stina Höök, Värmland; Jenny Landernäs, Västmanland, jag och Pär-Gustav Johansson, Kalmar län. Stina modererade oss på ett fint sätt och det var roligt att seminariet blev fullsatt och att ämnet engagerade många. Regional utveckling är ju ett av två uppdrag som regionen har, och även om sjukvården förstås är störst både till utrymme och ekonomi, så är det uppdrag som hänger ihop.

Helt klart var det dock som alltid så ljuvligt att komma hem igår. Borta bra men hemma bäst!

Stora delar av mitt arbete den senaste månaden har jag ägnat åt att jobba med lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet som EU-kommissionen har lämnat på remiss.

Arbetet innehåller många möten och överläggningar inför att vi skriver den draft opinion som ligger till grund för Regionkommittens ställningstagande i arbetet med revideringen av lagstiftningen. Här är delar av mitt team som jag jobbar tillsammans med i framtagandet.

Från vänster: Ulrika Palm, SKR; Anders Finnson, Svenskt Vatten; jag och Oliver Loebel, EurEau. Min expert Oskar Wikstrand, SKR, deltog online från Stockholm och gjorde ett gott arbete därifrån.

Jag höll i det som kallas för stakeholder meeting i Bryssel, det är enkelt uttryckt ett tillfälle för många aktörer, organisationer och andra att kunna dela med sig av deras ställningstaganden kopplat till avloppsdirektivet, och hur det kan komma att påverka deras region eller kommun. Efter mötet där det var många på plats fysiskt i Bryssel och ännu fler som deltog digitalt, har jag fått många goda inspel till hur detta kan komma att slå på olika sätt i olika delar av EU. Precis det som var tanken med mötet. Roligt och lärorikt!

Jag hade två dagar som var maxade med möten och överläggningar i Bryssel, och många samtal om konsekvenserna för den lokala och regionala nivån. Alla möten gick mycket bra, och det finns goda förhoppningar om den fortsatta arbetsprocessen fram till maj då ENVE-utskottet ska debattera och sen anta yttrandet, och därefter till plenarsessionen i juli då det slutliga yttrandet från Regionkommitten ska fastställas.

Ett par dagar innan jag reste ner till Bryssel för överläggningar, så fick jag möjligheten att delta på ett event om avloppsdirektivet som anordnades av EU-parlamentet. Som alltid så tycker jag att det är viktigt att den lokala och regionala nivån får chansen att tala om olika förslag och hur dessa kommer att påverka den nivå som är närmast medborgarna. Roligt med bra frågor och feedback efter seminariet också, sånt ger energi och värmer!

Jag har blivit vald till att ingå i en av politikutvecklingsgrupperna som Moderaterna har tillsatt och som ska mejsla fram politiska förslag och riktningar framåt, under ledning av Hans Wallmark. Det är givetvis hedrande och roligt, utvecklingsarbete som är framåtsyftande är det som jag gillar allra mest. Den gruppen som jag är en del av är utrikes- och säkerhetspolitik, både intressant och förstås viktigt allrahelst i den säkerhetspolitiska kontext som vi finns i just nu. På vårt förra möte (digitala så att alla kan hinna delta) så fick vi samtala och diskutera med den bästa försvarsminister som vi har haft på väldigt länge, Pål Jonson. Hans samlade kompetens och utbildning är imponerande och viktig i alla processer som Sverige finns med i.

För ett par veckor sen så kunde jag jobba undan lite kvällen innan för att möjliggöra ett par timmar i skidbacken. Oj så roligt det var! Skönt att få röra på sig utomhus i soligt väder också. Snacka om att det var mycket värt och att få känna sig lite lätt mör i benen efteråt värdesätter jag också.

Annan typ av skidåkning är ju längdskidor, som det är närmare till här i Umeå. Vi har flera fina spår nära centrum och det är också skönt att kunna snabbt byta om för att få lite friskluft och motion mellan arbetet. Det behövs för att orka med allt annat, plus att det är roligt! Träning och motion är ju liksom inget straff 😉 utan ett sätt för mig att rensa tankarna och låta frågor som behöver bearbetas få tid för just det samtidigt som man rör på sig.

I måndags kväll fick jag nöjet att tala om några aktuella frågor från min horisont då Moderaterna i Nordmaling höll sitt årsmöte. Efteråt fick jag så fina blommor av dem! De står faktiskt i blom även i skrivande stund, men nu börjar de nog snart ha gjort sitt. Färska blommor är ju så vackert och något som verkligen är värt att unna sig emellanåt.

