Invald i EU-beredningen på SKL och grattis Anders!

En intensiv vecka med uppdrag på SKL förra veckan avslutades i början av denna vecka med SKL:s valkongress. Igår valdes min partivän och delegationsledare i Regionkommittén, Anders Knape, återigen till ordförande för alla kommuner och landstings (regioners) intresseorganisation. Riktigt roligt och framför allt mycket bra!

Anders Knape har en mycket imponerande erfarenhet och kunskap i så många frågor som berör den lokala och regionala nivån, utöver en otroligt gedigen kompetens på den europeiska och internationella nivån. Jag ser och lär mig så mycket jag kan och det är så inspirerande att jobba tillsammans med Anders.

Jag valdes idag till den nyinrättade EU-beredningen på SKL och jag ser fram emot att få fortsätta jobba med de regionala och lokala frågorna på en nationell och internationell nivå. I den beredningen är min goda vän Jelena Drenjanin ordförande. Hon är till vardags moderat kommunalråd i Huddinge och vi har under många år känt varandra och tidigare även båda arbetat i Moderatkvinnornas nationella styrelse i flera år.

Jelena är en av våra tyngsta moderata företrädare i Regionkommittén och det är så roligt att få jobba i samma utskott på EU-nivån.

Att få möjlighet att jobba i EU-beredningen på den nationella nivån känns mycket inspirerande och det är en bra arena för lokala och regionala frågor som är väsentliga för utveckling. Politik är ju samhällsfrågor och det saknas ju aldrig aktuella frågor att jobba med, så det ser jag fram emot att få fortsätta med den kommande mandatperioden.

Imorgon väntar en mastig mötesdag i “min” nämnd, alltså RUN (Regionala Utvecklingsnämnden). Morgonen börjar med BRU, Beredningen för Regional Utveckling, som är en beredning som utgörs till drygt hälften av kommunala företrädare från hela länet och resten från RV (Region Västerbotten). Det är en fortsättning på ett lyckat arbetssätt sen Region Västerbotten bildades 2008 och alla är överens om att vi nu ska hitta lika goda former för att jobba tillsammans från den kommunala och regionala nivån för att länet ska fortsätta utvecklas.

När BRU är klart så väntar presidieberedning med PKB AU (primärkommunala beredningens arbetsutskott) och “mitt” presidie i RUN AU. Det här med förkortningar är ju alltid riskabelt, men det är ofta lättare att använda dem som begrepp under förutsättning att man vet vad man menar förstås. Vanligtvis så gillar jag inte förkortningar, i synnerhet inte i text då det ofta kan slå snett om inte läsaren vet vad som avses. Det är ju sällan en rolig känsla att inte förstå vad som menas, tänker jag. Så därför skriver jag vårt talade “fikonspråk” med en förklaring inom parentesen. 🙂

På fredag väntar kommunala uppdrag på eftermiddagen då det är dags för omvärld/invärld-dagen där planeringsförutsättningarna ska presenteras inför kommande budgetarbete. Den processen är även igång på Region Västerbotten och dessvärre så är det riktigt tunga prioriteringar som kommer att ligga framför alla, med ett släpande underskott i verksamheterna på en halv miljard kronor. Det som räddar resultatet på sista raden är de finansiella placeringarna.

Men det är ju inte alls bra när verksamheterna gör ett så stort underskott. Inte alls. En av experterna som föredrog detta på regionstyrelsen sa att om vi skulle ha varit en finansiell placerare som sysslade med sjukvård på sidan om så skulle vi varit mycket duktiga, men för att ha sjukvård som huvudsakligt uppdrag med finansiell placering som sidokompetens så är det inte bra.

Det är ju svårt, för att inte säga omöjligt, att se någon snabb lösning på det gigantiska underskottet som heller inte har uppstått på kort tid. Det måste till strukturella ändringar samtidigt som satsningar på ny teknik måste göras och det kommer att ställa stora krav på alla om vi ska lyckas vända detta. Det är ju pengar som inte finns helt enkelt.

Nåja, det är många kloka personer som jobbar med detta och jag hoppas bara att alla orkar hålla i och hålla ut. Det man med säkerhet kan säga att det också kommer att krävas tuffa politiska beslut för att vända detta och det återstår att se om den nuvarande rödgröna majoriteten orkar med det.

Nu väntar en kopp kaffe och genomgång av handlingarna ett varv till inför morgondagens sammanträden.

