Obalansen är borta

Veckorna rusar på just nu och emellanåt får man ta sig tid att bara stanna upp och vila en stund. Som jag har fått göra de senaste veckorna, låt vara att det ibland har känts något ofrivilligt.

Jag har ju känt mig lite i obalans i kroppen och trott att det varit något förkylningsvirus eller annan bacill som gjort att jag känt mig trött och haft känningar i bihålorna. Det visade sig att det var en visdomstand som spökade. Så efter ett par veckor med rejäl värk i ansiktet så hade jag igår tid hos tandläkaren som snabbt konstaterade problemet och lika snabbt åtgärdade det. Så med en visdomstand mindre försvann värken i stort sett omedelbart. Det hade tydligen legat och tryckt på nerver i käken vilket gjorde O-N-T.

Men på mindre än en kvart så försvann värken och när bedövningen hade släppt så kändes det så befriande. Så idag på lunchen firade jag lite för mig själv med att springa några kilometer på löpbandet och sen komplettera med lite styrka. Helt utan värk vilket var riktigt skönt.

Jag passade på att fota de vackra färgerna längs Umeälven efter träningen idag, det är en vacker utsikt från gymmet må jag säga. Och som ni vet är ju september min absoluta favoritmånad och bara att se alla höstskiftningar ute nu gör mig glad.

Nu är arbetsveckan slut och jag har en lugn och ledig helg framför mig som jag ska ta helt som den kommer. Maken åker till Stockholm på söndag för att vara ombud på partiets extra stämma där ny partiordförande ska väljas, men mer om det senare.

Nu finns även “min” lokala partiförening på instagram, så om ni vill få mer info om vad Moderaterna Umeå Centrala gör i olika lokala frågor så är ni varmt välkomna att följa oss där. Det är en förmån att få vara ordförande för länets största lokalförening med många aktiva partivänner med stort samhällsintresse och det blir många skratt också 🙂 .

Det är viktigt att ha roligt också, livet är för kort för att ha tråkigt. Följ oss gärna på: moderaternaumeacentrala

Vi har äntligen fått tillbaka våra renoverade fönster i halva lägenheten och just nu renoveras de övriga, det ska bli himla skönt när hela fastigheten är färdigrenoverad. Det har pågått sen i början av maj och nu är det inte så mycket kvar. Ser verkligen fram emot att allt blir helt klart snart.

Det börjar bli dags att klura på lite middag och så småningom stänga datorn för idag.

Trevlig fredag!

Bra pepp och uppstart

Det är just nu en ganska hektisk period med mycket som samlats nästan samtidigt. Den gångna helgen bjöd på Norrlandskonferens i Luleå med drygt 150 moderater från de fyra nordligaste länen.

Det var god stämning och bra informationer från kollegorna på riksplanet, en bra pepp och uppstart inför det kommande året.

Särskilt kul att också hinna hälsa på mamma och pappa innan det var dags att köra hem till Umeå för att förbereda denna vecka. Morgonen idag började med gruppmöte inför pågående fullmäktigesammanträde.

Så man kan verkligen säga att den senaste veckan har gått i politikens och samhällsengagemangets tecken. Började i onsdags med politik på europeisk nivå, sen regionala frågor under helgen och idag är det lokalpolitik för hela slanten. Alla nivåerna hänger ihop och det blir nästan övertydligt såna här perioder.

Efter att ha varit på resande fot nästan en vecka så var det ljuvligt skönt att somna i egen säng hemma igår. Ser också fram emot att ha resten av denna vecka på hemmaplan.

Igår när jag kom hem så hade det kommit garn och det kliade i fingrarna att få lägga upp maskor till en tröja som dottern ville ha. Så under tiden som valvakan för det tyska valet pågick så satte jag igång stickningen. Perfekt kombo ?.

Det som var bekymrande apropå det tyska valet var att Angela Merkels parti CDU backade och att deras högerpopulistiska parti AFD tog sig in i deras förbundsdag. De tyska socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val nånsin och det är tydligt att det inte längre finns “säkra” väljare och att människor i mycket större utsträckning verkar missnöjesrösta.

Dock var det bra att Merkel kommer att fortsätta vara förbundskansler för Tyskland, det är viktigt för Europa och EU. Hon har varit i sin ledande position i drygt tolv år och nu blir det ytterligare fyra. Bra.

Trevlig måndag!