Veckan som kommer är intensiv, med kommunfullmäktige imorgon och sen väntar möte med Strukturfondspartnerskapet Övre Norrland i Skellefteå, innan jag tillsammans med moderata vänner åker över till Vasa i Finland för att ha överläggningar och se hur de jobbar i sin slutspurt inför riksdagsvalet om en vecka. Tillbaka med morgonfärjan på torsdag och sen styr jag kosan norrut till Luleå för att tala på Järnvägsforum med rekordmånga deltagare.

Självklart passar jag på att hälsa på hos föräldrarna också, och bonusen blir ju att få mysa med denna goding litegrann. Hundsuget tilltar för varje gång… 🙂

Trevlig söndag!

Stockholmsarbete samt hot och hat mot förtroendevalda

Publicerat den av agrenwikstrom

Efter att ha åkt ned till Stockholm redan i måndags för jobb, möten och uppdrag, så kan jag helt ärligt säga att jag verkligen längtar hem till att få sova i egen säng ikväll. Det har nästan gått i ett för min del sen jag landade på Arlanda i måndags, men med det sagt så har jag fått mycket gjort och kunnat lösa ut många frågetecken, så det är ju en av fördelarna med att träffa olika intressenter på plats.

Jag fick förmånen att få tala om infrastruktur och öst-västligt samarbete (såklart 😉) med EU-perspektiv på engelska under invigningen av Västerbotten på Grand, och det där med att bli fotograferad när man talar är ju alltid spännande, men i ett ämne som engagerar mig så är det förstås roligt att få tala. (Foto: Patrick Trägårdh)

Det var ca 300 pers på plats och så sändes arrangemanget även på webben, så det var god uppslutning och intresse för våra frågor.

Som ni vet så jobbar jag ju nu även som rapportör för Regionkommittén i EU gällande lagstiftningsförslaget från EU-kommissionen om avloppsdirektivet, och det arbetet är både intressant och en viktig fråga för hela Sverige. Det förpliktigar förstås och jag kommer att göra mitt bästa med att försöka förhandla fram ett så bra yttrande som möjligt under våren.

En rolig del av det arbetet är när man får samarbeta med så många kompetenta personer inom olika expertområden. Som ni vet är ett av mina motton ”var dag ny kunskap” och det är verkligen så sant just nu. Ett av uppdragen inom arbetet är olika illustrationer för kommunikation av yttrandet, så för att göra detta så hade jag förmånen att få jobba med Fotograf Lena Lee här i Umeå. Hon har fotograferat mig i samband med både vinter och reningsverk, inte ett helt enkelt uppdrag men det gjorde hon med bravur.

Det lär komma fler bilder kopplat till detta längre fram, men som synes på bilden så hade vi för en liten stund tur med vädret och att snöandet gjorde ett kort uppehåll och då rusade vi ut för att fota vinterbilder utomhus. Inomhusbilderna är ju inte väderberoende, så där kommer ni att få se resultatet längre fram.

Igår var det Internationella dagen på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), en årligen återkommande sådan, och i år låg fokus på Ukraina och samarbete på den demokratiska nivån mellan kommuner och regioner. Det är starka berättelser från Ukrainarna och det berör mycket. Framför allt blir man ju på ren svenska förbannad över Rysslands anfallskrig på dem och allt lidande och förstörelse som pågår.

Det blev även ett mycket bra pass om hot och hat mot förtroendevalda, både ur ett nationellt och europeiskt perspektiv. Attacker mot vår demokrati och vårt sätt att fatta beslut pågår hela tiden och tar sig olika uttryck mot olika individer. Förminskande, förlöjligande, misstänkliggörande, osynliggörande är olika sätt som används mot förtroendevalda, och rena hot och skadegörelse på egendom och angrepp på nära anhöriga förekommer också. Detta får till följd att färre väljer att engagera sig, man tycker att det personliga priset blir för högt. I synnerhet när det drabbar anhöriga.

Våra kollegor i Ukraina berättade om att deras motståndskraft i kriget mycket har avgjorts av lokala ledare på den kommunala och regionala nivån, och att deras förtroendevalda lokalt är de som har axlat ett stort ansvar och ledarskap. De underströk vikten av den lokala demokratin för ett starkt samhälle som inte en angripare så enkelt kan inta, berättelser om kidnappningar, övergrepp och i värsta fallen mord på lokala politiker i krigets inledning satte det politiska engagemanget i ett nytt ljus.

I Sverige görs det regelbundet undersökningar bland förtroendevalda om hot och hat och det är en nedslående bild som man får, och till stor del drabbas kvinnor hårdare av detta. Inget nytt förstås, utseende och klädsel kommenteras så mycket oftare i nedsättande ordalag för kvinnor än för män. Till exempel.

