41 dagar

Publicerat den av agrenwikstrom

Uppstart idag med både måndag och 1 augusti, och idag genomför vi Moderaternas valupptakt här i Umeå med besök av vår partiledare Ulf Kristersson. Ikväll har vi ett Town Hall på Rex som är öppet för alla, så om du är i Umeå ikväll och är nyfiken på moderat politik så är du varmt välkommen.

Med 41 dagar kvar till valet så är det sannerligen full fart för oss nu. Även om vi har jobbat hårt för maktskifte på lokal, regional och nationell nivå länge, så markerar 1 augusti avstampet för ett ännu mer fokuserat arbete i valrörelsen.

För politiskt och historiskt intresserade personer som jag och maken är, så blev vår sedan länge efterlängtade resa till USA en verklig fullträff. Det kom ju en pandemi emellan som gjorde att allt blev uppskjutet för alla. Vi besökte New York och Washington i somras (det är ju förstås fortfarande sommar, fast nu känns det mer som sensommar tycker jag) och OJ så häftigt det var att få besöka Kapitolium, Vita Huset (fast enbart utanför då det inte var öppet), Library of Congress, alla olika monument och annat som vi länge velat se.

Fantastiskt!

Det var varma dagar i Washington DC, och det blev många promenader för vår del och vilken upplevelse vi fick!

Vi kombinerade resan med New York några dagar och Washington några dagar, en riktigt bra blandning för vår del. Det blev lite extra fix för oss när SAS inledde sin strejk några dagar innan vi skulle flyga hem, men efter någon timmes letande och ombokande så löste det sig till slut. Alltid skönt att komma hem efter en fin resa, och minnena i kombination med foton i fotoalbumen har vi kvar att njuta av länge än.

Under sommaren har jag hunnit med en hel del läsning och här ser du ett urval av böckerna jag har läst. Alla här rekommenderar jag, lite olika läsning beroende på vad man har lust med.

I fredags köpte jag dessa två av Lars Wilderäng och jag har läst ut den första i serien nyss, Drönarhjärta. Bra tempo, mer än lovligt spännande med en handling som känns smått obehagligt nära verkligheten emellanåt. Nu ser jag fram emot att börja med uppföljaren, Kungshjärta, och om den är hälften så bra som den första så kommer jag att vara nöjd.

Men det får vänta till senare ikväll, om en stund är det dags för kvällens möte med Ulf Kristersson.

Trevlig måndag!

Försörjningstrygghet, Stockholm och infrastruktur

Publicerat den av agrenwikstrom

Igår och idag har jag ägnat mig åt mina förtroendeuppdrag på nationell nivå, fast förstås med fokus på den lokala och regionala nivån. Jajamensan, ni gissade helt rätt, jag är förstås på SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Jag har uppdrag i EU-beredningen som är sammanlänkade med uppdraget i Regionkommittén, så det hänger ihop även där.

Vi har en av de vackraste huvudstäderna och kanske alldeles i synnerhet som nu när det är sommartemperaturer och allt börjar grönska. Det mesta blir liksom bättre när det är fint väder, men det är ändå inte många huvudstäder som kan jämföra sig med vår även om det finns många andra intressanta och spännande städer förstås. Men närheten till vatten, historian och utvecklingen är en styrka för Stockholm.

Igår blev det förstås flyget till Stockholm, givet avstånden så är det ett enkelt val. När Sverige är EU:s till ytan tredje största land och det land med längst avstånd mellan sina landsändar, så är fungerande infrastruktur och kommunikationer fullständigt avgörande för utveckling och tillväxt.

Förra veckan fick jag förmånen att få tala på en konferens som BioFuel Region ordnat med tema Försörjningstrygghet. Givet andra uppdrag så hade jag tyvärr inte möjlighet att delta från start då kraftvärme och matförsörjning i norra Sverige diskuterades, men jag brukar ha samstämmig uppfattning med LRF i dessa frågor och driver dessa både ur livsmedels- som krisberedskapsperspektiv.

Jag var inbjuden att tala om mitt rapportörskap i Regionkommittén under rubriken Fit-for-55, Ukraina och självförsörjning, där skogsfrågorna har en stor roll att spela. Viktiga frågor för Sverige, men kanske i synnerhet för norra Sverige. Sverige som land har cirka 70 procent av landytan i form av skog, så vi är duktiga på aktivt skogsbruk.

Det som också var intressant var frågan om fossilfria drivmedel med fokus på flygen, apropå hur viktigt flyget är för oss i norr. Det händer ju hur mycket som helst på den fronten, och ni får hålla ögonen öppna i augusti då elflygen är på gång. I debatter när Miljöpartiet vill förbjuda flygen så är jag av den uppfattningen att det är utsläppen som måste minska och helst tas bort, inte flygen. Där är vi inte överens. Men i en värld där vi inte kan mötas, samtala och komma överens så tror jag också att förståelsen för olikheter minskar. Dessutom är det ju så berikande att uppleva andra städer, länder och kulturer. Och då behöver man ju resa.