Trevlig onsdag!

 

Lågvattenmärke av Arbetarpartiet

I torsdags läste jag Folkbladet och häpnade när jag läste en debattartikel som publicerats av företrädare för Arbetarpartiet. Först och främst det faktum att de hade fel i sakfrågan, men sen fick jag ont i magen över det språk och den ton de valt att använda gentemot förtroendevalda.

Om inte ens politiker själva kan hålla en god ton i debatten och låta bli att använda obehagliga liknelser bara för att någon inte tycker likadant, hur kan vi då begära att trollen i kommentatorsfälten ska göra det? Under de tretton år som jag har bloggat och funnits i sociala medier så har tonen hårdnat och vad man förväntas tvingas “tåla” som förtroendevald har ökat.

När jag själv ofta har fått ta emot en stor mängd näthat genom åren så vet jag hur det är av egen erfarenhet och det är inget jag önskar någon. Såna som tror att man inte känner av sånt har jag ingen förståelse för alls, det är väl bara så enkelt som att sätta sig själv (eller åtminstone försöka) i skorna på den man väljer att snacka skit om för att känna efter själv om man skulle gilla det.  Därför är jag mycket kritisk mot andra som ägnar sig åt att sprida nedvärderande och rent kränkande tillmälen mot förtroendevalda eller andra offentliga personer.

Det är vid ett flertal tillfällen som jag faktiskt har lessnat och sagt ifrån i olika sammanhang när personer har med nedvärderande ton kommenterat hur “bra” politiker har det och vilken “gräddfil som alla de” har. När fakta är att det är närmare 97 procent av alla förtroendevalda i landet som är fritidspolitiker och alltså väljer att engagera sig på sin fritid för att på olika sätt bidra till samhällsutveckling. Jag har vid några gånger frågat personerna som uttalat sånt om varför de själva i så fall inte blir politiker, om det nu är så himla lätt och bra? Men då blir det ofta lite taskig stämning och byte av samtalsämne…

Ni märker att detta är ett ämne som engagerar mig och som jag tycker är viktigt. Jag är möjligen naiv och då bjuder jag på det, men faktum är att de allra flesta som jag genom alla år har kommit i kontakt med via politiken är personer som genuint vill försöka förbättra vårt samhälle och är villiga att lägga en stor del av sin fritid på detta. Det borde ännu fler göra.

Jag skrev ett svar på Arbetarpartiets debattartikel (en replik alltså) som jag skickade in till Folkbladet samma dag, och här nedan kan du läsa den. Kommentera och dela den gärna, jag önskar att vi skulle kunna få till ett bättre samtalsklimat om de gigantiska problem och utmaningar som vi står inför i vårt samhälle, men också större fokus på sakfrågor inom utvecklingsområden.

 

 

Lågvattenmärke av Arbetarpartiet!

Gun Sandström och Davis Gaza, båda politiska företrädare i Arbetarpartiet, ondgör sig i en debattartikel i Folkbladet 28/2 2019 över Region Västerbotten i allmänhet och dess Regionala Utvecklingsnämnd i synnerhet.

Under rubriken “Varför resa till Hongkong?” så visar de med önskvärd tydlighet varför föraktet för förtroendevalda ökar och de är själva en stor och bidragande del av detta.

I sakfrågan så kan den som är intresserad och något mer uppdaterad notera att den årligen återkommande regionledningsresan där representanter från samtliga länets femton kommuner tillsammans med Region Västerbotten (fd landstinget) alltså inte föreslås gå till Hong Kong.

Det som är mycket beklämmande och tragiskt är avslutningen i deras debattartikel där Sandström och Kaza skriver “Inom klinisk mikrobiologi hålls virus, bakterier, svampar och parasiter isolerade. Vi hoppas att Regionala Utvecklingsnämnden behandlas på samma sätt.”

Att politiskt engagerade, låt vara inom yttersta vänstern, väljer att själva bidra till att hetsa upp en aggressiv stämning mot den skara av förtroendevalda som de själva tillhör är ju både djupt stötande och högst anmärkningsvärt. Att Sandström och Gaza tillåts publicera sånt är än värre. Sånt vi inte vill se i kommentatorsfälten och en ton som inte ens kan komma i närheten av att vara okej.

Ni borde skämmas.