 

Vi är mer lika än olika

Det har varit bra dagar i Caen, Normandie och jag skulle gärna besöka området igen på en privat resa med maken.

Det finns mycket historia här förstås, kanske i synnerhet landstigningsstränderna under andra världskriget. Just nu har de en ansökan om att få bli upptagna på UNESCOs världsarvslista, och det blir i så fall unikt att ett stridsfält/plats tas med där.

När utskottsmötet var klart igår eftermiddag så fick vi mer information om det här från ansvariga för Normandie och om historiska händelser som dateras långt tillbaka. Sen visade de en kort film om landstigningsstränderna och det var intressant att få se dem i ett sammanhang.

Idag har jag deltagit i en konferens på temat “Serving peace” och det blir tydligt att vi inte kan ta fred för givet och att det måste synliggöras kontinuerligt.

Det är lätt att ta freden för givet, men det räcker ju samtidigt att följa händelserna runt om i världen med Nordkorea på en sida och sen USA på andra för att man ganska lätt ska få fjärilar i magen. Eller Ryssland för den delen. Emellanåt känns det skört.

Därför är det viktigt att länderna i Europa inte sluter sig och bara bryr sig om sitt eget, utan även samarbetar med andra länder inom EU. Vi är mer lika än olika.

Det betyder ju inte att länderna inte ska behålla sin egen särprägel, snarare är det den som skapar intressanta mixer i Europa. EU är ett vettigt verktyg om man kan enas om att ägna sig åt rätt saker och inte gå in för detaljerat.

Samtidigt är det viktigt att man har rätt info om vad EU gör och hur det funkar. Det där med att gurkorna måste vara raka och motsvarande svammel måste vi komma ifrån.

Efter lunch är det dags att styra kosan norrut och först väntar tre tågresor innan flyget från Paris som tar mig till Stockholm. Sen blir det dessvärre en övernattning på Arlanda innan jag kan ta första planet norrut imorgon.

Norra Sverige är platsen i mitt hjärta och hemma, men vid såna här tillfällen så hade det känts skönt att ha slutdestinationen i Stockholm. Bara restidsmässigt alltså ?. Eller att ha direktflyg till Umeå ?.

Trevlig fredag!

Något utöver det vanliga

Ser nu att det redan hunnit gå en hel vecka sen jag hann med bloggen. Jag har nog sagt det tidigare men just den här hösten är något utöver det vanliga både för mig och maken.

Det har varit ganska fullt upp den senaste veckan och kombinerat med att jag inte känt mig helt kurant så har jag fått prioritera att vila mellan åtaganden och jobb. Inget gnäll alls, mer bara ett konstaterande och att jag faktiskt känt mig ganska mogen i tanken som inte bara tänkt att jag ska prioritera vila, utan faktiskt också gjort det.

Just nu är jag på väg till Caen i Normandie, Frankrike för möte med “mitt” utskott i Regionkommittén. Trots lång och stundtals utmanande restid och -väg så är det förstås en förmån att få möjlighet att se många delar av Europa. Och kombinera det med mitt intresse för samhällsfrågor.

Det senaste året har jag varit förunnad att få besöka många platser som jag inte kanske hade haft top of mind och det är jag mycket glad för. Att vidga vyerna gör att man blir extra glad för hur bra vi har det på hemmaplan. För trots de problem som finns så bor vi ändå i världens bästa land, det är viktigt att påminna sig om med jämna mellanrum.

Apropå samhällsintresse så genomförde Moderaterna i Västerbotten nomineringsstämmor i lördags. Det var god stämning och samtliga val genomfördes i enighet, det bådar gott och känns bra. Jag fick förtroendet att stå tvåa på landstingslistan och det är jag glad och tacksam för. Där finns många frågor som intresserar och engagerar mig.

Jag har ju ansträngt mig för att vila både fysiskt och mentalt under de stunder som funnits för det och då har jag läst en hel del, har faktiskt läst ett par böcker och köpt ett par nya. För mig är det avkoppling att kunna läsa böcker utöver sedvanliga handlingar som annars brukar ligga överst.

Igår på flyget hem från Stockholm så läste jag ut en bok jag kan rekommendera, Fyra dagar i Kabul av Anna Tell. Det är en bra debut och såväl handlingen som språkbehandlingen är mycket bra. Nu ser jag fram emot uppföljaren av den.