Det räcker ju för egen del att se kommentarsfälten när man gör egna uppdateringar och det som har kommit under alla år, och det är förstås alltid en noggrann avvägning av ens egen kommunikation.

Idag är dagen fylld av sammanträden och överläggningar på SKR och det är skönt att morgonens regn har gett vika för uppehåll med en liten antydan till vårsol i huvudstaden.

Trevlig torsdag!

En sak i taget, infrastruktur och militär mobilitet

Publicerat den av agrenwikstrom

Mer än halva januari har redan passerat av 2023 och det där med att tiden går fort är ju förstås en relativ sak, allt beror förstås på hur mycket man har att göra. Ibland kan ju tre minuter kännas som en väldigt lång tid, till exempel om man gör plankan som styrketräning 😉 och andra gånger känns en vecka som att det bara susar förbi.

Så har tiden innan jul och delvis även efter känts för min del. Sen sist vi sågs här på bloggen så väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet i Karleby, Finland, och därifrån åkte jag till Helsingfors för möten kopplade till infrastruktur och militär mobilitet.

Några av er minns säkert att jag “samlar” på nationella parlament, det vill säga att om jag får möjlighet i olika huvudstäder så vill jag väldigt gärna besöka det landets parlament, eller motsvarighet till Sveriges Riksdag. Det tycker jag är mycket intressant och ger mig mycket kunskap, som tidigare riksdagsledamot i Sverige så är jag ju såklart väldigt stolt över vår vackra Riksdag med långvariga anor och historia. Så väl på plats i Helsingfors så fick jag möjligheten att få titta in i plenum i Finlands Riksdag. Vackert!

Tillsammans med Joakim Strand (till höger), som är riksdagsledamot i Finland och även ordförande i Kvarkenrådet, och Hans Lindberg (till vänster), kommunalråd i Umeå, så hade vi bra möten med viktiga aktörer kopplat till våra aktuella frågor och infrastruktur i Kvarkenregionen. Ser fram emot fortsättningen!

Efter en fullmatad avslutning på december, så packade jag och maken våra väskor för att få lite mycket efterlängtad och välbehövlig vila på varmare breddgrader. För att inte tala om dagsljuset. Oj så välbehövligt det var! Som här, varje morgons långpromenad längs Atlanten samtidigt som solen går upp, det är precis sånt som behövs den mörkaste perioden.

När man får denna start på morgonen tillsammans med en promenad och styrketräning innan frukost, så orkar man så mycket mer när man kommer hem igen. Soluppgången tröttnar man liksom aldrig på att se.

Vilka konstverk i sanden!

Jag hade en del arbete med mig under julhelgen och även några digitala möten med Bryssel, men jag ska inte alls klaga på arbetsmiljön 🙂 . Revidering av lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet gick alldeles förträffligt att läsa på om även under parasollet i solstolen visade det sig.

Så underbart med soluppgången!

Det enda som var lite smolk i bägaren var att vårt bagage inte kom fram när vi landade. Anders fick tillbaka sin väska efter fyra dygn, men min kom inte tillbaka förrän vi stod på flygplatsen och skulle checka in makens väska för att åka hem. Tio minuter innan det var vår tur så ringde min telefon, och jag lyssnade på magkänslan och gjorde ett undantag och svarade (utländska nummer svarar jag aldrig på annars). Tur var väl det för då är det en spansk herre som meddelar att de nu (!) har min resväska på flygplatsen. Så vi lämnade vår plats i kön, åkte ner en våning och – tadaa – där var min väska.

Sällan har jag känt sån lättnad och glädje över att få tillbaka mina egna saker. Dessutom skönt att slippa en himla massa oönskat extraarbete med flygbolag och försäkringsbolag också. Så lite tilltufsad väska med det allra fulaste bagagebandet runt sig (ska verkligen leta efter ett nytt som är både fint och syns på långt håll när man väntar på väskan framöver), men oj så glad jag blev!

Det var bara att checka in väskan igen och hålla tummarna för att allt skulle funka hela vägen hem igen. Vilket det gjorde. Väl hemma igen var det bara att packa upp alla oanvända kläder och skor, så det gick ju rätt snabbt.

Direkt när vi landade hemma igen så packade vi om lite och körde norrut till mina föräldrar för att fira jul lite i efterskott, mammas födelsedag och så sonen lite i förskott. Vilken härlig helg med tid att träffa båda barnen samtidigt som föräldrarna och min bror med familj. Det var den finaste gåvan! Ja, och så denna ljuvliga fyrbenta sötnos förstås. Milo, som verkligen är en speciell vovve för mig, trots att det är mina föräldrars. Så mycket hundmys och gos som ryms i denna lilla hund.