 

Åsa Ågren Wikström
Vice ordförande (M) Regionala Utvecklingsnämnden
Region Västerbotten

 

 

Fredag med snö och rätt vård i rätt tid

Jösses så tiden rusar, tänk att det redan är fredag igen. Bloggen har fått sättas i lite vänteläge denna vecka, för även om jag har haft kliande fingrar som gärna skriver som ni vet, så har det inte riktigt hunnits med på ett vettigt sätt.

Veckan har ägnats åt en stor mängd inläsning, lite mer än vanligt faktiskt givet att några delar i mina uppdrag är ganska nya för mig. Nog för att det alltid finns hur mycket som helst att lära sig, typ varje dag faktiskt, men för att det också ska omsättas i mer varaktig kunskap så krävs även tid för reflektion. I alla fall för min del.

Hela tisdagen ägnades åt en grundlig kick-off för regionstyrelsen samt alla presidier, där förstås verksamheten är central. Men det går ju inte att bortse från det underskott som gamla landstingsdelen i Region Västerbotten har upparbetat till närmast svindlande 496 miljoner. Det är alltså nästan en halv miljard som saknas. Inte klokt.

Onsdagen ägnades åt regionstyrelse där vi också fick en mycket bra dragning om den finansiella strategin och policy. Hela underskottet i verksamheten räddas av att vi har varit väldigt duktiga på finansiella placeringar. Det är ju tur förstås, men helt ohållbart. Man skulle kunna säga att om vi vore ett finansbolag som drev sjukvård lite på sidan om så där, så vore vi ganska duktiga på det. Men för att vara en organisation som har hälso- och sjukvård som huvudsyssla med finansiell planering som bisyssla så är det inte lika bra.

Det säger sig självt att detta inte är en situation som har uppstått på några månader, utan det är åratal av övertrasseringar av budgeten som har skett. Att vända denna skuta kommer inte heller att kunna göras på kort tid, men det måste göras. Det är alla västerbottningar som betalar för detta och nu måste vi vända på precis alla stenar för att kunna lösa detta. För ett är säkert och det är att det inte kan fortsätta så här.

Ni är ju kloka och smarta, så därför förstår ni ju att detta är systemfel och inte sjukvårdspersonalens fel. Så klart. Jag är helt övertygad om att medarbetarna i verksamheterna gör sitt yttersta för att få allt att funka för att patienterna ska få rätt vård i rätt tid. Men då måste också de ges rätt förutsättningar att kunna göra rätt saker på rätt sätt.

Sedan årsskiftet är det två organisationer som har slagits ihop till nya Region Västerbotten och det är också många delar som ska synkas ihop för att få allt att flyta och det förstår vi alla att det inte är gjort på en kafferast. Dessutom är det ibland så att man kan tro att något ska funka i teorin men så kommer det där med praktiken och verkligheten in och trasslar till det 🙂 .

För min del har jag varit mer på resande fot och i möten under januari än vad jag har varit hemma, så det var först igår som jag fick en arbetsplats och teknik för att kunna jobba. Och ni vet ju hur det är, även om dator och annat funkar så tar det ändå tid att göra inställningar och uppladdningar och uppdateringar och… ja, och allt annat som behövs. Det är inte alltid lätt att tänka att det faktiskt också är en del av jobbet, särskilt när man som jag bara vill att allt funkar som det ska för att jag ska kunna jobba effektivt.

 

Men peppar peppar, nu ska man väl som vanligt inte ropa hej förrän man är över bäcken, men nu verkar det som att jag kommer in i nästan alla system som jag ska och att tekniken är på plats. Mindre detaljer som ett skrivbord får komma så småningom 😉 .

Idag vaknade jag upp till ett ymnigt snöfall och med tanke på att jag idag inte har några inbokade möten utan ska jobba med inläsning och annat, så hade jag tänkt passa på att åka skidor med dottern som har en ledig dag då hon jobbar i helgen. Men så kollade vi hur prognosen såg ut och eftersom vi inte har en bil med fyrhjulsdrift så kändes det onödigt att utmana ödet. Fastän det hade varit jättekul att få åka skidor så får det vänta till en annan dag.

Jag ska nog se om jag inte kan få till ett träningspass ändå under dagen, jag behöver få röra på mig lite som variation till all inläsning som också måste göras. Dessutom är jag sugen på att få testa mina nya kompressionstights som jag köpt från ICIW. Det är ett svenskt företag med ett budskap som jag verkligen gillar – I Can I Will. Heja!