Innan den så läste jag den senaste av Jan Guillou, 1968. Men den var ärligt talat ingen höjdare. Dock intressant som ett rimligt tidsdokument från det året, men annars ingen bok jag vill fortsätta med. De första böckerna i den sviten var bättre.

Nåja, snart är det dags att gå ombord på nästa plan och sen väntar tåg i Frankrike. Imorgon blir det en lång dag som börjar med utskottsmöte och avslutas med medborgardialog. Ser fram emot det. Mer om det senare, hoppas få nån lucka under dagen för lite paus och kunna uppdatera bloggen igen på aktuella frågor då.

Just nu är jag ändå glad över att det såna här dagar blir en hel del promenerande, jag har inte kunnat träna på en vecka nu och det börjar krypa i kroppen och kännas rastlöst. Jag får mjukstarta med promenader och se fram emot att kunna träna igen på hemmaplan nästa vecka.

Ingen ko på isen förstås, jag är faktiskt positivt överraskad av att känna en rastlöshet i kroppen efter vilan. Det betyder ju att kroppen är van vid en viss mängd träning och saknar det. Så det blir inte alls motigt att komma igång igen tänker jag. Najs.

Trevlig onsdag!

Föregå med gott exempel

Idag har denna onsdag verkligen bjudit på en mängd varierande saker, främst spännvidden på olika frågeställningar som varit aktuella idag. Allt från samtal om integration till framtidens jobb, och en mängd saker däremellan.

Det är roligt att ha ett sånt jobb som ibland växlar hur mycket som helst, till att ibland verkligen kunna grotta ner sig i djupare analyser.

Idag har jag också haft förmånen att få ha en riktigt trevlig lunch med en god vän som är en mycket bra person och grymt kompetent inom hennes arbetsområde. Det är alltid energigivande att få en stunds samtal, även om vi varje gång säger att nu ska det inte gå så länge mellan tillfällena vi ses. Men så händer livet och det ges inte alltid tid och utrymme till att ses.

Vi var ändå överens om att sociala medier gör att det ändå inte känns lika långt mellan gångerna man ses, det går ju att “ses” digitalt och följa varandra. Det är ju en stor skillnad mot för bara ett decennium sen, trots allt är det inte längre än så sen sociala medier gjorde en rejäl förändring för oss alla.

Men som jag har tagit upp många gånger tidigare, möjligheten som sociala medier ger måste ju användas med förnuft och respekt. Det är ju få personer som skulle uttrycka sig på samma negativa och elaka sätt när man ses “på riktigt” som de väljer att göra vid tangentbordet med fysisk distans.

Emellanåt har man ju tyvärr fått anledning att fundera på hur människor ibland väljer att bete sig på nätet, och det är bra att det nu finns förslag om att stärka skyddet mot näthat. Det ska bli intressant att följa det förslaget och se vad som kommer att komma från det.

När jag var liten fick jag lära mig att om man inte kan säga något snällt om någon så är det mycket bättre att vara tyst. Eller prata om något annat. Ingen mår bra av att höra otrevliga saker, de allra flesta kan nog ha förståelse för känslan och att ord kan såra och finnas kvar mycket länge.

Det är ändå majoriteten av alla som faktiskt är trevliga och har ett schysst bemötande på nätet och det är ju gott så. Om fler skulle nyttja devisen bemöt andra som du vill att de ska bemöta dig så skulle mycket vara vunnet. Det tål att påminnas om och kanske framför allt för barn och unga som använder nätet som en av flera mötesplatser.

Som vuxen och förälder önskar man ju att barn ska känna sig trygga i alla olika situationer, och då är det ju vuxna som behöver föregå med gott exempel. Barn gör ju som bekant oftast inte som man säger utan de gör som man gör 🙂 .

Ikväll tar jag också vara på en onsdag utan direkta “måsten”, jag har bara lite pappersarbete att göra som nog går rätt snabbt att göra undan. Sen blir det nog en mycket lugn kväll hemma. Riktigt skönt.

Trevlig onsdag!

 

Handskrivet är ovanligt

Något som jag alltid har tyckt mycket om är att skriva, förstås en av anledningarna till att jag började blogga i början av 2006 så man kan verkligen konstatera att tiden går. Och innan dess så har jag gillat skrivandet så länge jag kan minnas, redan från 5-årsåldern så har jag läst mycket och som sagt skrivit.