Senare ikväll styr jag kosan via Helsingfors till Vasa för årsmöte med Kvarkenrådet EGTS imorgon. När mötet är klart imorgon så blir det denna gång flyg från Vasa till Umeå, vilket brukar ta ungefär tjugo minuter och med deras senaste nyförvärv i flygplansflottan tar det ungefär fjorton minuter. Samma sträcka med färjan tar 3,5-4 timmar, och att köra bil nästan 84 mil tar väl ungefär tio timmar. Så fungerande kommunikationer är helt avgörande för samarbete och utveckling i vår gemensamma region. Det är det som lägger grunden och är förutsättningen för att smarta människor ska kunna utvecklas på bästa sätt kopplat till jobb, utbildning och en massa annat.

Som sagt, det där med fungerande infrastruktur är liksom grejen.

Trevlig torsdag!

Skogen, Nato, Finland och i demokratins tjänst

Publicerat den av agrenwikstrom

Det är inte alldeles lätt att veta var man ska börja när jag inte har haft tid med bloggen sen i februari. Så jag hoppar väl in där jag är just nu och så lär det väl i vanlig ordning bli tankar från min horisont med mitt perspektiv i olika frågor.

Men hörni, för er som följer mig på sociala medier så vet ni att mitt 2022 hittills har varit några väldigt intensiva arbetsmånader. Och nu är det 117 dagar kvar till valet, så det kommer ju inte att bli en vilsam resa fram till det. Men så är det ju under ett valår, så det är ju verkligen inget konstigt alls.

Sen sist så har ju också Ryssland valt att anfalla Ukraina på ett helt ofattbart grymt sätt. Jag följer ju nyheterna såklart, och de första veckorna av Rysslands attacker så var jag så arg, arg för de Ukrainare som drabbades från en dag till en annan, arg på all förödelse och förstörelse och arg på att någon (Putin) tyckte sig ha rätt att invadera ett fredligt och demokratiskt grannland. Arg helt enkelt. Det är jag fortfarande, men det går ju samtidigt inte att vara det hela tiden, utan man får fokusera sin energi på att försöka göra det man kan.

Så mina förtroendeuppdrag har faktiskt aldrig tidigare känts så viktiga som de är nu, i synnerhet som man får träffa motsvarigheten till kommunalråd och regionråd i bland annat Kiev, Mariupol och Charkiv (digitalt förstås), och höra dem berätta hur viktigt de lokala och regionala demokratiska arbetet är och hur det blir så mycket svårare för angripare att montera ned ett samhälle när det fungerar. Vårt samarbete på den europeiska nivån spelar roll.

För min del har året hittills präglats mycket av just det europeiska arbetet. Som ni vet så har jag varit rapportör i Regionkommittén för LULUCF och ESR, som handlar om skogen och att minska koldioxidutsläppen. Det har varit ett väldigt intressant men också tidspressat arbete för att få ihop det, men den 28 april landade det i ett yttrande som antogs.

Redan initialt så visste jag att det skulle bli rejält tufft att få igenom en svensk/finsk ståndpunkt i att inte öka kolsänkorna i skogen på bekostnad av att låta skogen stå och minska möjligheten till ett aktivt skogsbruk genom att sköta skogarna som vi har gjort framgångsrikt i mer än hundra år. Jag nådde nästan hela vägen fram med det mesta, och arbetet fortsätter ända tills dess att Europaparlamentet ska fatta beslut i frågan. Regionkommittén är remissinstans för EU:s lokala och regionala nivå.

Utöver det rent skrivmässiga arbetet så har det varit lärorikt och intressant att ha möten med EU-kommissionen och att diskutera med vänner från hela Europa i dessa frågor. Det som var så slående tydligt var den stora skillnad i hur man såg på skogen som enbart en kolsänka som skulle vara till för att vandra i (lite överdrivet, men ni fattar) vid vårt möte den 23 februari, till att efter Rysslands anfall på Ukraina börja öppna upp för att även se skogen för allt annat som vi vet att den både kan och bör bidra med. Som till exempel energiförsörjning, substitution av fossilbaserade produkter, råvaror, bioenergi och en mängd annat. Sånt som vi är duktiga på i Sverige och Finland. Så man kan säga att samtalen efter den 24 februari har haft en annan ton och framför allt syn på skogsfrågorna. Arbetet fortsätter förstås.

Nu har de fysiska mötena kommit tillbaka, nästan som det var innan pandemin, och det innebär förstås fler resor och tid att förflytta sig till olika ställen. Sånt som i alla fall jag sällan ens reflekterade över innan pandemin, men som nu med all tydlighet tar tid. Så än så länge så är det en blandning av fysiska och digitala möten, det är väl bara hybridvarianten som man helst undviker. Det lär nog fortsätta vara en blandning även framöver tror jag.