Jag hoppas få till lika varierande rörelse som jag har fått hittills i år, jag växlar mellan kondition (gärna löpning som nu börjar bli ett sug, vem trodde väl det?), styrketräning i gymmet för att orka och hålla på sikt, rörlighet via yoga och stretch (helt ljuvligt skönt och vilsamt för huvudet också) och vad helst annat när andan faller på. Jag tror mycket på att lyssna in vad kroppen behöver för dagen eller stunden och sen välja det som känns roligt. Sen ska man lära sig att inte lyssna för mycket på latmasken som emellanåt kryper fram också 😉 .

Vad gillar du själv att göra för träning eller rörelse? Tipsa gärna om du vill och har lust, det är roligt att få och ge pepp för att komma igång eller vilja fortsätta.

Trevlig fredag!

 

Gör det du kan med det du har, där du är

Igår inleddes mina nya uppdrag med regionstyrelse och det blev en synnerligen fullmatad mötesdag. Korta men bra informationer från de flesta av de övergripande områdena som regionstyrelsen ansvarar för. När man har hunnit vara med ett tag i politiken och inom flera olika organisationer och kommuner, så känns det faktiskt ganska bra att både ha god förståelse för hur en politiskt styrd organisation fungerar och samtidigt inse hur mycket det finns kvar att lära sig om.

Det känns tryggt att ha god kompetens i tjänstemannakåren, precis som det ska vara. Ända sen jag först klev in i politiken så har jag varit besjälad av att låta kompetenta och kunniga tjänstemän få utrymme att göra sitt jobb, samtidigt som jag har försökt få utrymme för politiken att göra sitt. Det är inte alltid lätt och en klok person sa en gång till mig att jag skulle försöka se det som en pardans där båda parter måste hålla koll på var man sätter fötterna och vem som styr 🙂 .

Dansmetaforer har ju alltid funkat för min del, det är ju en betydande del av min uppväxt som jag har ägnat åt dans i olika former som ni vet. Mitt synsätt är och har alltid varit, att politiken säger vad och tjänstemännen hur. Då riskerar man inte att blanda ihop rollerna.

Om en stund är det dags att promenera iväg till landstingshuset (det känns som att det kommer att få kallas det ett tag till, regionhuset är det inte så många som är bekanta med trots att det är samma byggnad som nu är region 😉 ) för dagens sammanträden med HSN, hälso- och sjukvårdsnämnden.

Jag har ju tidigare genom åren varit vice ordförande för socialnämnden i Boden och det var en tuff period med många tunga beslut att fatta för att kunna vända ett minus på 46 miljoner kronor till ett plus på elva miljoner när vi lämnade. Såklart var det med tungt hjärta jag emellanåt vägde mellan olika förslag, men samtidigt så måste verksamheten anpassas efter givna ekonomiska ramar.

Så jag har viss erfarenhet från den sektorn och ser fram emot att få jobba mer med hälso- och sjukvårdsfrågorna även på regionnivå här i Västerbotten. Även denna dag kommer att fyllas av informationer från professionen och det ska bli intressant att ta del av. Igår kväll, efter mötena och lite mat, så gick jag igenom handlingarna inför dagens sammanträde och jag känner mig tillfreds med att ha hunnit få en hel del erfarenhet vid inläsningen.

Jag minns mitt allra första möte inom den politiska världen i socialnämnden då jag försökte hänga med och förstå, framför allt alla förkortningar och “fikonspråk” som alla områden har, det var en utmaning. Men successivt så blev det lättare att förstå. Och jag hade hela tiden (eller försökte i alla fall) i huvudet att det är meningen att professionen ska kunna detta och min roll som förtroendevald är en annan. Men det är inte alltid lätt när man gärna vill kunna det man pratar om.

Det är bra att påminna sig själv om det ibland, alltså ens uppdrag som förtroendevald. Om både professionen och politiken är trygga med sina roller och uppdrag så tror jag att det blir enklare att dels förstå den andres uppgift, dels skapa färre låsningar och missförstånd.

Man får göra det man kan, med det man har, där man är helt enkelt.

Trevlig onsdag!

Nu är jag vald!

Ända sen valdagen den 9 september har jag sett fram emot att alla val till de olika nivåerna på kommunal och regional nivå ska bli klara, och vet ni vad? NU är den stunden äntligen här!