Det är lite kul att se tillbaka på hur skrivandet har förändrats genom åren, och konstigt vore det väl annars. Man utvecklas ju hela tiden och får mer erfarenhet och ibland erfarenheter som man hade kunnat vara utan, men det är ju samtidigt det som bidrar till att forma en och skapar trygghet i sin egen person.

Sen jag var liten har jag skrivit dagbok och framför allt massor av brev med många brevkompisar som man hade när jag gick i skolan. Innan datorerna fanns, vilket får det att låta som att man är född på stenåldern 🙂 . Men oaktat det så är det härliga minnen med alla dessa brev som jag skrev, det var flera stycken varje vecka. Och känslan av att kolla brevlådan varje dag efter ett svar var också rolig och fylld av förväntan.

Med stigande ålder så har det mer ändrats till att bli räkningar i brevlådan 😉 och att få ett handskrivet brev är ju synnerligen ovanligt idag. Å andra sidan så skriver man ju så mycket mer med den digitala utvecklingen som t ex mejlen och sociala medier. Framför allt skriver man ju mer och snabbare, man behöver inte leta frimärke och cykla iväg till postlådan heller.

Så det där med att skriva för hand är en speciell känsla för mig, förmodligen därför jag också gillar kalligrafi.

Igår köpte jag en ny anteckningsbok och en ny penna och jag påbörjade den igår innan det var dags att cykla iväg till månadens gruppmöte med fullmäktigegruppen i Umeå. Härlig kvalitet på pappret 🙂 . Så jag hann inte med bloggen igår som jag hade tänkt, men ibland finns inte tiden bara.

Det blev ett bra och välbesökt gruppmöte med fullt fokus på politiken och den kommande tiden. Riktigt roligt också att det var så många att stolarna nästan inte räckte, det finns ett stort intresse för samhällsfrågor och moderat politik här i Umeå.

Idag är det sju år sen jag fick uppleva en högtidsstund och få ett kvitto på det hårda arbete jag lade ner på att jobba för att nå mitt mål med att komma in i riksdagen. Ja, inte exakt på dagen men samma dag som idag då riksmötet öppnades. En fantastisk upplevelse och stolthet av att få företräda Norrbotten där jag då bodde.

Tänk vad tiden går.

Just nu regnar det och jag tror faktiskt att det blir en lugn kväll hemma med Anders. Man får försöka hitta lugna stunder för vila där det går och när de visar sig, det kommande året blir det fullt upp på de flesta fronter. Mammahjärtat vill gärna prata med sonen, men jag får ge mig till tåls med det då han är fullt upptagen med att medverka i den stora övningen Aurora någonstans i Mälardalen. Dock ska det bli kul att höra hur han har haft det när övningen väl är klar.

Trevlig tisdag!

 

Internationella samtal och samarbete

Det har verkligen varit full fart denna vecka och därför var det skönt att komma hem på fredag kväll, låt vara att det blev senare än det var tänkt på grund av att Norwegian var försenat en timme. Inte direkt en önskedröm på fredag kväll då man bara vill hem, men inget man kan påverka dessvärre.

Igår lördag så hade jag bestämt mig för att låta jobb och handlingar vara och istället bara ta det lugnt. Så efter lunch besökte jag och Anders Skeppsbron där Umeå Smakfestival gick av stapeln. Jättekul att se så mycket folk, och det är tydligt att festivalen väcker mer och mer intresse för varje år. Lokalproducerat, eller närproducerat är nog ett bättre ord, blir viktigare och viktigare. Själv vill jag gärna veta var råvarorna kommer ifrån och hur de är producerade, i alla fall så långt det går.

När vi hade flanerat omkring där en stund och pratat med många vänner och bekanta så träffade vi Vaasas stadsfullmäktiges ordförande och tillika riksdagsledamot Joakim Strand. Vi sågs för en knapp månad sen och det var som alltid himla trevligt, precis som det brukar vara med driftiga och handlingskraftiga personer som har ett spännande framtidsfokus.

Vi hade mycket intressanta samtal om framtida samarbete och ett fördjupat sådant mellan Umeå och Vaasa. Givetvis är vår gemensamma förbindelse över Kvarken en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna ytterligare utveckla våra städer och regioner. Och man kan ju lugnt säga att det finns massor av områden där vi kan utöka samarbetet tillsammans med Umeås närmaste stad, till Vaasa är det faktiskt bara ungefär 8 mil.