De gångna månaderna har min träning och motion fått stå tillbaka lite, dels på grund av tidsskäl men också av lite lägre ork givet arbetsmängden. Men litegrann har det förstås hunnit bli ändå, och med tanke på bästa träningströjans budskap så var ju gårdagen en historisk dag då Sverige fattade beslut om att ansöka om medlemskap i Nato. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Och idag fattade Finland sitt formella beslut om att göra samma sak. Mycket bra. Nu hoppas vi förstås att processen löper på som den ska och att det kan gå så snabbt som möjligt.

Jag har länge velat lära mig finska, dels för att jag gillar språk och kommunikation, men också för att jag verkligen vill kunna samtala med våra vänner i Finland både på svenska och finska. Norska och danska går ju lättare att förstå, även om man emellanåt får kämpa lite mer med danska än med norska. Förra sommaren så laddade jag ned ett par olika appar och har sen dess övat en stund varje dag. Det är svårt då finskan inte påminner det minsta om andra språkstammar, som t ex franska och spanska, men ingenting är ju omöjligt sägs det 🙂 . Så nu är det faktiskt roligt att kunna förstå sammanhang och hur det är uppbyggt, så vem vet, kanske kan man snart prata lite finska också.

För någon vecka sedan så gjorde jag och maken en privat resa över till Vasa och Österbotten. Vi har ju båda varit där många gånger för möten och sammanträden, men då hinner man ju sällan se något av staden och omgivningarna. Så nu blev det äntligen av! Vi tog bilen på nya fina färjan Aurora Botnia och spenderade några dagar i Vasa med omnejd. För oss som är historieintresserade så finns det mycket att se, men även om man inte är det så är det ett trevligt resmål. För vår del avslutades vår vistelse där på allra bästa sätt med en mycket trevlig stund tillsammans med våra finska vänner med såväl goda samtal, skratt som god mat. Rekommenderas!

Mina föräldrar har skaffat hund igen efter att ha haft en tid utan, och det är ju en riktig sötnos och gullig vovve som jag också gärna skulle ta med hem 😉 . Milo är nu lite drygt sex månader och SÅ söt och fin. Det är en rejäl utmaning att stå emot hundsuget varje gång man har fått gosa med honom…

Veckan inleddes igår i demokratins tjänst med uppdrag på det kommunala planet, idag har det varit regionstyrelse och resten av veckan kommer att innehålla sammanträden på både den nationella och europeiska nivån. När frågorna hänger ihop och följer med på de olika nivåerna så är det en förmån att kunna få jobba med dem på alla nivåer, som till exempel infrastruktur och transporter. Så nu är det dags att packa väskan innan morgonflyget väntar imorgon.

Trevlig tisdag!

Nu är det nära med arbetet med LULUCF

Publicerat den av agrenwikstrom

Nu är det väldigt nära min deadline för mitt arbete som rapportör för Regionkommittén om LULUCF och ESR. Eller Land Use, Land Use Change and Forestry och Effort Sharing Regulation. Det har blivit väldigt många timmars arbete för att få allt på plats, men nu är det nästan klart för de sista justeringarna innan jag ska skicka in mitt huvudsakliga arbete.

Efter det så kommer det att bli en hel del arbete med förväntade ändringsförslag och yrkanden från kollegorna i de övriga 25 EU-länderna som jag därefter ska analysera och hitta kompromisser kring. Precis som det sedvanliga arbetet kring varje yttrande som vi behandlar i Regionkommittén. Men det huvudsakliga och tyngsta arbetet med detta börjar nu snart bli klart.

Så detta är den huvudsakliga anledningen till att jag inte har haft tid med bloggen så mycket på sistone. Det är verkligen stimulerande att få möjlighet att vara rapportör för LULUCF som handlar om hur EU vill öka koldioxidbindningen inom marksektorerna, där skogen är den tyngsta delen. Och som bekant så är ju Sverige ett skogsrikt land där vi är måna om att kunna fortsätta med ansvarsfullt skogsbruk, precis som vi har gjort de senaste mer än hundra åren.

Nu ska det skrivna arbetet få vila en dag, sen är det tillbaka till det igen för att gå igenom med utvilade ögon. Ibland händer det ju att man hittar något som man vill omformulera för att göra skrivningen ännu tydligare, eller så är man nöjd. Med såna här stora arbeten brukar jag alltid försöka planera in sån “vilotid” för, vis av erfarenhet att man efter någon dag kan se sånt som behöver justeras. Det är lite samma sak som om man löser korsord och fastnar på något ord, om man byter perspektiv genom att göra något annat en stund och sen kanske ställa sig upp, så brukar det vara lättare att hitta rätt sen.

En viktig del i arbetet med att ta fram ett yttrande för Regionkommittén är att ha överläggningar med EU-kommissionen (därifrån lagstiftningsförslaget kommer som vi ska yttra oss kring) och även ett stakeholder-meeting där organisationer och andra nyckelfunktioner bjuds in för att komma med sina synpunkter som jag sen tar med i mitt arbete och värderar. Före pandemin så genomfördes alla såna möten fysiskt, men under rådande omständigheter runt om i Europa så har det fått göras digitalt. Förhoppningsvis så ändras ju det inom kort framöver, det tror jag alla ser fram emot.

