Stockholmsarbete samt hot och hat mot förtroendevalda

Efter att ha åkt ned till Stockholm redan i måndags för jobb, möten och uppdrag, så kan jag helt ärligt säga att jag verkligen längtar hem till att få sova i egen säng ikväll. Det har nästan gått i ett för min del sen jag landade på Arlanda i måndags, men med det sagt så har jag fått mycket gjort och kunnat lösa ut många frågetecken, så det är ju en av fördelarna med att träffa olika intressenter på plats.

Jag fick förmånen att få tala om infrastruktur och öst-västligt samarbete (såklart 😉) med EU-perspektiv på engelska under invigningen av Västerbotten på Grand, och det där med att bli fotograferad när man talar är ju alltid spännande, men i ett ämne som engagerar mig så är det förstås roligt att få tala. (Foto: Patrick Trägårdh)

Det var ca 300 pers på plats och så sändes arrangemanget även på webben, så det var god uppslutning och intresse för våra frågor.

Som ni vet så jobbar jag ju nu även som rapportör för Regionkommittén i EU gällande lagstiftningsförslaget från EU-kommissionen om avloppsdirektivet, och det arbetet är både intressant och en viktig fråga för hela Sverige. Det förpliktigar förstås och jag kommer att göra mitt bästa med att försöka förhandla fram ett så bra yttrande som möjligt under våren.

En rolig del av det arbetet är när man får samarbeta med så många kompetenta personer inom olika expertområden. Som ni vet är ett av mina motton ”var dag ny kunskap” och det är verkligen så sant just nu. Ett av uppdragen inom arbetet är olika illustrationer för kommunikation av yttrandet, så för att göra detta så hade jag förmånen att få jobba med Fotograf Lena Lee här i Umeå. Hon har fotograferat mig i samband med både vinter och reningsverk, inte ett helt enkelt uppdrag men det gjorde hon med bravur.

Det lär komma fler bilder kopplat till detta längre fram, men som synes på bilden så hade vi för en liten stund tur med vädret och att snöandet gjorde ett kort uppehåll och då rusade vi ut för att fota vinterbilder utomhus. Inomhusbilderna är ju inte väderberoende, så där kommer ni att få se resultatet längre fram.

Igår var det Internationella dagen på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), en årligen återkommande sådan, och i år låg fokus på Ukraina och samarbete på den demokratiska nivån mellan kommuner och regioner. Det är starka berättelser från Ukrainarna och det berör mycket. Framför allt blir man ju på ren svenska förbannad över Rysslands anfallskrig på dem och allt lidande och förstörelse som pågår.

Det blev även ett mycket bra pass om hot och hat mot förtroendevalda, både ur ett nationellt och europeiskt perspektiv. Attacker mot vår demokrati och vårt sätt att fatta beslut pågår hela tiden och tar sig olika uttryck mot olika individer. Förminskande, förlöjligande, misstänkliggörande, osynliggörande är olika sätt som används mot förtroendevalda, och rena hot och skadegörelse på egendom och angrepp på nära anhöriga förekommer också. Detta får till följd att färre väljer att engagera sig, man tycker att det personliga priset blir för högt. I synnerhet när det drabbar anhöriga.

Våra kollegor i Ukraina berättade om att deras motståndskraft i kriget mycket har avgjorts av lokala ledare på den kommunala och regionala nivån, och att deras förtroendevalda lokalt är de som har axlat ett stort ansvar och ledarskap. De underströk vikten av den lokala demokratin för ett starkt samhälle som inte en angripare så enkelt kan inta, berättelser om kidnappningar, övergrepp och i värsta fallen mord på lokala politiker i krigets inledning satte det politiska engagemanget i ett nytt ljus.

I Sverige görs det regelbundet undersökningar bland förtroendevalda om hot och hat och det är en nedslående bild som man får, och till stor del drabbas kvinnor hårdare av detta. Inget nytt förstås, utseende och klädsel kommenteras så mycket oftare i nedsättande ordalag för kvinnor än för män. Till exempel.

Det räcker ju för egen del att se kommentarsfälten när man gör egna uppdateringar och det som har kommit under alla år, och det är förstås alltid en noggrann avvägning av ens egen kommunikation.

Idag är dagen fylld av sammanträden och överläggningar på SKR och det är skönt att morgonens regn har gett vika för uppehåll med en liten antydan till vårsol i huvudstaden.

Trevlig torsdag!

En sak i taget, infrastruktur och militär mobilitet

Mer än halva januari har redan passerat av 2023 och det där med att tiden går fort är ju förstås en relativ sak, allt beror förstås på hur mycket man har att göra. Ibland kan ju tre minuter kännas som en väldigt lång tid, till exempel om man gör plankan som styrketräning 😉 och andra gånger känns en vecka som att det bara susar förbi.

Så har tiden innan jul och delvis även efter känts för min del. Sen sist vi sågs här på bloggen så väntade styrelsemöte med Kvarkenrådet i Karleby, Finland, och därifrån åkte jag till Helsingfors för möten kopplade till infrastruktur och militär mobilitet.

Några av er minns säkert att jag “samlar” på nationella parlament, det vill säga att om jag får möjlighet i olika huvudstäder så vill jag väldigt gärna besöka det landets parlament, eller motsvarighet till Sveriges Riksdag. Det tycker jag är mycket intressant och ger mig mycket kunskap, som tidigare riksdagsledamot i Sverige så är jag ju såklart väldigt stolt över vår vackra Riksdag med långvariga anor och historia. Så väl på plats i Helsingfors så fick jag möjligheten att få titta in i plenum i Finlands Riksdag. Vackert!

Tillsammans med Joakim Strand (till höger), som är riksdagsledamot i Finland och även ordförande i Kvarkenrådet, och Hans Lindberg (till vänster), kommunalråd i Umeå, så hade vi bra möten med viktiga aktörer kopplat till våra aktuella frågor och infrastruktur i Kvarkenregionen. Ser fram emot fortsättningen!