Så man kan lugnt säga att min vecka har präglats av internationella möten och samarbeten 🙂 . Från diskussioner om “Demographic Change and Regeneration of our Societies” i Budapest, till mer närliggande som ny färja mellan Umeå och Vaasa 🙂 . Det man kan konstatera är att infrastruktur och kommunikationer är grundläggande för att möjliggöra utveckling och tillväxt i städer och regioner.

Som i Budapest till exempel, där det tog lång tid i trafiken, oftast gick det snabbare att promenera. Här i Umeå väljer jag cykel eller apostlahästarna när jag kan, bilen är tredjehandsalternativet och används bara då man ska transportera otympliga grejer eller om vädret är kasst. Och då ska det vara rejält ruskväder faktiskt.

Det som också blir tydligt, och i vissa fall övertydligt, är vikten av jämställdhet och att kvinnor tar sin plats på arbetsmarknaden och i samhällsdiskussionerna. Här i Sverige har vi kommit en bit på väg mot det, och även om det finns massor kvar att göra i synnerhet med attityder och synen på människors kompetens före kön, så är vi åratal före många länder i Europa.

I Ungern till exempel så ser de samma problem som vi gör med en åldrande befolkning och för låga födelsetal, men slutsatserna är helt olika. Där uttrycks saker som att kvinnor måste ta ansvar för att föda fler barn (!) och “moral family values” måste stärkas. Och det mest horribla jag hörde var att de faktiskt står och säger att det bara finns en “rätt” kärlek och det är den mellan man och kvinna. Jag trodde inte mina öron då, men kollegorna som blev lika upprörda som jag hade hört samma sak. Men så var det också män i höga åldrar som talade. S-U-C-K.

Låt mig göra en sak helt klart. Varje individ har en självklar rätt till sin egen kärlek och att få dela den med den man älskar. Oavsett kön. Det har inte staten eller samhället något som helst med att göra. Däremot kan samhället ge förutsättningar för människor att slippa välja mellan familj och karriär.

Det handlar om människors frihet och individens ansvar. Staten ska finnas där som ett skyddsnät när man behöver hjälp och stöd, inte som en tvångströja som begränsar. Det som spelar roll är vart du är på väg, inte var du kommer ifrån.

Är det något som triggar mig så är det just sådana saker, som ni kanske märker. Låt individer få vara dem de är och vill vara, oavsett. Jag menar, hur svårt ska det behöva vara?

Nu är det dags att skifta fokus litegrann och ägna mig åt lite förberedelser inför den kommande veckan. Det är en vecka utan resor men verkar ändå bli en hel del att göra. Men mer om det senare förstås. Hade tänkt köra ett träningspass senare i dag också, har ännu inte riktigt bestämt vad det blir eller om det blir på Iksu sport eller plus. Regnet skvalar rejält just nu, så den som lever får se.

Trevlig söndag!

På väg till Budapest

Igår hann jag inte med bloggen som jag hade önskat, det var full fart från tidig morgon. Jag flög ned till Stockholm med ett av morgonplanen och kände att hösten verkligen var igång.

Två gånger per år träffas hela den svenska Regionkommittén med alla handläggare i Stockholm för överläggningar och samtal. Igår var det tid för höstens möte och när vårt gemensamma möte var klart så väntade diskussioner i våra respektive utskott.

I vanlig ordning var det intressant att diskutera tillsammans med våra mycket kompetenta tjänstemän på SKL. De besitter enormt mycket kunskap inom olika sakområden och det är alltid lärorikt att lyssna och samtala med dem.

En av kollegorna i utskottet jag finns i har fått nya arbetsuppgifter och kommer att ersättas av någon annan framöver. Jag talar förstås om Helén Fritzon som blivit migrationsminister. Hon är en pragmatisk person som kan sätta sig in i flera olika frågor och sidor samtidigt, det är en styrka. Dessutom en trevlig person.

Fick nån kommentar tidigare kopplat till att hon är sosse då jag hade lagt ut något positivt om henne och då kände jag mig lite beklämd faktiskt. Jag tycker att man bör kunna säga att andra personer kan göra bra saker, även om de inte tillhör mitt parti. I sakfrågorna på europeisk nivå har de flesta av oss som kommer från Sverige oftast mer lika syn än olika. Inte alla gånger och inte alla personer från alla partier förstås, i grunden har vi ju olika ideologier som vi tror på. Men ni är kloka, ni förstår nog min poäng och mening.