Jag var mentalt inställd på en intensiv januari månad och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem och sen ha ny energi för att ta sig an det som ligger framför mig nu. I början av varje mandatperiod så gör den nyvalda regionfullmäktigegruppen för Moderaterna i Region Västerbotten en studieresa tillsammans. Denna gång gick den till Bryssel där vi fick både ny och delvis uppfräschad kunskap i vårt andra parlament, dvs EU-parlamentet.

Vi besökte EU-parlamentet och såg plenum där, fick mycket god information om det svenska ordförandeskapet som nu har inletts, träffade en av våra moderata EU-parlamentariker Tomas Tobé och besökte EU History Museum. Dagen därpå träffade vi våra vänner och kollegor på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på plats hos dem i Bryssel för att diskutera hur den svenska regionala och lokala nivåns intressen och frågor drivs och tas tillvara. Därefter blev det uppföljande samtal och informationer från vårt eget kontor NSEO (North Sweden European Office) som Västerbotten har tillsammans med de tre övriga norra länen.

Sammantaget blev det en mycket bra resa tillsammans med intresserade och nyfikna regionfullmäktigeledamöter från Moderaterna i Region Västerbotten. Dessutom med massor av skratt och god stämning så ser vi alla fram emot denna mandatperiod och vårt arbete tillsammans.

Men som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, och att som denna vecka få en hel vecka på hemmaplan är mycket värt. Nästa vecka blir det huvudstaden merparten av veckan. Då är det invigning av Västerbotten på Grand för 33:e året i rad och där ska jag tala på ett av passen kopplat till EU, norra Sverige och infrastruktur. Sen är det Internationella dagen på SKR samt våra ordinarie beredningsmöten på SKR. Och mellan allt detta så har jag ett flertal kortare möten inbokade för avloppsdirektivet och lite annat som jag nog får anledning att återkomma till längre fram.

Men, en sak i taget så blir det nog ordning på det mesta hoppas jag. Så nu är det dags för en kopp kaffe.

Trevlig tisdag!

Oslo, Stockholm, Bryssel och nytt uppdrag!

Publicerat den av agrenwikstrom

På hemmaplan igen efter en riktigt bra jobbvecka förra veckan. Oslo, Stockholm och Bryssel med en mellanlandning i Umeå för mandatperiodens sista Regionala Utvecklingsnämnd hann jag med innan jag landade hemma i soffan på lördag förmiddag.

Jag börjar i bakvänd ordning med fredagens utskottsmöte i Bryssel där jag fick förtroendet från EPP-gruppen (min grupp) och därefter av ENVE-utskottet att vara rapportör för yttrandet om revideringen av lagförslaget för Urban Wastewater Treatment Directive, eller avloppsdirektivet som vi kallar det på svenska.

Det är en stor och viktig fråga både för miljön och för Sverige, men om lagförslaget går igenom som det föreslås i nuvarande form, kan det innebära stora och kostsamma konsekvenser i synnerhet för landsbygdskommuner som måste investera mycket stora pengar i nya eller uppgraderade vattenreningsverk, utan att man för den delen kan se en förbättring av miljön i motsvarande omfattning.

Det är många i Sverige som redan sedan länge är engagerade i denna fråga och det har jag redan märkt på intresset för mitt rapportörskap. Det uppskattar jag och det kommer att underlätta mitt arbete under våren. Med allra största sannolikhet kommer jag att uppdatera er löpande om hur mitt arbete med detta förlöper, och om du har inspel eller medskick i mitt arbete så får du gärna skriva en rad till mig.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

I måndags reste jag till Oslo för att delta på en transportkonferens med tema gränsöverskridande, eller cross-border. Jag var inbjuden att tala i egenskap av att vara vice ordförande i såväl Kvarkenrådet EGTC som Scandria Alliance, och temat som jag talade på var “The need for Nordic transport cooperation”.

Det är en fråga som är i stort sett hemmaplan för oss i Umeå-Vasa som har mångårig erfarenhet av att jobba gränsöverskridande mellan två länder.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

Efter våra inlägg så blev det även ett samtal tillsammans med ordförande i Scandria Alliance, Guido Beermann som är Minister of Infrastructure and Federal State Planning, Land Brandenburg, våra norska kollegor Siv Henriette Jacobsen, Governing Mayor Viken county och Terje Riis-Johansen, County Mayor Vestfold og Telemark county.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

Från vänster: Even Aleksander Hagen, ordförande i fylket Innlandet fylkeskommune; Siv Henriette Jacobsen, ordförande Mayor i Viken county; Guido Beermann, minister för infrastruktur och planering i Land Brandenburg (där Berlin finns) samt ordförande för Scandria Alliance; Ossi Savolainen, Regional Mayor i Helsinki-Uusimaa (Helsingfors/Nyland) och vice ordförande i Scandria Alliance, och så jag.