Efter en fullmatad avslutning på december, så packade jag och maken våra väskor för att få lite mycket efterlängtad och välbehövlig vila på varmare breddgrader. För att inte tala om dagsljuset. Oj så välbehövligt det var! Som här, varje morgons långpromenad längs Atlanten samtidigt som solen går upp, det är precis sånt som behövs den mörkaste perioden.

När man får denna start på morgonen tillsammans med en promenad och styrketräning innan frukost, så orkar man så mycket mer när man kommer hem igen. Soluppgången tröttnar man liksom aldrig på att se.

Vilka konstverk i sanden!

Jag hade en del arbete med mig under julhelgen och även några digitala möten med Bryssel, men jag ska inte alls klaga på arbetsmiljön 🙂 . Revidering av lagstiftningsförslaget om avloppsdirektivet gick alldeles förträffligt att läsa på om även under parasollet i solstolen visade det sig.

Så underbart med soluppgången!

Det enda som var lite smolk i bägaren var att vårt bagage inte kom fram när vi landade. Anders fick tillbaka sin väska efter fyra dygn, men min kom inte tillbaka förrän vi stod på flygplatsen och skulle checka in makens väska för att åka hem. Tio minuter innan det var vår tur så ringde min telefon, och jag lyssnade på magkänslan och gjorde ett undantag och svarade (utländska nummer svarar jag aldrig på annars). Tur var väl det för då är det en spansk herre som meddelar att de nu (!) har min resväska på flygplatsen. Så vi lämnade vår plats i kön, åkte ner en våning och – tadaa – där var min väska.

Sällan har jag känt sån lättnad och glädje över att få tillbaka mina egna saker. Dessutom skönt att slippa en himla massa oönskat extraarbete med flygbolag och försäkringsbolag också. Så lite tilltufsad väska med det allra fulaste bagagebandet runt sig (ska verkligen leta efter ett nytt som är både fint och syns på långt håll när man väntar på väskan framöver), men oj så glad jag blev!

Det var bara att checka in väskan igen och hålla tummarna för att allt skulle funka hela vägen hem igen. Vilket det gjorde. Väl hemma igen var det bara att packa upp alla oanvända kläder och skor, så det gick ju rätt snabbt.

Direkt när vi landade hemma igen så packade vi om lite och körde norrut till mina föräldrar för att fira jul lite i efterskott, mammas födelsedag och så sonen lite i förskott. Vilken härlig helg med tid att träffa båda barnen samtidigt som föräldrarna och min bror med familj. Det var den finaste gåvan! Ja, och så denna ljuvliga fyrbenta sötnos förstås. Milo, som verkligen är en speciell vovve för mig, trots att det är mina föräldrars. Så mycket hundmys och gos som ryms i denna lilla hund.

Jag var mentalt inställd på en intensiv januari månad och det var faktiskt riktigt skönt att komma hem och sen ha ny energi för att ta sig an det som ligger framför mig nu. I början av varje mandatperiod så gör den nyvalda regionfullmäktigegruppen för Moderaterna i Region Västerbotten en studieresa tillsammans. Denna gång gick den till Bryssel där vi fick både ny och delvis uppfräschad kunskap i vårt andra parlament, dvs EU-parlamentet.

Vi besökte EU-parlamentet och såg plenum där, fick mycket god information om det svenska ordförandeskapet som nu har inletts, träffade en av våra moderata EU-parlamentariker Tomas Tobé och besökte EU History Museum. Dagen därpå träffade vi våra vänner och kollegor på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på plats hos dem i Bryssel för att diskutera hur den svenska regionala och lokala nivåns intressen och frågor drivs och tas tillvara. Därefter blev det uppföljande samtal och informationer från vårt eget kontor NSEO (North Sweden European Office) som Västerbotten har tillsammans med de tre övriga norra länen.

Sammantaget blev det en mycket bra resa tillsammans med intresserade och nyfikna regionfullmäktigeledamöter från Moderaterna i Region Västerbotten. Dessutom med massor av skratt och god stämning så ser vi alla fram emot denna mandatperiod och vårt arbete tillsammans.

Men som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, och att som denna vecka få en hel vecka på hemmaplan är mycket värt. Nästa vecka blir det huvudstaden merparten av veckan. Då är det invigning av Västerbotten på Grand för 33:e året i rad och där ska jag tala på ett av passen kopplat till EU, norra Sverige och infrastruktur. Sen är det Internationella dagen på SKR samt våra ordinarie beredningsmöten på SKR. Och mellan allt detta så har jag ett flertal kortare möten inbokade för avloppsdirektivet och lite annat som jag nog får anledning att återkomma till längre fram.

Men, en sak i taget så blir det nog ordning på det mesta hoppas jag. Så nu är det dags för en kopp kaffe.

Trevlig tisdag!

Oslo, Stockholm, Bryssel och nytt uppdrag!

På hemmaplan igen efter en riktigt bra jobbvecka förra veckan. Oslo, Stockholm och Bryssel med en mellanlandning i Umeå för mandatperiodens sista Regionala Utvecklingsnämnd hann jag med innan jag landade hemma i soffan på lördag förmiddag.

Jag börjar i bakvänd ordning med fredagens utskottsmöte i Bryssel där jag fick förtroendet från EPP-gruppen (min grupp) och därefter av ENVE-utskottet att vara rapportör för yttrandet om revideringen av lagförslaget för Urban Wastewater Treatment Directive, eller avloppsdirektivet som vi kallar det på svenska.