Jag är mycket glad över att ha fått förtroendet att bli vald till vice ordförande för Regionala Utvecklingsnämnden (RUN) i Region Västerbotten och jag är rejält taggad för det.

TACK!

Det är frågor som ligger mig varmt om hjärtat och som jag ser fram emot att få fördjupa mig i. Idag har vi haft andra dagens regionfullmäktigeförhandlingar och där har kommande regionplan med budget för 2019 debatterats och så har även val till de olika nämnderna och bolagen genomförts.

Jag ser verkligen fram emot att få driva så mycket moderat politik för Västerbotten som möjligt i Region Västerbotten och jag är även invald i regionstyrelsen som ledamot och hälso- och sjukvårdsnämnden, så den kombinationen tror jag blir mycket bra för min del.

Det är frågor som definitivt hänger ihop som ler och långhalm. Utan utveckling i länet så är det inte lätt att öka befolkningen och de arbetade timmarna, alltså det som är grunden för skatteunderlaget, och utan det så kommer följden att bli att siste man släcker lyset.

Alltså inget alternativ. Västerbotten är ett fantastiskt län med så många goda förutsättningar att stärkas och verkligen ligga långt fram i så många frågor.

Men då duger det inte att titta snett på varandra runt om i länet, utan att faktiskt inse att vi bor cirka 270 000 människor på en yta av ungefär fem stycken Skåne, lite mer än två Västra Götaland eller för den delen större än Nederländerna där det bor 17 miljoner människor.

Våra avstånd är alltså betydande och det ger andra frågeställningar och prioriteringar än i geografiskt mindre län. Dessutom bor ungefär 75 % av västerbottningarna längs kusten och det gör att det är viktigt att hålla många tankar i huvudet parallellt och ha förståelse och kunskap om de olika förutsättningar som det medför med både kust och fjäll och allt där emellan.

Vi måste alltså kroka arm med dels varandra, dels andra i landet och Europa. Trots eller kanske tack vare våra relativt stora avstånd med 1/8 av Sverige, så ligger Västerbotten långt framme i utveckligen av digitala lösningar och vi har en god tradition i norra Sverige av att lösa saker själva. Det ligger nästan i generna och har historiska rötter, kanske just givet de långa avstånden. Man har helt enkelt varit tvungen att komma på kluriga lösningar på olika problem genom alla tider.

Vi har så stor andel ”brain power” i länet och det är roligt att man vänder blickarna norrut inom många områden, Life science, testbäddar för 5G, glesbygdsmedicin, ja listan är lång och det är alltid lite riskabelt att nämna några områden eftersom att det händer så mycket inom så många olika delar. Men det finns ju massor att skriva om så det är ju inget bekymmer med att hitta uppslag till nya tankar ?.

Ja ni hör ju, detta engagerar mig mycket. Till min natur så är jag mer av en som tycker om att göra saker och jobba framåt med dem, snarare än att kanske berätta om allt man gör eller för den delen debattera saker som redan har hänt. Men jag ska försöka jobba på det och använda bloggen lite mer till det framöver.

Ikväll ska jag faktiskt passa på att njuta lite av dagens valfullmäktige och resultatet av det, istället för att alltid vara på väg framåt och köra på mot nya mål. Det får helt enkelt bli en liten paus och tid för reflektion ikväll ?.

Trevlig onsdag!

 

Det hänger ihop

Denna vecka har jag sett fram emot ett bra tag nu, ja nästan sen valresultatet blev klart och jag valdes in i Region Västerbotten (tidigare landstinget i Västerbotten).

Igår började veckan med kommunfullmäktige dit jag blivit återvald som ersättare och sen fortsatte dagen med mandatperiodens första gruppdag för den nya regiongruppen för moderaterna. Ja, alla andra partier också förstås, men av naturliga skäl så ligger mitt huvudsakliga intressse hos moderaterna ?.

Imorse har vi förrättat upprop i det nyvalda regionfullmäktige och därefter har ärendelistan börjat hanteras. Av förklarliga skäl så kommer dessa två dagar att mest fokusera på hälso- och sjukvårdsfrågor, eftersom det först efter årsskiftet kommer att innehålla även regionala utvecklingsfrågor.

Med ett kraftigt ekonomiskt underskott i landstingets verksamheter så är det ingen tvekan om att det finns stora och tunga utmaningar att ta sig an den kommande mandatperioden. Som jag ser det så måste vi ligga i framkant i alla regionala utvecklingsfrågor för att hela länets befolkningsutveckling ska bli positiv.