Så trevligt att diskutera frågor för fördjupat samarbete med Tyskland, Finland och Norge!

Transportkonferensen hölls inne i Oslos nya bibliotek och vilket bibliotek! Jag passade på att vandra runt på alla fem våningsplanen som sjöd (fast tyst) av aktivitet med ungdomar och äldre som studerade, ägnade sig åt spel, musik, sömnad och en hel del annat. Dessutom en mycket vacker byggnad alldeles nära det välkända operahuset. Om du är i Oslo så besök gärna biblioteket!

Denna gång hade jag alldeles för kort om tid för att hinna besöka denna vackra byggnad annat än på utsidan, så det får bli nästa gång jag kommer till Oslo.

Det blev några timmars sömn hemma innan det var dags för en arla revelj på onsdagsmorgonen för att hinna med morgonflyget till Stockholm. Botniska Korridoren, som är ett mångårigt samarbete mellan de sju nordligaste länen i Sverige som tillsammans utgör 72 % av landets yta, hade bjudit in till ett riksdagsseminarium om infrastruktur och militär mobilitet.

Intresset var mycket stort och det var väntelista på platserna att få delta. Jag fick förtroendet att tala på Botniska korridorens vägnar i egenskap av att vara ledamot i styrgruppen, tillsammans med Försvarsmakten, EU-kommissionen och Trafikverket. Det blev ett bra samtal med alla parter tillsammans runt bordet som ger goda förutsättningar att fortsätta vårt arbete med att färdigställa transportkorridoren i nord-sydlig riktning i Sverige, samt även de väldigt viktiga öst-västliga förbindelserna både med Finland och Norge.

En extra bonus för min del att återigen få besöka den vackraste arbetsplats jag någonsin haft och kanske också kommer att ha. Jag hann också med att träffa många vänner och bekanta i riksdagen för att växla några ord. Så roligt!

Som uppladdning inför den föregående veckan så fick jag och maken lite underbart vovvemys med Milo, det är något speciellt med en hund som är så mysig. Hjärtat smälter för mindre, kolla in i de ögonen så är man nästan förlorad 🙂 .

När jag landade hemma på lördag förmiddag och blev hämtad från flyget av maken, så hade jag fått hem lite nytt garn. Det blev en perfekt avkopplande syssla resten av lördagen. Det är inte många saker som man kommer ner i varv av som just handarbete. Rekommenderas!

Denna vecka har jag haft en hel del inläsning att göra, i huvudsak kopplat till lagförslag från EU-kommissionen, men också annat som jag inte hann med förra veckan. Imorgon väntar styrelsemöte med Kvarkenrådet EGTC i Karleby, Finland och därefter blir det ett besök i Helsingfors för att fortsätta diskussionen om infrastruktur kopplat till militär mobilitet.

På fredag morgon landar jag hemma och då är det mandatperiodens första och årets sista styrelsemöte med Upab (Umeå Parkering AB) där jag är vice ordförande. Men sen blir det helg 😉 .

Nu är det dags att fylla på kaffekoppen och återgå till inläsning av underlag kopplat till avloppsdirektivet.

Trevlig tisdag och Lucia!

Milano, historia och aktuella miljöfrågor

Publicerat den av agrenwikstrom

Igår kväll kom jag hem efter ett par dagars sammanträde med Regionkommitténs utskott ENVE (energi, miljö och klimatfrågor) som denna gång hölls externt i Milano. Sammanträdena hålls vanligtvis i Bryssel, men en gång per år förläggs sammanträdet någon annanstans i Europa.

Det blev en tidig revelj för min del på onsdag morgon för att hinna med morgonplanet från Umeå och efter en ovanligt smidig resa så landade jag i Milano strax efter lunch. Så jag fick några timmar till promenad i staden under onsdagseftermiddagen.

Jag besökte den mäktiga katedralen Il Duomo och den tog nästan andan ur mig när man kom in. Jösses så stor den var. Kyrkor och katedraler berättar så mycket om historien och det har alltid fascinerat mig. Så det är alltid ett givet besöksmål för min del på nya platser.

Det finns så otroligt fascinerande detaljer i sån riklig mängd att man skulle ha behövt flera timmar enbart för att hinna titta på allt närmare. Vilka fantastiska hantverk!