Det är en stor och viktig fråga både för miljön och för Sverige, men om lagförslaget går igenom som det föreslås i nuvarande form, kan det innebära stora och kostsamma konsekvenser i synnerhet för landsbygdskommuner som måste investera mycket stora pengar i nya eller uppgraderade vattenreningsverk, utan att man för den delen kan se en förbättring av miljön i motsvarande omfattning.

Det är många i Sverige som redan sedan länge är engagerade i denna fråga och det har jag redan märkt på intresset för mitt rapportörskap. Det uppskattar jag och det kommer att underlätta mitt arbete under våren. Med allra största sannolikhet kommer jag att uppdatera er löpande om hur mitt arbete med detta förlöper, och om du har inspel eller medskick i mitt arbete så får du gärna skriva en rad till mig.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

I måndags reste jag till Oslo för att delta på en transportkonferens med tema gränsöverskridande, eller cross-border. Jag var inbjuden att tala i egenskap av att vara vice ordförande i såväl Kvarkenrådet EGTC som Scandria Alliance, och temat som jag talade på var “The need for Nordic transport cooperation”.

Det är en fråga som är i stort sett hemmaplan för oss i Umeå-Vasa som har mångårig erfarenhet av att jobba gränsöverskridande mellan två länder.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

Efter våra inlägg så blev det även ett samtal tillsammans med ordförande i Scandria Alliance, Guido Beermann som är Minister of Infrastructure and Federal State Planning, Land Brandenburg, våra norska kollegor Siv Henriette Jacobsen, Governing Mayor Viken county och Terje Riis-Johansen, County Mayor Vestfold og Telemark county.

Foto: Kristian Singh-Nergård, Eastern Norway County Network

Från vänster: Even Aleksander Hagen, ordförande i fylket Innlandet fylkeskommune; Siv Henriette Jacobsen, ordförande Mayor i Viken county; Guido Beermann, minister för infrastruktur och planering i Land Brandenburg (där Berlin finns) samt ordförande för Scandria Alliance; Ossi Savolainen, Regional Mayor i Helsinki-Uusimaa (Helsingfors/Nyland) och vice ordförande i Scandria Alliance, och så jag.

Så trevligt att diskutera frågor för fördjupat samarbete med Tyskland, Finland och Norge!

Transportkonferensen hölls inne i Oslos nya bibliotek och vilket bibliotek! Jag passade på att vandra runt på alla fem våningsplanen som sjöd (fast tyst) av aktivitet med ungdomar och äldre som studerade, ägnade sig åt spel, musik, sömnad och en hel del annat. Dessutom en mycket vacker byggnad alldeles nära det välkända operahuset. Om du är i Oslo så besök gärna biblioteket!

Denna gång hade jag alldeles för kort om tid för att hinna besöka denna vackra byggnad annat än på utsidan, så det får bli nästa gång jag kommer till Oslo.

Det blev några timmars sömn hemma innan det var dags för en arla revelj på onsdagsmorgonen för att hinna med morgonflyget till Stockholm. Botniska Korridoren, som är ett mångårigt samarbete mellan de sju nordligaste länen i Sverige som tillsammans utgör 72 % av landets yta, hade bjudit in till ett riksdagsseminarium om infrastruktur och militär mobilitet.

Intresset var mycket stort och det var väntelista på platserna att få delta. Jag fick förtroendet att tala på Botniska korridorens vägnar i egenskap av att vara ledamot i styrgruppen, tillsammans med Försvarsmakten, EU-kommissionen och Trafikverket. Det blev ett bra samtal med alla parter tillsammans runt bordet som ger goda förutsättningar att fortsätta vårt arbete med att färdigställa transportkorridoren i nord-sydlig riktning i Sverige, samt även de väldigt viktiga öst-västliga förbindelserna både med Finland och Norge.

En extra bonus för min del att återigen få besöka den vackraste arbetsplats jag någonsin haft och kanske också kommer att ha. Jag hann också med att träffa många vänner och bekanta i riksdagen för att växla några ord. Så roligt!

Som uppladdning inför den föregående veckan så fick jag och maken lite underbart vovvemys med Milo, det är något speciellt med en hund som är så mysig. Hjärtat smälter för mindre, kolla in i de ögonen så är man nästan förlorad 🙂 .

När jag landade hemma på lördag förmiddag och blev hämtad från flyget av maken, så hade jag fått hem lite nytt garn. Det blev en perfekt avkopplande syssla resten av lördagen. Det är inte många saker som man kommer ner i varv av som just handarbete. Rekommenderas!

Denna vecka har jag haft en hel del inläsning att göra, i huvudsak kopplat till lagförslag från EU-kommissionen, men också annat som jag inte hann med förra veckan. Imorgon väntar styrelsemöte med Kvarkenrådet EGTC i Karleby, Finland och därefter blir det ett besök i Helsingfors för att fortsätta diskussionen om infrastruktur kopplat till militär mobilitet.

På fredag morgon landar jag hemma och då är det mandatperiodens första och årets sista styrelsemöte med Upab (Umeå Parkering AB) där jag är vice ordförande. Men sen blir det helg 😉 .

Nu är det dags att fylla på kaffekoppen och återgå till inläsning av underlag kopplat till avloppsdirektivet.

Trevlig tisdag och Lucia!

Milano, historia och aktuella miljöfrågor

Igår kväll kom jag hem efter ett par dagars sammanträde med Regionkommitténs utskott ENVE (energi, miljö och klimatfrågor) som denna gång hölls externt i Milano. Sammanträdena hålls vanligtvis i Bryssel, men en gång per år förläggs sammanträdet någon annanstans i Europa.

Det blev en tidig revelj för min del på onsdag morgon för att hinna med morgonplanet från Umeå och efter en ovanligt smidig resa så landade jag i Milano strax efter lunch. Så jag fick några timmar till promenad i staden under onsdagseftermiddagen.

