Månad: februari 2017

Vilken rolig kväll det blev idag! Jag skulle egentligen bara gå ner till förrådet för att hämta ett par saker till dottern, men det visade sig att det jag sökte inte låg i den låda jag trodde varpå jag fick gå igenom ett antal lådor. Faktiskt så var det både bra och kul och framför allt något jag har tänkt göra ungefär hur länge som helst.

I en av lådorna hittade jag något som värmde hjärtat lite extra, från en bilaga i Kuriren från min ungdoms dagar. Jag och mina tre vänner som tillsammans hade en grupp som vi brukade uppträda med, men framför allt så var det själva dansen och träningen som var det roligaste. På bilden här uppe är det Ellenor, jag, Fia och Ulrika.

Framsidan på bilagan var det jag såg först i en av mina lådor och som jag sen fastnade och läste med ett leende på läpparna. Jag kollade datumet på tidningen – från oktober 1987. Jösses så tiden går!

Jag minns när vi fick frågan om att finnas med i denna bilaga och sen också när intervjuerna gjordes och fotona togs, vilka minnen. De togs i vår rätta miljö, det vill säga i träningslokalen i Luleå där vi tillbringade hur många timmar som helst varje dag och vecka. Alla vi fyra dansade balett, jazz, fridans, modernt, stepp och så koreograferade vi vårt eget material. Texten här – “En för alla, alla för dans” – stämde verkligen så himla bra.

Redan när jag var 17 år så tänkte jag ganska klokt tycker jag 🙂 . “Det mesta blir vad man gör det till” , jag ler när jag skriver dessa rader och läser det en gång till. Åh så roligt!

Haha, det är kul att minnas tillbaka våra gemensamma kvällar då vi var hemma hos någon av oss och käkade en massa gott efter massor av träning. Balans i livet redan då 😉 .

Så roligt att läsa detta igen och i lådan efter denna så hittade jag det jag sökte till dottern. Win-win alltså!

Trevlig onsdag!

 

Tänkte att det var dags att börja komma igång igen med träningen efter mitt ofrivilliga uppehåll för feber och förkylning. Sagt och gjort. Hade stor lust att köra ett pass total training, men är glad att mitt vuxenjag tog överhanden och konstaterade att det nog är smartare att börja lugnare med egen styrketräning och lättare kondition med en stund i roddmaskinen.

Det blev ändå en genomkörare av hela kroppen och när jag var klar så var i synnerhet ben och axlar rejält darriga. Så det tar nog nåt pass till innan man är helt back on track igen. Men så roligt och skönt det var att äntligen komma igång igen!

De skönaste träningsbyxorna jag hittills har ägt som idag innehöll mina rejält darriga ben efter en stund i gymmet 🙂

Kände efter passet hur mycket tröttare jag blev, inte som vanligt då jag brukar återhämta mig rätt snabbt. Möjligen är det en kombination av att gårdagen blev lång med sen timme innan jag kom hem och att morgonen började lika tidigt som vanligt ändå. Och dagens jobb har också varit rätt hektiskt att hinna med inför min deadline på fredag.

Så ikväll blir det vila och lite hemmapyssel. Fingrarna längtar efter stickningen och precis som vanligt när ljuset återvänder så här års så får jag lust att påbörja nya handarbetsprojekt. Det är som ett brev på posten. Men denna gång ska jag stilla mig lite och göra klart mitt ganska utmanande projekt som jag håller på med just nu. Men sen kanske!

Känslan av att få nya garner och påbörja ett nytt arbete är svårslagen, och faktiskt inte helt enkel att beskriva heller. Å andra sidan kanske det inte behövs beskrivas, prova själv istället 🙂 .

Trevlig onsdag!

 

Det blev en intressant dag igår med en del ny matnyttig kunskap, förhållandevis högt tempo på presentationerna (bra tycker jag) och framför allt många bra samtal med kompetenta personer. Riktigt bra och det kändes bra att få en rejäl påfyllning på det mentala kontot i form av många bra möten.

Särskilt de som inte är planerade brukar ju kunna ha en tendens att bli riktigt bra, som när en god vän helt spontant hamnade bredvid mig på kvällsflyget hem igår och det blev en timmes filosoferande om livet och tingens vardande. Tack snälla du för det! Vi pratade en hel del om vikten av att vara snäll och att vilja väl, åtminstone mår man mycket bättre själv av det.