Någonstans fram emot slutet av april så hoppas jag att mina förslag har landat väl och antas av plenaret (ungefär motsvarande fullmäktige) i Regionkommittén. Så än är det en lång bit kvar, men det allra mest intensiva arbetet är nu strax i hamn.

Den här väldigt arbetstunga perioden (mitt ordinarie arbete pågår ju förstås i oförminskad styrka parallellt) så har jag inte alls haft tid att prioritera min träning, och det saknar jag förstås. Men samtidigt så är det ju för just för att palla med såna här perioder som jag alltid annars prioriterar min träning och motion. Och det känns att jag har igen det just nu.

Det jag har orkat med under dessa veckor är avkoppling i form av mitt handarbete. Att jobba lite med händerna är avkopplande och vilsamt, och just nu så stickar jag med ullgarn från Gotlandsfår och mohairgarn från Danmark. I sammanhanget är det närproducerat och fram för allt en fantastisk kvalitet att sticka med.

Under julen så ägnade jag mig en hel del åt lyxläsning och det hann faktiskt bli en hel del böcker. Extra kul att komma igång igen med engelsk litteratur, när man väl har sjunkit in i texten så blir det en ytterligare nivå att läsa på originalspråket. Det blir andra nyanser som inte alltid kommer fram på samma sätt när det översätts. Kul och inspirerande!

Januari är en månad där jag verkligen brukar prioritera att köpa hem några fång med tulpaner, det känns så fräscht när julen är bortstädad och när ljuset återvänder. Just idag så blir det nog inga nya tulpaner för min del, det är rejäl snöstorm ute och helst så stannar man inomhus denna dag.

Nu är det dags att göra dagens sista insats kopplat till arbetet med mitt yttrande innan den får vila under morgondagen.

Trevlig fredag!

 

1 kommentar

Helhetssyn på skogsbruket och påfyllning av D-vitamin

Publicerat den av agrenwikstrom

Söndag igen och i vanlig ordning så ägnar jag en del av den till att förbereda den kommande veckans arbete. Även nästa vecka är ännu relativt lugn på mötesfronten, så det ger istället tid att jobba med mitt uppdrag i Regionkommittén där jag är rapportör för lagstiftningsförslaget från EU-kommissionen om LULUCF och ESR.

Solen har gett mig både påfylld energi och en hel del nya D-vitaminer känns det som, och det kommer att behövas under både den kommande våren och sen valrörelsen.

Just nu så läser jag massor om och jobbar med LULUCF och ESR, eller med andra ord det förslag som EU-kommissionen lämnat kopplat till hur skog- och jordbruksmarken ska kunna bidra ännu mer till att ta upp koldioxid för att reducera klimatpåverkan. Mycket är väldigt tekniskt, men hittills så är jag fortfarande övertygad om att varje medlemsstat i EU måste se till sina fossila utsläpp och hur de kan reduceras, samtidigt som man måste se till de nationella förutsättningarna att kunna bidra till att mer koldioxid binds.

Men det måste vara en helhetssyn på skogsbruket och en respekt för att det ser olika ut i EU:s länder. Än så länge är jag bara i början av mitt arbete, men jag ser fram emot att lägga mycket tid på detta under våren. Det är både intressant att jobba med och framförallt viktigt att vi får ett fungerande förslag som är realistiskt och genomförbart framöver. Det handlar också om att ansvarsfördelningen måste vara rimlig och relevant för att få detta att fungera mellan alla medlemsstater i EU.

Under helgerna har jag unnat mig en hel del lyxläsning, det är så skönt att få tid till det mellan varven. Tidigare om åren har jag läst en hel del av John Grisham så jag hade höga förväntningar på denna bok av honom. Men de infriades inte tyvärr, boken var inte dålig, men jag hade förväntat mig mer ändå. Emellanåt kändes den lång, och jag väntade länge på att det skulle hända mer. Men så är det ibland förstås, och det blev ändå några timmars avkoppling.

Jag fortsatte sen med 1794 av Niklas Natt och Dag, den andra delen i hans Stockholm-noir. Vilken språkbehandling! Det är en fröjd att läsa och man förflyttas verkligen bakåt i tiden. Jag är rätt säker på att jag ska köpa även 1795 snart.

Det här är en härlig vy som jag nog kommer att återkomma till flera gånger, solen som går ned strax innan 18.30 efter ljusa dagar med många timmars dagsljus.

Men nu är det dags för en kaffekopp innan resten av jobbet ska färdigställas. Kanhända blir det att fundera på något nytt garn eller mönster till ett handarbete senare ikväll, det är också härlig avkoppling.

Trevlig söndag!

God fortsättning!

Publicerat den av agrenwikstrom

God fortsättning! Jag hoppas att du haft fina dagar under julhelgerna, det har jag haft. Julfirande med familjen och så min allra bästa julklapp, tid med hela familjen tillsammans. Jag har njutit maximalt varje stund av att umgås med mina vuxna barn, ja de kommer alltid att vara mina barn oavsett ålder och även fast de numera är vuxna 🙂 .