Jag besökte den mäktiga katedralen Il Duomo och den tog nästan andan ur mig när man kom in. Jösses så stor den var. Kyrkor och katedraler berättar så mycket om historien och det har alltid fascinerat mig. Så det är alltid ett givet besöksmål för min del på nya platser.

Det finns så otroligt fascinerande detaljer i sån riklig mängd att man skulle ha behövt flera timmar enbart för att hinna titta på allt närmare. Vilka fantastiska hantverk!

Bilderna gör dem inte riktigt rättvisa, så om du får chansen att besöka världens näst största gotiska katedral så rekommenderar jag det varmt. (Den största finns i Sevilla.)

Katedralen är 157 meter lång och rymmer 40 000 människor, så det är lätt att förstå att man kan känna sig liten när man går där inne.

Enbart alla glasmålningar skulle förtjäna flera timmars besök.

Under kyrkan pågår arkeologiska utgrävningar som var väldigt intressanta att titta på. Med tanke på att katedralen byggdes från 1300-talet till 1800-talet så finns förstås vansinnigt mycket historia inbyggt i detta.

Jag avslutade mitt besök på Il Duomo med att ta mig allra högst upp på taket, roof top visit. Som ni vet så är jag ju rejält höjdrädd så benen darrade skapligt när jag väl kom ner igen. Men det var förstås imponerande att se Milano från ovan och alla fantastiska skulpturer och utsmyckningar på katedralen, det är inte enbart inuti som de har otroliga konstverk.

Efter att ha promenerat runt i staden några timmar så avrundade jag med – förstås – en pizza på uteservering. Ni vet, when in Rome… fast Milano funkade ju lika bra 😉 . Suveränt god!

Givetvis besökte jag även den vackra gallerian alldeles vid Piazza Duomo, också den med anrik arkitektur. Så vackra byggnader!

Torsdagen blev en intensiv mötesdag som inleddes med gruppmöten för EPP i vansinnigt vackra lokaler med lång historia.

Palazzo Marino som ligger i centrala Milano på Piazza della Scala, har varit Milanos stadshus sedan 1861 och byggdes på 1500-talet. I dessa fantastiska lokaler håller kommunfullmäktige i Milano sina sammanträden. Wow!

I detta rum (som var svårfotograferat pga belysningen) höll vi vårt gruppmöte och jag fick förtroendet att leda EPP-gruppens överläggningar och vara politisk samordnare innan utskottet inleddes.

Vilka gobelänger och utsmyckningar i detta fantastiska rum!

Efter morgonens sammanträden så förflyttade vi oss under några minuter till andra sidan Piazza Duomo för utskottets överläggningar som sedan pågick hela dagen. Aktuella och intressanta frågor diskuterades och så var det extra trevligt att EPP-kollegan Rafal Trzaskowski valdes till ordförande för utskottet. Han är borgmästare i Warszawa och har bland annat varit ledamot i Europaparlamentet samt Polens förvaltnings- och digitaliseringsminister tidigare, så han har gott om erfarenheter som kommer väl till pass.

Som alltid är det borta bra men hemma bäst för min del, men att resa för att uppleva nya saker är viktigt för att skapa nya erfarenheter och kunna utveckla både sig själv och få nya tankar, idéer och inspiration.

På flygen hem så var det skönt att ägna sig åt lite stickläsning, det vill säga ljudbok i öronen och handarbete i händerna. Perfekt kombo tycker jag! Särskilt roligt med lite utmanande spetsmönster så man får tänka till lite också 🙂 .

Idag är det en solig höstlördag och om en stund så blir det en längre sväng ute tillsammans med Anders, och vi unnar oss en ledig lördag. Imorgon väntar i vanlig ordning förberedelser inför den kommande veckans arbete, med sammanträde i regionfullmäktige, gruppdag med den moderata regiongruppen, regionala utvecklingsnämnden, rapportörsmöte med Europaforum Norra Sverige och så ska jag tala om infrastruktur i Bryssel fast online under European Weeks for Regions and Cities som pågår hela nästa vecka.

Men det är morgondagens arbete, nu tar vi lite ledigt.

Trevlig lördag!

Försörjningstrygghet, Stockholm och infrastruktur

Igår och idag har jag ägnat mig åt mina förtroendeuppdrag på nationell nivå, fast förstås med fokus på den lokala och regionala nivån. Jajamensan, ni gissade helt rätt, jag är förstås på SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Jag har uppdrag i EU-beredningen som är sammanlänkade med uppdraget i Regionkommittén, så det hänger ihop även där.

Vi har en av de vackraste huvudstäderna och kanske alldeles i synnerhet som nu när det är sommartemperaturer och allt börjar grönska. Det mesta blir liksom bättre när det är fint väder, men det är ändå inte många huvudstäder som kan jämföra sig med vår även om det finns många andra intressanta och spännande städer förstås. Men närheten till vatten, historian och utvecklingen är en styrka för Stockholm.

Igår blev det förstås flyget till Stockholm, givet avstånden så är det ett enkelt val. När Sverige är EU:s till ytan tredje största land och det land med längst avstånd mellan sina landsändar, så är fungerande infrastruktur och kommunikationer fullständigt avgörande för utveckling och tillväxt.

Förra veckan fick jag förmånen att få tala på en konferens som BioFuel Region ordnat med tema Försörjningstrygghet. Givet andra uppdrag så hade jag tyvärr inte möjlighet att delta från start då kraftvärme och matförsörjning i norra Sverige diskuterades, men jag brukar ha samstämmig uppfattning med LRF i dessa frågor och driver dessa både ur livsmedels- som krisberedskapsperspektiv.

Jag var inbjuden att tala om mitt rapportörskap i Regionkommittén under rubriken Fit-for-55, Ukraina och självförsörjning, där skogsfrågorna har en stor roll att spela. Viktiga frågor för Sverige, men kanske i synnerhet för norra Sverige. Sverige som land har cirka 70 procent av landytan i form av skog, så vi är duktiga på aktivt skogsbruk.