Det hänger ihop. Och jag ser väldigt mycket fram emot att få ta tag i många av dessa frågor för jag ser att vi har goda förutsättningar att kunna bli ännu bättre och vända denna skuta. Det är ju ingen naturlag att det ska gå med ekonomiskt underskott, utan det gäller att se vad andra verksamheter gör och framför allt låta professionen göra sitt bästa med givna förutsättningar. Utan politisk detaljstyrning.

Vi måste bromsa den negativa utvecklingen och vända den, det finns inget alternativ till det. Så ingen vore gladare än jag om vi skulle kunna fokusera på annat än vårdköer, men så länge de finns måste vi komma till botten med problemet. För detta är ingen utmaning, det är ett problem mina vänner.

Är du sjuk ska du få vård, inte en kölapp.

Som sagt, dessa dagar ligger fokus på hälso- och sjukvård men framöver blir det även fokus på en mängd regionala utvecklingsfrågor. Jag är glad över att kunna knyta ihop den lokala och regionala nivåns politiska frågor med den europeiska via mitt uppdrag i Regionkommittén i EU. Det hänger också ihop.

Så är du intresserad, välkommen att engagera dig!

Trevlig tisdag!

 

Fredag

Då var det äntligen fredag och det känns bra att ha en ganska obokad helg framför sig, inga direkta tider att passa och massor av tid för att pyssla lite hemma och koppla av.

Först och främst vill jag rikta ett tack till alla er som precis liksom jag gick igång på nyheten om försämringen av arbetande svenskars kondition, det lär jag nog återkomma till lite nu och då även framöver. Det finns massor att resonera om i det ämnet och som ni vet så är friskvård och hälsa ett ämne som engagerar mig. Så fortsätt gärna diskussionen om detta, det ser jag fram emot.

Som jag skrev igår så blev det ett träningspass för mig på lunchen och vilken energi jag hade med mig dit! Passade på att öka vikterna på några av övningarna av bara farten 🙂 . Idag var det en kall morgon, vaknade upp till -8 grader, men i gengäld så är det en klar och vacker dag med till och med solsken, så inget ont som inte har något gott med sig.

För min del så står rörlighet på önskelistan för dagens rörelse, så yoga ligger nära till hands. Det är välgörande och alltid superskönt både under och efter ett yogapass, och för min del handlar det mest om att intala hjärnan att det faktiskt också är träning. Fastän man inte får hög puls och svettas massor. Eller så blir det en promenad under lunchen för att lapa lite dagsljus och kanske solsken. Jag har inte riktigt bestämt mig än, kanske gör jag lite av båda 😉 .

Nästa vecka blir en bra sådan, det är en fullmatad vecka som innehåller kommun-, landstings- och regionfullmäktige så det politiska får verkligen sitt från måndag till torsdag. Det är sista gången det är landstingsfullmäktige och regionfullmäktige i dess nuvarande former, från årsskiftet så slås de ihop till enbart ett regionfullmäktige. Region Västerbotten blir alltså nuvarande landstingsfrågor och regionala utvecklingsfrågor.

Så helgen kommer att få innehålla inläsning av ganska mycket handlingar inför den kommande veckans möten, men det blir bara intressant och roligt.

Nu är det dags att byta om för lite lunchmotion och sen hinna värma lite rester innan eftermiddagens jobb väntar.

Trevlig fredag!

 

Varför gör ni så här mot er själva?

Igår publicerades en studie som är gjord vid Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm, GIH. Den visade att svenskarnas kondition har försämrats kraftigt de senaste tjugo åren och att nu är det 46 % av arbetande svenskar som har så dålig kondis att det anses hälsofarligt. Nästan varannan alltså.

Jag blir så illa berörd av detta och både min politiska ådra och min PT i mig slår sig samman och vill bara ropa högt “varför gör ni så här mot er själva?”. Gränsen för konditionsmåttet i studien är satt vid att man ska klara en tio minuters promenad i rask takt utan att vila, så vi pratar verkligen inte om att man måste vara elitidrottare för att klara det.

Först och främst så drabbar ju detta förstås den enskilda individen och det är ju trist, för att må bra och känna sig frisk vill väl alla. Det tror jag i alla fall. Det sägs ju att den friske har tusen önskningar men den sjuke har bara en.