Innan julhelgerna så var det verkligen full fart på nästan alla fronter för min del, så jag fick leta för att hitta några stunder för avkoppling. Det blev det i form av att jag hann färdigställa tröjan som jag har stickat senast. Denna gång blev jag faktiskt nöjd med resultatet och det ljuvliga garnet!

Jobbmässigt så har det varit osedvanligt mycket innan julen, så min ambition av att hinna med bloggen fick tyvärr stryka på foten. Men jag tänker att de flesta nog har haft fullt upp själv också med mycket som ska hinna färdigställas och förberedas för att man sen ska kunna få lite välförtjänt vila och ledighet.

För min del så blev det så pass fullt upp att en stor del av den träning som jag hade önskat få till, fick skjutas framåt i tiden. Men så kan det ju vara ibland, och jag hade tänkt mig att kunna få in det i större mängd detta år. Det tror jag att jag kommer att behöva, sett till att det dessutom är valår. 251 dagar kvar till valdagen idag.

Därför är det så välgörande att ha kunnat få några morgnar med promenader längs detta stråk och se solen gå upp. Det ger energi som kommer att behövas.

Jultomten var väldigt snäll i år, vi fick så fina ljusstakar som pryder spiselhällen hemma och ger ett varmt ljus. Tack snälla tomten!

Denna period ägnar jag mig mycket åt inläsning och förberedelser innan de flesta sammanträden drar igång igen. Denna vecka, som också är i slutet av julhelgerna, har jag färre möten och jag ska försöka få tid för träning och även lite annan läsning.

Jag tycker om att läsa böcker som ni vet, och under förra veckan så läste jag denna storsäljare som jag av någon oklar anledning inte har fastnat för på svenska, men på engelska var den en höjdare! Vilket språk och vilken historia, rekommenderas varmt!

Efter den så bytte jag genre och valde att ge 1793 en ny chans. Jag köpte den som ljudbok för ett par år sen men orkade inte med det mustiga berättandet, men nu så köpte jag den som vanlig bok och det blir en helt annan sak tycker jag. Man förflyttas till 1793 och det är bra läsning. Jag köpte även 1794 samtidigt, så den står också på tur snart. Tänk ändå så många bra böcker det finns att läsa!

Trevlig måndag!

Arktiska frågor i Bryssel fast från Umeå

Publicerat den av agrenwikstrom

Idag blev det en tidig morgon då jag skjutsade Anders till morgonflyget till Stockholm, och när jag kom hem igen så hade inte morgonteve startat nyhetssändningarna än. Jag motstod frestelsen att lägga mig igen och det var faktiskt skönt att ta en kopp kaffe, frukost och hinna några varv på stickningen på morgonen.

Denna vecka inledde jag med att få representera NSPA (Northern Sparsely Populated Areas) som är ett samarbete mellan tretton nordliga regioner i Sverige, Finland och Norge.

Det var Arctic Future Symposium som gick av stapeln i Bryssel, och min avsikt var att kunna delta på plats eftersom det då är lättare att få till goda samtal både under, innan och efter eventet. Men som pandemin utvecklar sig i synnerhet i Belgien just nu, så blev det i hybridform så jag var på plats i Bryssel fast från Umeå. Tänk ändå att tekniken gör det möjligt att kunna delta på ett enkelt sätt.

När man får bilder från de som var på plats så ser man ju vilken stor plats man fick 😉 . Flertalet av talarna deltog på samma sätt och jag tycker ändå att det gick att få till ett bra sammanhang. Mitt inlägg i debatten fokuserade på de lokala och regionala nivåernas möjligheter att bidra till en rimlig, hållbar och god tillväxtdriven utveckling i det Europeiska Arktis. Helt enkelt för att de nivåerna är närmast invånarna och känner väl till förutsättningarna och de konsekvenser som olika beslut kan få.

Jag försöker så ofta jag kan att lyfta de förutsättningar som finns lokalt och regionalt, och passade på att säga att NSPA-samarbetet motsvarar en yta som är lika stor som Spanien men har färre personer än Rom, vi har ungefär 4,9 personer per kvadratkilometer. Det är i jämförelse med många regioner i EU väldigt glest befolkat, men i en Arktisk kontext så är vi ganska urbana. Så allt beror på vad man jämför med.

Samtidigt som vi har växande städer, välkända universitet med hög ranking och en high-tech industrisektor, så har vi våra utmaningar i form av långa avstånd och i vissa fall för liten kritisk massa. Därför är det så viktigt med infrastruktur (jajamensan, där har vi det igen) och transporter. Enbart i norra Sverige så räknar vi med en befolkningsökning med mer än 100 000 de kommande åren, för att möta behovet för den gröna industriboomen som pågår just nu. Och då är det liknande i både Finland och Norge. Så har ni inte gjort det än, så är det hög tid att rikta blickarna norrut!