Bilderna gör dem inte riktigt rättvisa, så om du får chansen att besöka världens näst största gotiska katedral så rekommenderar jag det varmt. (Den största finns i Sevilla.)

Katedralen är 157 meter lång och rymmer 40 000 människor, så det är lätt att förstå att man kan känna sig liten när man går där inne.

Enbart alla glasmålningar skulle förtjäna flera timmars besök.

Under kyrkan pågår arkeologiska utgrävningar som var väldigt intressanta att titta på. Med tanke på att katedralen byggdes från 1300-talet till 1800-talet så finns förstås vansinnigt mycket historia inbyggt i detta.

Jag avslutade mitt besök på Il Duomo med att ta mig allra högst upp på taket, roof top visit. Som ni vet så är jag ju rejält höjdrädd så benen darrade skapligt när jag väl kom ner igen. Men det var förstås imponerande att se Milano från ovan och alla fantastiska skulpturer och utsmyckningar på katedralen, det är inte enbart inuti som de har otroliga konstverk.

Efter att ha promenerat runt i staden några timmar så avrundade jag med – förstås – en pizza på uteservering. Ni vet, when in Rome… fast Milano funkade ju lika bra 😉 . Suveränt god!

Givetvis besökte jag även den vackra gallerian alldeles vid Piazza Duomo, också den med anrik arkitektur. Så vackra byggnader!

Torsdagen blev en intensiv mötesdag som inleddes med gruppmöten för EPP i vansinnigt vackra lokaler med lång historia.

Palazzo Marino som ligger i centrala Milano på Piazza della Scala, har varit Milanos stadshus sedan 1861 och byggdes på 1500-talet. I dessa fantastiska lokaler håller kommunfullmäktige i Milano sina sammanträden. Wow!

I detta rum (som var svårfotograferat pga belysningen) höll vi vårt gruppmöte och jag fick förtroendet att leda EPP-gruppens överläggningar och vara politisk samordnare innan utskottet inleddes.

Vilka gobelänger och utsmyckningar i detta fantastiska rum!

Efter morgonens sammanträden så förflyttade vi oss under några minuter till andra sidan Piazza Duomo för utskottets överläggningar som sedan pågick hela dagen. Aktuella och intressanta frågor diskuterades och så var det extra trevligt att EPP-kollegan Rafal Trzaskowski valdes till ordförande för utskottet. Han är borgmästare i Warszawa och har bland annat varit ledamot i Europaparlamentet samt Polens förvaltnings- och digitaliseringsminister tidigare, så han har gott om erfarenheter som kommer väl till pass.

Som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, men att resa för att uppleva nya saker är viktigt för att skapa nya erfarenheter och kunna utveckla både sig själv och få nya tankar, idéer och inspiration.

På flygen hem så var det skönt att ägna sig åt lite stickläsning, det vill säga ljudbok i öronen och handarbete i händerna. Perfekt kombo tycker jag! Särskilt roligt med lite utmanande spetsmönster så man får tänka till lite också 🙂 .

Idag är det en solig höstlördag och om en stund så blir det en längre sväng ute tillsammans med Anders, och vi unnar oss en ledig lördag. Imorgon väntar i vanlig ordning förberedelser inför den kommande veckans arbete, med sammanträde i regionfullmäktige, gruppdag med den moderata regiongruppen, regionala utvecklingsnämnden, rapportörsmöte med Europaforum Norra Sverige och så ska jag tala om infrastruktur i Bryssel fast online under European Weeks for Regions and Cities som pågår hela nästa vecka.

Men det är morgondagens arbete, nu tar vi lite ledigt.

Trevlig lördag!

Försörjningstrygghet, Stockholm och infrastruktur

Publicerat den av agrenwikstrom

Igår och idag har jag ägnat mig åt mina förtroendeuppdrag på nationell nivå, fast förstås med fokus på den lokala och regionala nivån. Jajamensan, ni gissade helt rätt, jag är förstås på SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Jag har uppdrag i EU-beredningen som är sammanlänkade med uppdraget i Regionkommittén, så det hänger ihop även där.

Vi har en av de vackraste huvudstäderna och kanske alldeles i synnerhet som nu när det är sommartemperaturer och allt börjar grönska. Det mesta blir liksom bättre när det är fint väder, men det är ändå inte många huvudstäder som kan jämföra sig med vår även om det finns många andra intressanta och spännande städer förstås. Men närheten till vatten, historian och utvecklingen är en styrka för Stockholm.