Nu är jag på väg till Budapest för möte med EPP-gruppen i Regionkommittén. Temat för konferensen imorgon är den demografiska situationen i Europa och det ska bli mycket intressant att delta i överläggningarna om det.

Rubriken är “EPP regional och local leaders to discuss demographic change and challenges”. Ser mycket fram emot att delta där, det är en stor utmaning med dessa frågor för hela Europa. Ska också bli mycket intressant att få se det ungerska parlamentet och träffa 87 kollegor från 24 EU länder.

Mer om det imorgon, nu ska jag se om jag kan hinna läsa lite om Budapest och kanske hinna se lite av staden när jag har landat och innan kvällens möten. Bara att hålla tummarna för det.

Trevlig torsdag!

 

Många vill handla närproducerat

Helgen har fått gå helt i vilans tecken, jag hoppas kunna få bukt med mina förkylningsbaciller helt och hållet. De finns kvar och ligger och lurar, men än så länge har de inte formerat sig närmare för att bryta ut, så peppar peppar.

Jag och Anders började lördagen med en morgonfika på Nya Konditoriet, eller NK som det heter i folkmun här i Umeå. Det är ett anrikt café från 1927, så det har varit med under stadens utveckling och fortsätter ha riktigt bra fika mitt i stan.

Sen flanerade vi runt en stund på stan i det vackra vädret och innan vi gick hem och passerade sen Bondens Marknad som pågår under lördagar i delar av augusti och september.

Mycket folk som vill handla närproducerade varor och till många av stånden var det långa köer, det visar på ett stort intresse för lokala råvaror.

Här gräddade de mjukt tunnbröd i vedeldad ugn, ni kan ju tänka er hur gott det doftade!

Resten av helgen har gått i vilans tecken och jag har läst en del böcker. Riktigt skönt med avkoppling som uppladdning inför resten av hösten. Inte för att jag tror att det går att bunkra upp avkoppling, det får man försöka hitta lite här och där under tiden tänker jag. Men det får bli mer om det senare.

Senare denna vecka är det dags för höstens handläggarmöte med svenska delen av Regionkommittén. Sen är det uppstart efter sommaren för möten på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och så avrundar jag med möte med EPP i Regionkommittén. EPP är förkortning för European Peoples Party och är den partigrupp som vi Moderater tillhör på europeisk nivå. Så ikväll och imorgon väntar inläsning av handlingar inför det.

Det vackra höstvädret fortsätter ännu idag och visar att september verkligen är en vacker månad.

Trevlig måndag!

Det händer onekligen massor

Igår var det fullt upp hela dagen och när jag och maken senare på kvällen hade käkat middag så satt vi och pratade i vanlig ordning. Klockan hade inte hunnit bli särskilt mycket då vi började prata om kvällen och om vi skulle hitta på någonting.

Ingen av oss hade några särskilda idéer och regnet hängde i luften, så vi bestämde oss för att sätta oss i bilen och köra söderut till Övik för en kopp kaffe hos Anders mamma. Sagt och gjort, det blev ett impulsbesök där och vi träffade även Anders syster och systerdotter. En vanlig torsdag i augusti. Trevligt!

Tror nog att det var jag som var ganska rastlös, kände fortfarande mig lite hängig och halsontet hade inte riktigt gett sig. Så träning var inte aktuellt.

Imorse har jag deltagit i ett välbesökt frukostmöte som Marknadsföreningen arrangerade och jag hann också med intressanta samtal med några företagare. Det händer onekligen massor i Umeå och det är kul att kunna jobba med förutsättningarna för att fler jobb ska kunna komma till stånd. För det är ju våra driftiga entreprenörer och företagare som ser till att jobben växer och blir fler, vår roll från det offentliga är ju att ge goda förutsättningar för det, att liksom kratta i manegen så gott det går.

Nu är det första fredagen i min favoritmånad september och jag väntar på att lunchen ska bli varm, igår testade jag att laga en retro-klassiker som jag inte gjort tidigare, nämligen Flygande Jakob. Fast utan jordnötter. Det blev faktiskt helt okej och nu är den snart varm.

September är som ni vet min favoritmånad av många skäl, främst för att riktigt vackert septemberväder är så himla skönt. Men det är också en månad då det händer mycket, de flesta är igång igen efter semestern och har fortfarande energin kvar efter sommaren. Årets upplaga av september verkar också bjuda på en hel del roliga saker, men det återkommer jag till så småningom 🙂 .

Trevlig fredag!