Det är ju inte konstigt alls att det blir så här med tanke på att vi generellt sett är mindre aktiva i vår vardag genom att vi åker mer bil, vi har mer stillasittande arbeten och detta sammantaget kan ha en påverkan på vår fysiska kondition. Som exempel kan man ta en vanlig person som förbränner 1 kalori/minut när man sitter stilla. Om man istället står vid ett ståbord så kommer energiförbrukningen att öka till 2 kalorier/minut.

Det kan ju låta lite, men om vi gör ett räkneexempel och slår ihop det så blir det i längden istället 60 kalorier per timme och på fem timmar blir det hela 300 kalorier i ökad förbränning. Det är ju lika mycket som ett träningspass på en halvtimme. Om man sen kan kombinera det med att kunna ta en promenad varje dag och försöka gå så mycket man kan under en dag så gör det ju oerhört mycket för ens eget välbefinnande.

Vardagsmotion. För det är skillnad på motion och träning. Och det behöver inte bli antingen eller när man pratar om detta, det allra viktigaste är att få in mer rörelse i vardagen, inte att alla “måste” springa ett maraton för att det ska “räknas”. Gör det du kan med det du har där du är.

Är det stressigt i livet just nu så fokusera på att få till en kort promenad utomhus under dagen. Det räcker långt. Att ta hand om sig själv är ett individuellt ansvar, men med det sagt så vet vi också att det finns många som behöver hjälp med att komma igång och veta hur. För att det är viktigt vet nog de allra flesta.

Change the Game är ett mycket bra initiativ för att få fler, främst unga, att bli mer rörelserika. Kolla gärna in dem och få inspiration!

Citaten från bilderna är tagna från boken Hjärnstark av Anders Hansen, och det är ett viktigt och riktigt bra boktips om du ännu inte har läst den. Såg att den nu också finns som pocket. Ja vänner, ni ser ju att det kanske blir lite emotionellt ibland med mina inlägg, men just detta tillhör ett av mina stora intressen och det är nästan så jag skulle kunna kalla det en passion. Därför är jag också så glad över att jag fått förtroendet att få arbeta politiskt inom det som några veckor till är landstinget i Västerbotten och som vid årsskiftet blir Region Västerbotten.

Som jag ser det så kan politiken skapa förutsättningar för att individen ska kunna komma till sin rätt, och som i detta fall kunna få hjälp att komma igång med att röra på sig mer. Det är ju inte politiken som ska träna åt en, men bara en sån sak som att man ska känna sig trygg i sitt bostadsområde och stad för att våga ta en kvällspromenad, att rätt belysning finns på rätt plats i rätt mängd (se där ja, då kom ljusplaneraren i mig fram också 🙂 ) och att det ska vara lätt och tryggt att ta cykeln i sin stad, ja det är sånt som jag menar att politiken kan bidra till.

På en aggregerad samhällsnivå så skulle det ju utöver det minskade personliga lidandet, ge stora effekter om vi kunde minska andelen som får livsstilsrelaterade sjukdomar som diabetes (det som inte är ärftligt) eller hjärt- och kärlsjukdomar och i förlängningen kanske cancer.

Det finns massor av tankar om detta och jag lär garanterat återkomma till det många gånger men just nu är det dags för mig att faktiskt byta om och ta mig iväg för ett träningspass på lunchen. Det ser jag fram emot!

Trevlig torsdag!

 

Tack för det stora förtroendet!

Då var det dags för en liten summering efter en mycket hektisk period både inför och efter valet. Som ni alla har kunnat följa så är det en spännande period med förhandlingar och förberedelser inför den kommande mandatperioden, kanske framför allt på nationell nivå med dagens upprop i Riksdagen och följande val av talman.

För oss på lokal och regional nivå så är vi nöjda med att ha ökat förtroendet från förra valet och i landstinget, som blir Region Västerbotten från årsskiftet, så ökade vi med ett mandat och jag är invald på plats två.

Det var trevligt att stå i valstugan och prata med många som var genuint intresserade av moderat politik för länet, kommunen och riksnivå!

Alla personkryss är också räknade och det är glädjande och mycket peppande att ha fått så många kryss, med tanke på att det dels är första gången för min del på landstingsvalsedeln i Västerbotten, dels att jag inte har drivit någon personvalskampanj. Så varmt tack till var och en av er som valde att sätta ett kryss framför mitt namn, det värmer verkligen och peppar till att fortsätta förtjäna förtroende att driva moderat politik i Västerbotten!