Den bakgrund som jag använder i Teams och Zoom har jag själv fotat och det är Umeälven och Kolbäcksbron som syns på bilden, jag tog den när vi förra sommaren firade dotterns födelsedag och hon fick en helikoptertur över Umeå tillsammans med oss. Jag har fått en hel del frågor om den vid olika tillfällen, och jag tar alla chanser jag får att berätta mer om Umeå 🙂 .

Idag väntar en heldag med HSN, hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Västerbotten. Samtidigt tilltar snöandet och det är bara några få minusgrader ute. Tanken var att HSN skulle hållas som ett fysiskt möte på Regionhuset, men igår kom det meddelande om att det blir digitalt istället. Inte mig emot, det gör att man får lite bonustid i eftermiddag istället.

För tänk om jag skulle hinna med att inviga mina nya längdskidor! Osvuret är förstås bäst, och blir det inte idag så blir det under helgen. Ni vet ju att jag har tänkt och tänkt att jag skulle köpa längdskidor nu i faktiskt flera år, men nu blev det äntligen av! Jag fick finfin service på Team Sportia med det jag behövde införskaffa, ja typ allt kan man säga.

Som uppvuxen i Norrbotten så har jag ju tillbringat många stunder på skidor sen man var liten, men sen man själv fick välja så valde jag alltid utförsåkning i form av slalom eller telemark istället för längdskidor. Så min senaste utrustning ärvde jag av barnen när de växte ur pjäxorna, och man kan säga att det var rätt länge sen nu 🙂 .

Här i Umeå har vi nära till fina längdspår och min plan är att börja med de jag känner till bäst och som jag brukar springa under barmarkssäsongen, Gammliaområdet alltså. Jag lär nog känna mig som en total nybörjare igen, fast jag räknar kallt med att det går att damma av tekniken rätt snabbt ändå. Men ny träningsvärk är ju aldrig fel, så heja mig! 🙂

Nu är det snart dags att koppla upp sig för dagens sammanträden, men först ska jag fylla på min kaffekopp.

Trevlig fredag!

Nytt uppdrag i Regionkommittén i EU och en sann spionhistoria

Publicerat den av agrenwikstrom

December är redan här och det är snart dags att börja säga God Jul till alla, men innan dess är det en hel del som ska hinnas med. Ungefär som vanligt alltså 🙂 . Det har dröjt lite längre än vanligt sen senast jag hade en stund över för att uppdatera bloggen, men idag fick jag det. Mest beroende på att kongressen för EPP Women som jag egentligen skulle ha deltagit på i Dublin denna helg har blivit framflyttad på grund av Covid.

Sen senast vi hördes av här så har jag fått ett nytt uppdrag i Regionkommittén i EU, nämligen förtroendet att bli utsedd till rapportör för en översyn av det lagstiftningsförslag för EU:s skogsbruk, jordbruk och markanvändning, det som kallas för LULUCF. Förkortningen står för Land Use, Land Use Change and Forestry. Det är frågor som har stor betydelse för Sverige och Europa, och kanske i synnerhet norra Sverige. Det är även en del av den Gröna Given (the Green Deal) och paketet som kallas Fit for 55, och som syftar till att minska koldioxidutsläppen och bidra till att Europa gör sin del av detta. Men det är samtidigt viktigt att det skogsbruk som vi bedriver i Sverige och Finland får rimliga förutsättningar och att alla delar räknas in i arbetet mot ett bättre klimat.

Men med det sagt så ska det bli mycket roligt (och utmanande) att få arbeta fram den europeiska regionala och lokala nivåns synpunkter och förslag till ändringar på lagstiftningsförslaget från EU-kommissionen!

Sen senast har vi kunnat genomföra den första fysiska medlemsaktiviteten sen pandemins utbrott i Umeå Centrala Moderatförening där jag är ordförande, och det var så gott som fullsatt i lokalen så det märktes att många verkligen hade sett fram emot att kunna ses igen. Extra kul var det att våra inbjudna gäster från Visit Umeå, VD Sara Gustavsson (th) och Eventansvarig Gabriella Hed Vall (tv) talade om ett såväl intressant som viktigt område för Umeå, nämligen besöksnäringen. Det är en av våra viktiga näringar som har haft det rejält tufft under pandemin, men som nu börjar komma igång rejält igen. Det stundande Svenska Rallyt som har Umeå som bas var förstås en av de intressanta punkterna som diskuterades. Det är ett gigantiskt stort evenemang som kommer att få stor betydelse för Umeå och Västerbotten. Nu håller vi alla tummar som finns att det ska kunna gå att genomföras med så stort publikdeltagande som möjligt, och att inte pandemin ska få ny fart igen.

Efter det senaste regionfullmäktige så gjorde vår moderata regiongrupp ett mycket bra besök i Finland där vi diskuterade sjukvårdsfrågor i Vasa inför deras stundande omläggning till välfärdsområden (ungefär motsvarande våra regioner). De har val till detta i januari och vi fick bra samtal och information om detta när vi fick en rundtur på deras nya sjukhus som håller på att färdigställas i Vasa.

