Precis som jag trodde så blev det en lång och mastig dag igår. Min lilla sovmorgon visade sig vara väl investerad tid och gjorde att jag orkade hela vägen. Plus att det var bra att ladda med mot extra energi i väskan som komplement till kaffe och vatten.
Det är som det brukar vara såna långa mötesdagar och därför var det bra att några av oss kollegor laddade med en vettig lunch, eller i alla fall i svenska mått mätt. Små snittar står man sig inte särskilt länge på ?.
Sessionen inleddes med en dialog med Frans Timmermans, EU-kommissionär, med fokus på Europa och gemensamma frågor för oss alla. Det blev faktiskt ovanligt mycket dialog i dessa frågor, vilket inte alltid är självklart i så stort forum.
Därefter var det dags för Portugals premiärminister António Costa som innan varit kommunstyrelsens ordförande i Lissabon och ledamot i Regionkommittén, så det blev bra perspektiv och diskussion om den lokala och regionala nivåns betydelse om man från nationellt eller internationellt håll vill genomföra olika saker. Det är ju den lokala och regionala nivån som är närmast medborgarna.
Dessutom var han trevlig att lyssna på och ingen som behövde läsa innantill, utan det märktes att han trodde på det han sa.
Imorse blev det tidigare revelj för att hinna med morgonbestyren, käka frukost och checka ut. Dagens session ska börja klockan nio, men jag har ännu inte varit med om ett enda möte här i Bryssel som har börjat i tid ?. Icke heller idag.
Men det gör att man får en stund över för att gå igenom mejlboxen och skriva några rader här. Ingen skada skedd alltså. Å andra sidan så brukar ju mötena hålla på ganska sent på kvällen så det jämnar nog ut sig. Och så kanske det är en kulturell fråga, lite svenskt att vara i tid och som jag – oftast i god tid. Men jag har redan i gymnasiet fått med mig att vara för sen är att slösa med andra människors tid, så det sitter djupt.
Med åren lär man sig att det inte är nån idé att fokusera på fel saker som man ändå inte kan påverka, så jag kör lite mindfulness istället och tillåter tankarna vila eller gå sina egna vägar i väntan.
Jag ser fram emot att komma hem sent i natt, egen härd är guld värd. Men nu verkar det som att det börjar dra ihop sig, så på återhörande!
Trevlig torsdag!