Som ni har märkt så har bloggen fått lite paus efter valet, mestadels beroende på att det har varit så mycket annat som ska hinnas med, jobb och de pågående förtroendeuppdragen bland annat.

Förra veckan var det dags för ett externt möte i CIVEX-utskottet i Regionkommittén, denna gång hölls överläggningarna i Aten.

Det var intressanta överläggningar om bland annat säkerhetsfrågor och terrorism som påverkar flera av medlemsländerna i EU.

Det är långa och mastiga mötesdagar, men på eftermiddagen blev det ett par timmars ledig tid innan kvällens möten tog vid. Så eftersom jag och maken besökte Aten privat i somras på vår semester, så kände jag igen mig väl i staden. Så jag bytte om till shorts och drog på mig löparskorna och fick till en riktigt skön löprunda i stan och genom National Garden mitt i Aten.

Så ljuvligt skönt att kunna springa en stund i härliga +27 grader!

Jag har också hunnit med att bli ett år äldre och så har jag och Anders firat bröllopsdag igår. Många fina presenter fick jag och en av de allra finaste fick jag förra helgen då båda barnen var hos oss hela helgen. Det kommer jag att leva länge på, helt underbart att få umgås med mina vuxna barn!

Igår fick jag en så fin present som jag faktiskt hade önskat mig, en fin träningsklocka! Jag har ju använt Apple Watch för detta i många år och har varit nöjd med den, men nu vill jag ta nästa steg och fördjupa min egen statistik kring min träning och aktivitetsnivå.

Så nu ser jag fram emot att verkligen lära mig klockan och dess funktioner!

Just nu idag är det mandatperiodens sista kommunfullmäktige och för mig blir det om några veckor byte till landstingsfullmäktige, som sen blir regionfullmäktige. Jag ser verkligen fram emot att få jobba mer med de frågor som jag även jobbar med på EU-nivå.

Det handlar om frågor som berör mest den regionala nivån, men förstås berör individer som är medborgare i länet och kommunen. Jag har så många intresseområden inom samhällsfrågorna, så jag ser verkligen fram emot att jobba med det som berör så många framöver.

I sedvanlig ordning så sker allt enligt en fastställd process efter valet, så just nu är det intensivt med allt som ska falla på plats och lösas ut innan den nya mandatperioden inleds. Så det lär jag få återkomma till förstås.

Trevlig måndag!

 

Mötesplats Lycksele och House of Cards

Idag och imorgon deltar jag på den årligen återkommande Mötesplats Lycksele som arrangeras av Region Västerbotten. I år är temat Global attraktionskraft och det är ett fullspäckat program, de mer namnkunniga talarna i år utgörs av Per Schlingmann som kommer att tala om hur ledarskap och kommunikation kan användas för att skapa förändring och bibehålla det över tid. Gudrun Schyman kommer att tala under rubriken Jämställdhet för en attraktiv region.

Även generaldirektören för Arbetsförmedlingen Mikael Sjöberg kommer att tala om kompetensförsörjning, en stor och viktig fråga för länet och landet. Förberedelserna inför inledningen på konferensen är i full gång och snart är det dags att bänka sig i kongressalen på Hotell Lappland.

Imorse promenerade jag till busstationen i Umeå för att ta bussen hit till Lycksele. Smidig resa utan nästan inget stopp alls, extra bra med eluttag och wi-fi på bussen också. Passade på att dra igång ett nytt stickprojekt under bussresan, en härligt avkopplande syssla.

Däremot är jag just nu sjukligt less på att frysa och önskar så att värmen ville orka hit också. Väl framme här i Lycksele var det ynka nio plusgrader. För min del hade det gärna fått stå en etta framför nian, eller varför inte en tvåa, jag lovar att jag inte hade klagat alls ?.

Igår släpptes säsong fem av min och makens favoritserie House of Cards. Vi hade ett gemensamt möte om bostadsrättsföreningens renovering på kvällen och efter det hann vi se ett par avsnitt. Jag gillar både Kevin Spacey och Robin Wright och deras rollkaraktärer, alldeles i synnerhet Claire Underwood. Och vilka grymt snygga outfits hon har!

Dags för lite kaffe innan det drar igång här.

Trevlig onsdag!