Det som också var intressant var frågan om fossilfria drivmedel med fokus på flygen, apropå hur viktigt flyget är för oss i norr. Det händer ju hur mycket som helst på den fronten, och ni får hålla ögonen öppna i augusti då elflygen är på gång. I debatter när Miljöpartiet vill förbjuda flygen så är jag av den uppfattningen att det är utsläppen som måste minska och helst tas bort, inte flygen. Där är vi inte överens. Men i en värld där vi inte kan mötas, samtala och komma överens så tror jag också att förståelsen för olikheter minskar. Dessutom är det ju så berikande att uppleva andra städer, länder och kulturer. Och då behöver man ju resa.

Senare ikväll styr jag kosan via Helsingfors till Vasa för årsmöte med Kvarkenrådet EGTS imorgon. När mötet är klart imorgon så blir det denna gång flyg från Vasa till Umeå, vilket brukar ta ungefär tjugo minuter och med deras senaste nyförvärv i flygplansflottan tar det ungefär fjorton minuter. Samma sträcka med färjan tar 3,5-4 timmar, och att köra bil nästan 84 mil tar väl ungefär tio timmar. Så fungerande kommunikationer är helt avgörande för samarbete och utveckling i vår gemensamma region. Det är det som lägger grunden och är förutsättningen för att smarta människor ska kunna utvecklas på bästa sätt kopplat till jobb, utbildning och en massa annat.

Som sagt, det där med fungerande infrastruktur är liksom grejen.

Trevlig torsdag!

Skogen, Nato, Finland och i demokratins tjänst

Det är inte alldeles lätt att veta var man ska börja när jag inte har haft tid med bloggen sen i februari. Så jag hoppar väl in där jag är just nu och så lär det väl i vanlig ordning bli tankar från min horisont med mitt perspektiv i olika frågor.

Men hörni, för er som följer mig på sociala medier så vet ni att mitt 2022 hittills har varit några väldigt intensiva arbetsmånader. Och nu är det 117 dagar kvar till valet, så det kommer ju inte att bli en vilsam resa fram till det. Men så är det ju under ett valår, så det är ju verkligen inget konstigt alls.

Sen sist så har ju också Ryssland valt att anfalla Ukraina på ett helt ofattbart grymt sätt. Jag följer ju nyheterna såklart, och de första veckorna av Rysslands attacker så var jag så arg, arg för de Ukrainare som drabbades från en dag till en annan, arg på all förödelse och förstörelse och arg på att någon (Putin) tyckte sig ha rätt att invadera ett fredligt och demokratiskt grannland. Arg helt enkelt. Det är jag fortfarande, men det går ju samtidigt inte att vara det hela tiden, utan man får fokusera sin energi på att försöka göra det man kan.

Så mina förtroendeuppdrag har faktiskt aldrig tidigare känts så viktiga som de är nu, i synnerhet som man får träffa motsvarigheten till kommunalråd och regionråd i bland annat Kiev, Mariupol och Charkiv (digitalt förstås), och höra dem berätta hur viktigt de lokala och regionala demokratiska arbetet är och hur det blir så mycket svårare för angripare att montera ned ett samhälle när det fungerar. Vårt samarbete på den europeiska nivån spelar roll.

För min del har året hittills präglats mycket av just det europeiska arbetet. Som ni vet så har jag varit rapportör i Regionkommittén för LULUCF och ESR, som handlar om skogen och att minska koldioxidutsläppen. Det har varit ett väldigt intressant men också tidspressat arbete för att få ihop det, men den 28 april landade det i ett yttrande som antogs.

Redan initialt så visste jag att det skulle bli rejält tufft att få igenom en svensk/finsk ståndpunkt i att inte öka kolsänkorna i skogen på bekostnad av att låta skogen stå och minska möjligheten till ett aktivt skogsbruk genom att sköta skogarna som vi har gjort framgångsrikt i mer än hundra år. Jag nådde nästan hela vägen fram med det mesta, och arbetet fortsätter ända tills dess att Europaparlamentet ska fatta beslut i frågan. Regionkommittén är remissinstans för EU:s lokala och regionala nivå.

Utöver det rent skrivmässiga arbetet så har det varit lärorikt och intressant att ha möten med EU-kommissionen och att diskutera med vänner från hela Europa i dessa frågor. Det som var så slående tydligt var den stora skillnad i hur man såg på skogen som enbart en kolsänka som skulle vara till för att vandra i (lite överdrivet, men ni fattar) vid vårt möte den 23 februari, till att efter Rysslands anfall på Ukraina börja öppna upp för att även se skogen för allt annat som vi vet att den både kan och bör bidra med. Som till exempel energiförsörjning, substitution av fossilbaserade produkter, råvaror, bioenergi och en mängd annat. Sånt som vi är duktiga på i Sverige och Finland. Så man kan säga att samtalen efter den 24 februari har haft en annan ton och framför allt syn på skogsfrågorna. Arbetet fortsätter förstås.

Nu har de fysiska mötena kommit tillbaka, nästan som det var innan pandemin, och det innebär förstås fler resor och tid att förflytta sig till olika ställen. Sånt som i alla fall jag sällan ens reflekterade över innan pandemin, men som nu med all tydlighet tar tid. Så än så länge så är det en blandning av fysiska och digitala möten, det är väl bara hybridvarianten som man helst undviker. Det lär nog fortsätta vara en blandning även framöver tror jag.

De gångna månaderna har min träning och motion fått stå tillbaka lite, dels på grund av tidsskäl men också av lite lägre ork givet arbetsmängden. Men litegrann har det förstås hunnit bli ändå, och med tanke på bästa träningströjans budskap så var ju gårdagen en historisk dag då Sverige fattade beslut om att ansöka om medlemskap i Nato. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Och idag fattade Finland sitt formella beslut om att göra samma sak. Mycket bra. Nu hoppas vi förstås att processen löper på som den ska och att det kan gå så snabbt som möjligt.