Det var en solig och vacker dag igår, både i Umeå och i Stockholm, om än kall och blåsig i huvudstaden. Denna bild tog jag för att utsikten från planet när vi lyft från Umeå var så vacker. Bilden gör det inte riktigt rättvisa.

Somnade snabbt och tungt när jag kom hem, det där med kvällsaktiviteter är ju inte alltid min grej, men att få somna hemma i egen säng är alltid så värdefullt för mig. Pratade med några bekanta just om det innan det var dags för boarding igår kväll och vi var helt överens om just det. Så jag kände mig verkligen inte ensam om den inställningen.

Idag är det årets hittills kallaste dag (åtminstone då man inte är utomlands samtidigt som när det var kallt hemma och vi var på julledigheten) och termometern visar på minusgrader, närmare bestämt arton sådana. Brrr. Om en stund är det således dags att ta fram de rejäla vinterkläderna för att promenera iväg för ett par möten på förmiddagen och sedvanligt jobb, men först väntar en kopp kaffe. Värmande dryck är mer nödvändigt idag när det är kallt ute.

Trevlig onsdag!

 

Idag tog jag en liten sovmorgon på ungefär tjugo minuter, det var riktigt lyxigt. Jag gillar att uppskatta såna små saker varje dag, tror att det är en vanesak som gör att dagen blir bättre. För hur klyschigt det än är så ligger det faktiskt en hel del i vilken attityd man har till saker och ting.

För min del så har jag åtminstone sen jag var femton-sexton år nånting försökt att inte bli arg på sånt som jag inte kan göra nåt åt, ett närliggande exempel är om det flyg man ska åka med blir försenat. Inget jag kan påverka, så då får jag ägna energin åt andra mer positiva saker. Som just nu till exempel, planet till Stockholm verkar ha en liten försening så då blir det denna lilla blogg under tiden ?.

Eller som nyss, då kön till säkerhetskontrollen var superlång eftersom det är tre avgångar ganska nära varandra och när kön delades på tre fronter så hamnar jag i den som ändå tar längst tid. En kvinna framför mig var på allt annat än gott humör och visade det med all önskvärd tydlighet och då är det trevligare för mig och för personalen att bemöta varandra med ett “hej” och ett leende.

Låter ju väldigt klämkäckt och såklart är det ibland en ansträngning att inte bete sig som man ibland skulle känna för, men då brukar jag tänka att inget blir bättre för att man gör det. Man får helt enkelt skärpa sig de gångerna som lyckligtvis inte händer särskilt ofta.

Om en stund blir det nog dags att gå ombord för en intressant jobbdag i Stockholm. Mer om det senare. Väderprognosen skvallrar om ungefär liknande väder i huvudstaden som här i Umeå, 7-8 minusgrader och klart väder. Hoppas det stämmer, även om det gärna får bli varmare.

Trevlig tisdag!

 

Idag har jag en ledig dag för att hjälpa dottern och hennes sambo att flytta till deras första egna lägenhet. Det är en stor dag, mer för dem förstås än för mig, men ändå. Jag är så glad över att de valde Umeå förstås och det är en ynnest att fortfarande ha nära till dem även när de har flyttat. Så idag är det bära och fixa som står på min agenda tillsammans med dem.

Vaknade med ett leende imorse efter en fin gårdag med årsmöte med vännerna i Umeå centrala moderatförening. Samhällsengagemang och politik är ju i stort sett samma sak för mig och det är roligt att vara intresserad av det.

Det som inte var riktigt lika behagligt var att vakna med ett rejält halsont och tryck över bihålorna. Ska köpa halstabletter och hoppas att det sedan släpper. Hade liksom inte riktigt planerat in någon förkylning dessa veckor 😉 . Ska ju dessutom flyga till Bryssel imorgon för utskottsmöte i Regionkommittén och sen hem på fredag, så att slippa förkylning då är ju att föredra om man får välja.

Nåja, det jag stillsamt kan konstatera är ju att det kunde vara värre och att jag nog helt enkelt får skippa den träning jag hade tänkt mig dessa dagar. Men det kommer ju fler veckor där det finns tid och utrymme för det får man hoppas.

Trevlig onsdag!