Sverige har varit medlemmar i EU sedan 1995 och det har genom åren varit både kritik och skepticism mot EU, emellanåt med rätta förstås. EU ska inte bestämma sånt som den nationella nivån gör mycket bättre, men frågor som inte känner nationsgränser som klimatet, migration, terrorhot och andra säkerhetsfrågor är viktiga att adressera gemensamt.
Som ni vet så är jag engagerad i den europeiska nivån genom Regionkommittén i EU där frågor som direkt berör den regionala och lokala nivån hanteras. Det är en ständig balansgång att hitta rätt nivå för vilka frågor som bör och ska hanteras gemensamt, men inte desto mindre viktigt att göra just det.
Med jämna mellanrum mäter man via SCB hur positiva eller negativa svenskarna är till EU, och för någon dag sen kom den senaste mätningen som mycket glädjande visade det högsta stödet hittills för Sveriges EU-medlemskap. Det är väl möjligen det enda positiva med Brexit, alltså att fler inser vikten av att vara med och delta aktivt i EU. För oss i den nordligaste delen av Europa med den mest perifera och glest befolkade delen med en av Europas längsta kustlinjer, så är det mycket viktigt att göra vår röst hörd och delta i många samarbeten.
Att det är viktigt att vara med och aktivt jobba i EU innebär ju inte att allt är bra och att det inte finns sånt som kan göras bättre, tvärtom. Sammanfattningen av Sveriges attityd till EU skulle jag säga är kritisk men positiv. Det är mycket lättare att prata europeiska frågor numera om man jämför med de kommentarer och frågor som jag fick när jag jobbade i valstugorna inför folkomröstningen om vi skulle inför Euro i Sverige 2003. Då var det vanligt att få höra kommentarer om “varför ska vi vara med där” och “det är väl bättre att vi lämnar Europa”. Då kunde jag faktiskt inte låta bli att fråga herren i fråga om vilken kontinent vi i så fall istället tillhöra (om vi skulle lämna Europa alltså) 🙂 .
Det har varit ganska mycket jobb den gångna veckan och igår kväll så gick jag och Anders till gymmet på Iksu plus och avrundade veckan med ett skönt fyspass innan det blev fredagsmys hemma i soffan. Riktigt härlig avrundning på veckan.
Det blev en halvmil rodd och lite kompletterande styrka tillsammans med en bra ljudbok i öronen. Det är en kombo som verkligen funkar för mig, både kropp och knopp får sitt liksom. Det blir också ett mentalt bra tempo och avkoppling under träningen, hur motsägelsefullt det än låter. Men härligt är det!
Jag har ägnat mig åt att avveckla mig från jobbet under veckan och haft överlämning till min vikarie och det känns verkligen bra att veta att jobbet kommer att fortsätta och att de pågående frågorna inte hamnar mellan stolarna. Det är i praktiken lite drygt en jobbvecka kvar och i den ingår det förtroendeuppdrag på SKL och i kommunfullmäktige och för min del så är det också sista uppdragen som fritidspolitiker. Jag ser verkligen fram emot att få möjlighet att kunna ägna mig åt förtroendeuppdragen på nästan heltid efter årsskiftet.
Trevlig lördag!