Jag har länge velat lära mig finska, dels för att jag gillar språk och kommunikation, men också för att jag verkligen vill kunna samtala med våra vänner i Finland både på svenska och finska. Norska och danska går ju lättare att förstå, även om man emellanåt får kämpa lite mer med danska än med norska. Förra sommaren så laddade jag ned ett par olika appar och har sen dess övat en stund varje dag. Det är svårt då finskan inte påminner det minsta om andra språkstammar, som t ex franska och spanska, men ingenting är ju omöjligt sägs det 🙂 . Så nu är det faktiskt roligt att kunna förstå sammanhang och hur det är uppbyggt, så vem vet, kanske kan man snart prata lite finska också.

För någon vecka sedan så gjorde jag och maken en privat resa över till Vasa och Österbotten. Vi har ju båda varit där många gånger för möten och sammanträden, men då hinner man ju sällan se något av staden och omgivningarna. Så nu blev det äntligen av! Vi tog bilen på nya fina färjan Aurora Botnia och spenderade några dagar i Vasa med omnejd. För oss som är historieintresserade så finns det mycket att se, men även om man inte är det så är det ett trevligt resmål. För vår del avslutades vår vistelse där på allra bästa sätt med en mycket trevlig stund tillsammans med våra finska vänner med såväl goda samtal, skratt som god mat. Rekommenderas!

Mina föräldrar har skaffat hund igen efter att ha haft en tid utan, och det är ju en riktig sötnos och gullig vovve som jag också gärna skulle ta med hem 😉 . Milo är nu lite drygt sex månader och SÅ söt och fin. Det är en rejäl utmaning att stå emot hundsuget varje gång man har fått gosa med honom…

Veckan inleddes igår i demokratins tjänst med uppdrag på det kommunala planet, idag har det varit regionstyrelse och resten av veckan kommer att innehålla sammanträden på både den nationella och europeiska nivån. När frågorna hänger ihop och följer med på de olika nivåerna så är det en förmån att kunna få jobba med dem på alla nivåer, som till exempel infrastruktur och transporter. Så nu är det dags att packa väskan innan morgonflyget väntar imorgon.

Trevlig tisdag!

Icke-verbala signaler saknas

Det har nästan börjat bli rutin att varje vecka nästan bli lite förvånad över att det redan är torsdag, men det är samma sak även denna vecka. Kanhända är det ändå ett tecken på att det är ganska mycket att göra, möjligen med tillägget att det är roligt också. Tiden går väl sällan så snabbt som när man har kul, det är ju värre när det är tråkigt eller när man väntar på något särskilt. Som när man var liten på julafton och man väntade på att tomten skulle komma, jösses vilken lång dag det var!

Sammanträdena är lika omväxlande som vanligt, denna vecka har jag bland mycket annat avhandlat regionala utvecklingsfrågor, hälso- och sjukvårdsfrågor och miljö- och klimatfrågor på europeisk nivå. Det är ju förstås en av anledningarna till att det känns som att tiden går fort. Och än är ju inte jobbveckan riktigt slut. Det som ofta slår mig är att hur olika de olika områdena än kan verka vara, så hänger det ändå ihop. Vilket förstås är en av anledningarna till att jag tycker att det är både roligt, lärorikt och intressant att kunna få vara med och påverka.

Jag har sedan årsskiftet börjat använda en träningsapp som heter Twiik, mest för att jag då hade planen att klara av Göteborgsvarvet i maj men det blev ju såklart inställt som allt annat detta år. Hur som helst så har jag fortsatt att använda appen för min egen del för att ändå se hur min träning utvecklar sig. Det tycker jag är roligt att följa, i synnerhet när man kan se över tid hur det går. För min del så har Corona medfört betydligt mer tid för motion, när allt jobbresande helt har pausats. Just att jag har fått mer tid för motionerandet är väl det enda som möjligen är lite positivt med detta konstiga år.

Som ni vet så blir det mycket promenader för mig och maken, varje dag faktiskt, och det kompletterar jag sen med att cykla mtb, springa, styrketräning, kondition och rörlighet. Allt beroende på vad jag känner för just den dagen och har tid att göra. Bilden här ovan kommer från kvällspromenaden i tisdags och det är ju helt fantastiskt vackert med fina septemberkvällar! Umeälven gör sig väldigt bra med klarblå himmel och sol 🙂 .

Annars så ser de flesta mötesdagar ut ungefär så här, med någon variation beroende på vilket digitalt verktyg som man använder. Igår var det utskottsmöte i ENVE i Regionkommittén och jag kan nog ganska enkelt säga att just i det forumet hade jag mycket hellre träffats fysiskt. Det är mycket mer ansträngande att ha simultantolkning från olika språk med lätt fördröjning digitalt än fysiskt, så jag var rejält trött igår kväll. Dessutom när det sker från spanska/franska/italienska/tyska till engelska och berör emellanåt ganska tekniska miljöfrågor. Det tar helt enkelt betydligt mindre energi att kunna diskutera vid ett fysiskt möte när man har tillgång till alla andra icke-verbala signaler också.

Nåja, om några minuter är det dags för voteringsförfarande i Regionkommittén så jag ska logga in i de systemen för att genomföra det. Det som ändå är ganska lätt att konstatera är att vi i Sverige har kommit hyfsat långt med vår digitala vana, i alla fall om man jämför med uppkoppling och andra problem som uppstår för några europeiska kollegor. Men blir bra när det så småningom kommer att vara möjligt att kunna ses för relativt normala mötesformer igen. Först ska vi få kontroll på coronapandemin förstås, hälsan går först. Alltid.