Förutom sjukvårdsfrågor så fokuserade vi även på de regionala utvecklingsfrågorna i Kvarkenregionen, och de många samarbetsområden vi redan har med våra finska vänner och vilka nya vi skulle kunna etablera. Ni har nog redan gissat att jag talade mig varm för infrastrukturfrågorna och nästa steg i det som är en fast förbindelse mellan Umeå och Vasa. Det skulle innebära en utökad arbetsmarknadsregion och bidra till att vi knyter vår gemensamma region ännu tätare. Win-win för alla.

Den person som alltid skapar energi kring vår region och Vasa är Sture Udd, mannen som ser möjligheter och sen får dem att hända också. Vi besökte Bocks Corner som är Stures verk och det tillhörande Wasa Innovation Center, och har ni ännu inte haft möjlighet att besöka Vasa och Bocks Corner, så GÖR det. Jag får alltid superladdade batterier när jag träffar Sture som är generös med att dela med sig av sina visioner och idéer för vår region. Härligt!

I tisdags fick jag i egenskap av vice ordförande i Kvarkenrådet delta på slutkonferensen av Future Cleantech Solutions som hölls i Umeå. Det är ett flerårigt samarbetsprojekt kring gränsöverskridande företagssamarbeten inom Cleantech. Väldigt kul att se det mediala intresset från den finska sidan för detta också, såväl Yle som Vasa Insider var fysiskt på plats för att dokumentera och skriva om detta. Mindre kul dock att det inte blev någon media överhuvud taget från Umeå.

För ett tag sen läste jag ut denna mycket spännande sanna spionhistoria, och har du inte läst den så rekommenderar jag den varmt. Det blev en bladvändare och väldigt tankeväckande samtidigt.

Apropå spännande böcker som också är sanna, är den jag läser just nu. Tunnel 29 som handlar om tiden före och efter 13 augusti 1961 då Berlinmuren byggdes i syfte att hindra människor från att lämna Östberlin. Skrämmande och det är ett av vår närtidshistorias riktigt mörka kapitel. Jag har hunnit halvvägs i boken och kan redan rekommendera den varmt.

Sonen har varit på jobbresa i USA och igår kväll hann vi ses en liten stund och då hade han med sig denna söta tomte till min samling. Han hade sett den i USA och tänkte på mamma. Man blir varm i hela hjärtat av det. Mys.

Idag blev det tid för en hel del kontorsarbete hemma eftersom det inte blev kongressdeltagande i Dublin, och det är faktiskt skönt och välbehövligt. Ute snöar det ganska mycket och det har varit ett par kyliga dagar med temperaturer ned mot minus 15-20 grader, så inomhusarbete får det bli idag. På måndag ska jag tala på ett symposium i Bryssel så det är en hel del att förbereda inför det, men jag hoppas kunna ta mig tid för, eller rättare sagt så ska jag prioritera att få till några träningspass också. Det är mitt bästa sätt att orka med en högre arbetsbelastning just nu. Fast som balans så blir det också några varv på stickningen och lite läsning. Man ska ju hålla förhoppningsvis många år till tänkte jag 😉 .

Nu är det dags att fortsätta med det som återstår, men innan dess blir det en kaffekopp.

Trevlig fredag!

 

Mer Bryssel och den dagens bästa beslut

Publicerat den av agrenwikstrom

Full fart denna period, igår blev det en lång mötesdag som avrundades först strax efter kl 21 på kvällen, så jag kan säga att jag somnade ovaggad igår kväll. Det lär jag nog göra även ikväll, både idag och igår är det regionfullmäktige här i Umeå.

Idag har jag interpellerat om den viktiga frågan för Västerbotten som Bromma flygplats utgör. Det är ingen Stockholmsfråga, utan i allra högsta grad en fråga som handlar om tillgängliga kommunikationer och transporter till och från Västerbotten. Det som kändes bra var att styrande S var försiktigt positiva till att ställa sig sida vid sida med oss Moderater i frågan om fungerande infrastruktur.

Tyvärr så gillar deras kompisar i MP och V inte flyg. Det är beklagligt, särskilt sen vi lever i EU:s till ytan tredje största land och även det land som har störst avstånd mellan sina landsändar. Men jag fortsätter enträget verka för att alla transportslag ska funka så att den positiva utvecklingen i norra Sverige får förutsättningar att realiseras.

Förra veckan deltog jag på EU Arctic Forum som i år hölls i Bryssel, 2019 var det Umeå som stod värd för konferensen. Efter det hade vi överläggningar med EFNS, Europaforum Norra Sverige, för första gången sen pandemin i Bryssel och även i våra gemensamma lokaler i North Sweden. Det blev många bra samtal och beslut om gemensamt arbete framöver, främst kopplat till det stora paket om klimatomställning som kallas Fit For 55 inom EU.

Såväl skogsfrågor som elektrifiering och energiomställningen diskuterades och det kommer att bli mycket fokus på dessa viktiga frågor, alldeles i synnerhet för oss i norra Sverige men självklart för Sverige som nation också.