Igår blev det förstås flyget till Stockholm, givet avstånden så är det ett enkelt val. När Sverige är EU:s till ytan tredje största land och det land med längst avstånd mellan sina landsändar, så är fungerande infrastruktur och kommunikationer fullständigt avgörande för utveckling och tillväxt.

Förra veckan fick jag förmånen att få tala på en konferens som BioFuel Region ordnat med tema Försörjningstrygghet. Givet andra uppdrag så hade jag tyvärr inte möjlighet att delta från start då kraftvärme och matförsörjning i norra Sverige diskuterades, men jag brukar ha samstämmig uppfattning med LRF i dessa frågor och driver dessa både ur livsmedels- som krisberedskapsperspektiv.

Jag var inbjuden att tala om mitt rapportörskap i Regionkommittén under rubriken Fit-for-55, Ukraina och självförsörjning, där skogsfrågorna har en stor roll att spela. Viktiga frågor för Sverige, men kanske i synnerhet för norra Sverige. Sverige som land har cirka 70 procent av landytan i form av skog, så vi är duktiga på aktivt skogsbruk.

Det som också var intressant var frågan om fossilfria drivmedel med fokus på flygen, apropå hur viktigt flyget är för oss i norr. Det händer ju hur mycket som helst på den fronten, och ni får hålla ögonen öppna i augusti då elflygen är på gång. I debatter när Miljöpartiet vill förbjuda flygen så är jag av den uppfattningen att det är utsläppen som måste minska och helst tas bort, inte flygen. Där är vi inte överens. Men i en värld där vi inte kan mötas, samtala och komma överens så tror jag också att förståelsen för olikheter minskar. Dessutom är det ju så berikande att uppleva andra städer, länder och kulturer. Och då behöver man ju resa.

Senare ikväll styr jag kosan via Helsingfors till Vasa för årsmöte med Kvarkenrådet EGTS imorgon. När mötet är klart imorgon så blir det denna gång flyg från Vasa till Umeå, vilket brukar ta ungefär tjugo minuter och med deras senaste nyförvärv i flygplansflottan tar det ungefär fjorton minuter. Samma sträcka med färjan tar 3,5-4 timmar, och att köra bil nästan 84 mil tar väl ungefär tio timmar. Så fungerande kommunikationer är helt avgörande för samarbete och utveckling i vår gemensamma region. Det är det som lägger grunden och är förutsättningen för att smarta människor ska kunna utvecklas på bästa sätt kopplat till jobb, utbildning och en massa annat.

Som sagt, det där med fungerande infrastruktur är liksom grejen.

Trevlig torsdag!

Skogen, Nato, Finland och i demokratins tjänst

Publicerat den av agrenwikstrom

Det är inte alldeles lätt att veta var man ska börja när jag inte har haft tid med bloggen sen i februari. Så jag hoppar väl in där jag är just nu och så lär det väl i vanlig ordning bli tankar från min horisont med mitt perspektiv i olika frågor.

Men hörni, för er som följer mig på sociala medier så vet ni att mitt 2022 hittills har varit några väldigt intensiva arbetsmånader. Och nu är det 117 dagar kvar till valet, så det kommer ju inte att bli en vilsam resa fram till det. Men så är det ju under ett valår, så det är ju verkligen inget konstigt alls.

Sen sist så har ju också Ryssland valt att anfalla Ukraina på ett helt ofattbart grymt sätt. Jag följer ju nyheterna såklart, och de första veckorna av Rysslands attacker så var jag så arg, arg för de Ukrainare som drabbades från en dag till en annan, arg på all förödelse och förstörelse och arg på att någon (Putin) tyckte sig ha rätt att invadera ett fredligt och demokratiskt grannland. Arg helt enkelt. Det är jag fortfarande, men det går ju samtidigt inte att vara det hela tiden, utan man får fokusera sin energi på att försöka göra det man kan.

Så mina förtroendeuppdrag har faktiskt aldrig tidigare känts så viktiga som de är nu, i synnerhet som man får träffa motsvarigheten till kommunalråd och regionråd i bland annat Kiev, Mariupol och Charkiv (digitalt förstås), och höra dem berätta hur viktigt de lokala och regionala demokratiska arbetet är och hur det blir så mycket svårare för angripare att montera ned ett samhälle när det fungerar. Vårt samarbete på den europeiska nivån spelar roll.

För min del har året hittills präglats mycket av just det europeiska arbetet. Som ni vet så har jag varit rapportör i Regionkommittén för LULUCF och ESR, som handlar om skogen och att minska koldioxidutsläppen. Det har varit ett väldigt intressant men också tidspressat arbete för att få ihop det, men den 28 april landade det i ett yttrande som antogs.