Så håll i, håll ut och fortsätt hålla avstånd med nytvättade händer, så hjälps vi åt att ta oss igenom detta.

Trevlig torsdag!

Familjefoto, jämställdhet och handel

I fredags inleddes den nya mandatperioden i Regionkommittén i EU med EPP-möte där två presidenter valdes, dels för hela ReK och dels för EPP-gruppen. Det var roligt att träffa många vänner från alla delar av Europa och eftersom man alltid är placerad i bokstavsordning så hamnar man aldrig bredvid en svensk, åtminstone har det inte hänt under de senaste fem åren.

Så i fredags var mina närmaste bänkgrannar en grek, en italienare och en lettländare. Trevliga personer allihop och det är lärorikt att tala med ledande företrädare från alla delar av Europa. Ni vet ju ett av mina två motton – Var dag ny kunskap 🙂 . (Det andra är: Förändring är det enda som är beständigt)

Det blev också ett sedvanligt family photo efter att valen var gjorda och mötet avslutat och i såna här sammanhang är det ofta en fördel att ha annan färg på kavajen 😉 . Extra kul är det att min goda vän och kollega, tillika kommunalråd i Huddinge, Jelena Drenjanin är en av våra tyngsta spelare i EPP-gruppen! Det finns mycket kvar att jobba med gällande jämställdhet på europeisk nivå, så vi är sällan sysslolösa 🙂 .

På fredagar är det inte helt enkelt att ta sig hem från Bryssel i rimlig tid, men jag hade tur denna gång att det gick att åka via Bromma och landa hemma i Umeå strax före elva på kvällen. Tack för goda kommunikationer som möjliggör att även vi i norra landsändan kan delta på europeisk nivå utan att behöva så många extra övernattningar. Allt sånt är ju mycket enklare om man bor i Stockholm förstås, men det vore ju lite fattigt att det skulle vara ett kriterie för vilka som skulle kunna delta i olika beslutsorgan.

I lördags började jag och Anders dagen på Iksu för löpning, styrketräning och rörlighet. Det var så himla skönt att få röra på sig och det gör så gott för sinnet och humöret 🙂 . Jag läste ut den tredje och sista delen i Geim-trilogin av Anders de la Motte när jag flög hem från Bryssel, så på löpbandet blev det den ljudbok som jag håller på med just nu, Eldslandet av Pascal Engman. Om du inte har läst Anders de la Motte så är det en varm rekommendation att göra det, han har skrivit många böcker och just Geim-trilogin seglar upp som en favorit för mig.

Vid lunchtid så var det dags att promenera iväg till den föreläsning om hedersförtryck och hijab som vi Moderater var en av arrangörerna för och det blev verkligen en mycket bra sådan. Det var överfullt i lokalen och stolarna räckte inte till, det var bra att det fanns en vikvägg som gick att öppna för att så många intresserade som möjligt skulle få chans att lyssna till Devin Rexvid som är lektor i socialt arbete och har forskat om hedersvåld sen 2008. Det var verkligen bra att få lyssna till fakta och kunskap i denna viktiga jämställdhets- och frihetsfråga.

Det var många som ville ställa frågor och trots att vi drog över den utsatta tiden med en halvtimme så var det många som denna gång inte hann ställa sin fråga. Vi fortsätter givetvis att arbeta med denna fråga och jag ser fram emot det.

Väl hemma så blev det till att sätta rejäl fart för att hinna byta om innan det var dags för årets upplaga av Handelsgalan här i Umeå. För mig som själv varit handlare (som vi tidigare kallade oss företagare inom handeln) och förstås för Anders som kommunalråd så är det en viktig tillställning att delta på, att lyfta en viktig näring som bidrar till många jobb och framför allt jobb för unga människor. För Umeås del är det mer än 6000 som jobbar inom handeln, så det är en stor sektor.

Det blev en trevlig kväll med många bra samtal och lite extra kul att “min” frisörsalong välförtjänt vann priset som Årets Frisörföretagare. Grattis Art/Trend by Wixners! Trots alla trevligheter så ska jag inte sticka under stolen med att det var väldigt skönt att komma hem efter tillställningen och landa i soffan en stund. I går så blev det inte många knop gjorda, förutom att jag fick tid för handarbete och att göra klart tröjan till dottern.

Jag provade slutresultatet och kände mig nöjd, så nu blir det roligt att se den användas också.

Idag har jag jobbat med förberedelser inför kommande sammanträden och annat, så det är dags för en kopp kaffe tror jag. Ikväll är det kretsstyrelse så det finns alltid saker att göra 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Omvald till EU och det hjärtat är fullt av

Idag värmer det gott att ha fått förnyat förtroende genom att bli omvald till EU:s Regionkommitté för den kommande mandatperioden som inleds i februari 2020 och räcker till 2025. Inom förtroendebranschen som politiken är, så är det verkligen inte självklart att just få förnyat förtroende, och därför så känns det så roligt.

Det är Europeiska Unionens Råd, eller det man också brukar kalla EU:s ministerråd, som utser ledamöterna till Regionkommittén efter nomineringar från den svenska regeringen. Så det är en ganska lång process innan det blir klart. Men det är det nu!

Som ni vet sedan tidigare inlägg så har jag förmånen att få jobba med mina moderata vänner och kollegor även på europeisk nivå och att SKR:s ordförande Anders Knape också är delegationsledare för den svenska delegationen gör arbetet både roligare och fyllt av gedigen kunskap och kompetens.

Besluten på EU-nivå har ofta en tydlig påverkan på det lokala och regionala beslutsfattandet, i snitt så brukar man kunna se att ungefär hälften av ärendena på dagordningen i fullmäktige för kommun eller region kopplar till den europeiska nivån. Så därför är det viktigt att försöka påverka i så stor omfattning som möjligt även där. Det är också ett uppdrag som passar som hand i handske med mina förtroendeuppdrag på den regionala nivån, så jag ska fortsätta göra mitt bästa för att knyta ihop dem.