Det är inte helt enkelt att vare sig hitta tid för eller hinna med den träning som jag helst skulle vilja dessa dagar, så just nu så får det vara good enough med promenader mellan sammanträden. I söndags var det skönt väder så jag och maken passade på att ta en långpromenad mitt på dagen för att få både dagsljus och till och med lite sol!

När vi sen kom hem så unnade jag mig en timme bodybalance, och det kan nog ha varit den dagens bästa beslut. Jösses så skönt det var att få tid för både kropp och knopp att fokusera på styrka och rörlighet.

Och sen blev det ren och skär avkoppling, med min senaste stickning i händerna i ett ljuvligt garn och med ett roligt mönster så växer det rätt fort fram. Den fick hänga med på flygresan till och från Bryssel också, stickläsning igen med en bra ljudbok i öronen. Så skönt.

Trevlig tisdag!

Berlin, stickläsning och Bryssel

Publicerat den av agrenwikstrom

Vet ni, jag tyckte att det var ganska nyss som jag uppdaterade bloggen men det är redan en hel vecka sen. Som jag skrev då så är det just nu en mycket rolig men intensiv jobbperiod för mig, där det är mycket infrastruktur på min agenda.

Foto: Tina Merkau

Det blev en tidig revelj på tisdag morgon för att ta första flighten till Stockholm och sen vidare till Berlin för att tala på Scandria Alliance Rail Forum, där jag i egenskap av vice ordförande i Kvarkenrådet EGTS talade och fick förmånen att ta emot tavlan som ni ser på bilden ovan från Guido Beerman som är ordförande för Scandria Alliance och även Minister of Infrastructure and Federal State Planning of Land Brandenburg, då Kvarkenrådet EGTS blev fullvärdig medlem. Himla inspirerande och roligt att träffa vänner från Sverige, Finland, Norge, Tyskland och Italien!

Dessa frågor både engagerar och intresserar mig och det där med att få en vettig bild när man talar i ett ämne som är intressant… tja, inte helt lätt kan man säga 🙂 . Jag talade om det nära samarbete som Kvarkenrådet utgör mellan Sverige och Finland och att vi nästa år firar 50 år av samarbete. So we are in it for the long run, som jag konstaterade. Det var också kul att träffa många nya personer med liknande intresse från våra grannländer och att vi gemensamt kommer att hitta fler samarbeten var ganska tydligt. Från oss längst upp i norr med Kvarkenrådet, till Emilia-Romagna som den mest sydliga delen av samarbetet i Italien, så märks det att vi har mer gemensamt än tvärtom.

När man väl har vant sig vid att ha munskyddet på överallt (förutom i Sverige) så går det faktiskt ganska bra. Jag har fått leta men hittade till slut en juniorstorlek som passar mitt ansikte bättre. De vanliga stora täcker nästan hela ansiktet och då är det svårt att kunna andas utan att glasögonen immar igen. Men som synes så är det barnstorleken som funkar för mig 🙂 . Det börjar snart bli dags att fylla på mitt lager av munskydd, det går ju åt en del när man är på resande fot. För särskilt mysiga att ha på sig länge är de ju inte… Därav begreppet engångs förstås.

På väg hem igen så passade jag på att ägna mig åt lite stickläsning, en ljudbok i öronen och färdigställande av den andra ärmen till tröjan åt dottern. Det bästa av två världar liksom.

Väl hemma igen så hade jag fått ett mjukt paket i brevlådan med nytt garn till nästa projekt. Merinoull av finaste kvalitet som är ljuvligt att sticka med!

Jag lade upp maskor i torsdags kväll då vi kom fram till mamma och pappa och den är så rolig att sticka, så det blev några varv när vi satt och pratade tillsammans under en lugn Allhelgonahelg. Det kan hända att den får följa med mig i handbagaget när jag åker till Bryssel på tisdag, jag tycker om att ha ett handarbete på gång när man reser. Den kommande veckan kommer jag att ägna åt EU Arctic Forum och Europaforum Norra Sveriges (EFNS) rapportörsmöte. Det blir det första fysiska mötet med rapportörerna sen pandemin, och även om det blir ett decimerat sådant så tror jag att det är nyttigt att ses och diskutera. Givetvis med alla restriktioner och försiktighetsåtgärder, det är ju självklart. Avstånd, inga handhälsningar, munskydd överallt och handsprit, utöver förstås att man är dubbelvaccinerad.

Det som blir lite satt på undantag dessa veckor är min egen träning som jag saknar, under veckan som har gått så har jag fått fokusera på att promenera så mycket som möjligt och att kombinera det med ett pass bodycombat och bodybalance. Det är allt, men det kommer andra tider sen och så länge man tycker att det är roligt att träna och ser fram emot det så är det förstås ingen risk att man blir stillasittande för länge. Framför allt så är det min långvariga och regelbundna träning som gör att jag orkar fullt ut både mentalt och fysiskt med intensiva jobbperioder. Balansen ni vet.

Idag är det en solig novembersöndag med några minusgrader, så jag ska nog passa på att tanka dagsljus och ta en promenad inom kort. Och kanske något mer efter det, den som lever får se.

Trevlig söndag!