Redan initialt så visste jag att det skulle bli rejält tufft att få igenom en svensk/finsk ståndpunkt i att inte öka kolsänkorna i skogen på bekostnad av att låta skogen stå och minska möjligheten till ett aktivt skogsbruk genom att sköta skogarna som vi har gjort framgångsrikt i mer än hundra år. Jag nådde nästan hela vägen fram med det mesta, och arbetet fortsätter ända tills dess att Europaparlamentet ska fatta beslut i frågan. Regionkommittén är remissinstans för EU:s lokala och regionala nivå.

Utöver det rent skrivmässiga arbetet så har det varit lärorikt och intressant att ha möten med EU-kommissionen och att diskutera med vänner från hela Europa i dessa frågor. Det som var så slående tydligt var den stora skillnad i hur man såg på skogen som enbart en kolsänka som skulle vara till för att vandra i (lite överdrivet, men ni fattar) vid vårt möte den 23 februari, till att efter Rysslands anfall på Ukraina börja öppna upp för att även se skogen för allt annat som vi vet att den både kan och bör bidra med. Som till exempel energiförsörjning, substitution av fossilbaserade produkter, råvaror, bioenergi och en mängd annat. Sånt som vi är duktiga på i Sverige och Finland. Så man kan säga att samtalen efter den 24 februari har haft en annan ton och framför allt syn på skogsfrågorna. Arbetet fortsätter förstås.

Nu har de fysiska mötena kommit tillbaka, nästan som det var innan pandemin, och det innebär förstås fler resor och tid att förflytta sig till olika ställen. Sånt som i alla fall jag sällan ens reflekterade över innan pandemin, men som nu med all tydlighet tar tid. Så än så länge så är det en blandning av fysiska och digitala möten, det är väl bara hybridvarianten som man helst undviker. Det lär nog fortsätta vara en blandning även framöver tror jag.

De gångna månaderna har min träning och motion fått stå tillbaka lite, dels på grund av tidsskäl men också av lite lägre ork givet arbetsmängden. Men litegrann har det förstås hunnit bli ändå, och med tanke på bästa träningströjans budskap så var ju gårdagen en historisk dag då Sverige fattade beslut om att ansöka om medlemskap i Nato. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Och idag fattade Finland sitt formella beslut om att göra samma sak. Mycket bra. Nu hoppas vi förstås att processen löper på som den ska och att det kan gå så snabbt som möjligt.

Jag har länge velat lära mig finska, dels för att jag gillar språk och kommunikation, men också för att jag verkligen vill kunna samtala med våra vänner i Finland både på svenska och finska. Norska och danska går ju lättare att förstå, även om man emellanåt får kämpa lite mer med danska än med norska. Förra sommaren så laddade jag ned ett par olika appar och har sen dess övat en stund varje dag. Det är svårt då finskan inte påminner det minsta om andra språkstammar, som t ex franska och spanska, men ingenting är ju omöjligt sägs det 🙂 . Så nu är det faktiskt roligt att kunna förstå sammanhang och hur det är uppbyggt, så vem vet, kanske kan man snart prata lite finska också.

För någon vecka sedan så gjorde jag och maken en privat resa över till Vasa och Österbotten. Vi har ju båda varit där många gånger för möten och sammanträden, men då hinner man ju sällan se något av staden och omgivningarna. Så nu blev det äntligen av! Vi tog bilen på nya fina färjan Aurora Botnia och spenderade några dagar i Vasa med omnejd. För oss som är historieintresserade så finns det mycket att se, men även om man inte är det så är det ett trevligt resmål. För vår del avslutades vår vistelse där på allra bästa sätt med en mycket trevlig stund tillsammans med våra finska vänner med såväl goda samtal, skratt som god mat. Rekommenderas!

Mina föräldrar har skaffat hund igen efter att ha haft en tid utan, och det är ju en riktig sötnos och gullig vovve som jag också gärna skulle ta med hem 😉 . Milo är nu lite drygt sex månader och SÅ söt och fin. Det är en rejäl utmaning att stå emot hundsuget varje gång man har fått gosa med honom…

Veckan inleddes igår i demokratins tjänst med uppdrag på det kommunala planet, idag har det varit regionstyrelse och resten av veckan kommer att innehålla sammanträden på både den nationella och europeiska nivån. När frågorna hänger ihop och följer med på de olika nivåerna så är det en förmån att kunna få jobba med dem på alla nivåer, som till exempel infrastruktur och transporter. Så nu är det dags att packa väskan innan morgonflyget väntar imorgon.

Trevlig tisdag!