Från moderaternas sida så arbetar vi aktivt med att de pengar som finns i systemet ska användas så effektivt som möjligt och vi motarbetar förslag om ytterligare byråkrati och administrativa bördor. Det finns ju också krafter som tror att EU skulle bli bättre med egen beskattningsrätt som kan beslutas över huvudet på enskilda medlemsländer och dessa krafter jobbar vi emot.

Efter julhelgerna så kommer fördelningen av utskott i Regionkommittén att bestämmas, så jag lär nog återkomma till detta. Jag har under mandatperioden haft mitt huvudsakliga uppdrag i CIVEX-utskottet som är ett av de sex utskotten. Där ansvarar vi bland annat för frågor som är kopplade till styresformer, medborgarskap, institutionella frågor och yttre förbindelser.

Det har ju varit en rätt restung period under hösten och det var mycket välbehövligt med en vilsam helg. Eller nåja, det blev ju lite julklappsfix förstås, det lackar ju rätt snabbt mot jul nu. Men mina tankar på att träna lade jag på hyllan och prioriterade faktiskt vila och att sova. Promenader fick det bli istället och jag tror att det är viktigt att lyssna på kropp och knopp, så när inte ens vädret inbjöd till löpsvängar ute så gjorde jag klart fram- och bakstycket på tröjan till dottern istället. Nu är det bara ärmarna kvar och jag ser fram emot att så småningom få montera den och se hur slutresultatet blir.

Idag är det årets sista fullmäktige i Umeå och förutom idag så återstår det endast ett sammanträde under veckan. Utöver detta så har jag en del att färdigställa som ligger på min väntelista, men jag ska också försöka få till ett lite lugnare tempo så här innan julhelgerna väntar. Så förhoppningsvis så får jag även tid för både lite träning och ett besök hos frissan också, sånt som också behövs med jämna mellanrum 🙂 .

För även om mitt uppdrag är samhällsfrågor och politik många timmar varje vecka så är det också viktigt att hinna med det mer personliga och privata livet på hemmaplan. Balansen ni vet. Att det har varit mycket uppdrag under hösten märks lite här på bloggen också ser jag, men ni vet att det hjärtat är fullt av… Nåja, det är samma sak där, under perioder med annat fokus så har jag helt enkelt andra saker längst fram och så är ju livet tänker jag. Så det lär nog komma kanske något mer lättsamma inlägg också emellanåt 🙂 .

Trevlig måndag!

 

Comfortzone i Bryssel

Jag hade delvis rätt i att oktober inte skulle vara riktigt lika hektisk som september, men det kommer ändå ganska nära. Dock så är jag tacksam över att jag har mycket att göra och sånt som jag tycker om att göra, det är en förmån. Förra söndagen satt jag och jobbade nästan hela dagen med de sista förberedelserna och inläsningen inför mitt uppdrag i Bryssel som jag hade i tisdags.

Jag var en av fyra talare på ett seminarium under European Week for Regions and Cities, EWRC som förkortningen är. Rubriken på mitt anförande under eftermiddagens pass var “Infrastructure for transition in sparsely populated areas – how the EU can best support”. Det blev en bra eftermiddag och bra debatt och diskussioner både under själva seminariet med de övriga talarna som kom från norra Norge, norra Finland och Skottland.

Att tala kräver ofta en hel del förberedelser, jag vill gärna sätta mig in i de olika områden jag ska tala om dels för att jag är intresserad, dels för att jag tycker att det är viktigt att de som avsätter sin tid för att lyssna också förhoppningsvis ska känna att de får med sig något. Så ju kortare tid man har till förfogande för ett tal, desto mer tid brukar det gå åt till förberedelser innan. Sen är jag ju så funtad att jag inte vill tala bara för att det inte ska vara tyst, utan jag vill gärna ha något att säga när jag ska tala. Det tycker jag också är respekt mot de som lyssnar. Sen är det ju också så att de allra flesta inte misstycker om man får någon minut tillgodo heller, istället för att dra över sin talartid 😉 .

För min del så blir det också en extra nivå av förberedelser som ska till när jag ska hålla tal på engelska, särskilt med formuleringar och faktauttryck. Det är ju också i närheten av gränserna för ens egen comfortzone men oj så roligt det var! Att tala om viktiga saker som infrastruktur i norra Sverige i en europeisk kontext är verkligen stimulerande.

I måndags flög jag till Bryssel och under tisdagen var det maxad fart i Regionkommitténs regi, så jag kan enkelt erkänna att jag somnade hårt på tisdag kväll efter mina insatser. Sen blev det en tidig morgon med flygbuss till Zaventem airport som Bryssels flygplats heter, och sen flyg via Stockholm hem till Umeå.

Det är enkelt att förstå vikten av fungerande kollektivtrafik oavsett det handlar om flyg, tåg eller buss. I synnerhet om man som jag bor i norra Sverige i norra Europa. Det handlar om vikten av ett sammanhållet Europa, likväl som ett sammanhållet Sverige. Då är tiden för resande och kommunikationer väldigt viktig och det är en av anledningarna jag verkligen värnar flyget för resande när man som vi har långa avstånd.

Och nej, det betyder inte att klimatfrågan ska förnekas, men det är ju samtidigt så att flyget står för tre procent av utsläppen, och det händer mycket i teknikutvecklingen inom det området för att minska utsläppen. Så om samtliga sektorer globalt tar sitt ansvar så går detta att lösa. För det krävs forskning, teknikutveckling och ökat samarbete på alla nivåer. Istället för att ägna sig åt plakat- och symbolpolitik så förespråkar jag konkreta åtgärder som baseras på kunskap och fakta.

Trevlig söndag!